Lyckavägen leker över generationsgränserna: ”Glädjen varar länge”

Fnisset hängde i luften när förskolebarnen fick möta seniorerna på Lyckavägens särskilda boende i Leksand. Nästan varje vecka under det senaste läsåret har en grupp från Olympicaförskolan promenerat några hundra meter för att sprida och dela glädjen.

— Många äldre som man knappt har sett le, de ler plötsligt med hela ansiktet! Vi får höra sen från kvällspersonalen att glädjen även speglar av sig på resten av dagen, berättar undersköterskan Mina Knutsson.

Träffarna är ett initiativ från boendets personal, men de säger att förskolan på Majorshagen inte var sena med att nappa på förslaget.

— Ibland är det någon dag som faller bort på grund av ledigheter, och då vill de gärna hitta en alternativ dag. Så det är verkligen något som vi båda vill få till, berättar aktivitetssamordnaren Jenny Josin.

— Vi vet vissa äldre som normalt sett har jätteont, men när de väl kommer hit då märks det inte alls. Då verkar de glömma bort det och ha roligt en stund, fortsätter Jenny.

Den här tisdagen i maj är det rörelseövningar som står på schemat. Först med den klassiska färgglada fallskärmsduken där bollen ska lotsas in i hålet i mitten, därefter lite sittfotboll och andra lekar som att passa bollen mellan varandra i en ring. Barnen har ett imponerande tålamod med de äldres långsamma och stela rörelser, och när någon råkar få bollen i huvudet kommer det både skratt och tröstande ord.

— Imorgon kommer ni kanske få träningsvärk i armarna av det här, säger undersköterskan Mina Knutsson glatt.

Men alla veckor har det faktiskt inte blivit några besök. När det har varit influensatider eller andra sjukdomar som har gått på förskolan har träffarna ställts in, för att skydda de äldres sköra immunförsvar.

— Vi väljer ut de barn som är lämpliga för att följa med, det blir inte de allra yngsta barnen, förklarar barnsköterskan Anna Daniels på Olympicaförskolan.

— Det är ju inte alla barn eller ens vuxna som är på ett äldreboende i vanliga fall, så det är lite kul att få ta del av deras vardag.

Jenny Josin på Lyckavägens särskilda boende berättar att de äldre brukar sitta och prata med varandra om barnen i anslutning till träffarna.

Även bland de äldre varierar det från gång till gång vilka som är med på den frivilliga aktiviteten. Alla umgås i samma rum med många vuxna närvarande.

— Ibland är det något barn som känner att ”jag vill inte, jag vill hellre sitta hos fröken”, och då är det helt okej, berättar aktivitetssamordnaren Jenny Josin.

Förskolebarnet August berättar att de vid tidigare träffar bland annat har ritat, pärlat pärlplattor och spelat sällskapsspel.

— Jag tycker att allt är lika roligt! Jag tror att vi två spelade memory förra gången jag var här, säger 6-åriga August Hy Bohlin till 93-åriga Margareta Ohldén.

Vad tycker ni om att få besök av barnen så här?

— Det är jättekul, det livar upp lite grann att vi äldre får vara med om sådant här. Jag har bara haft en flicka i mitt liv och hon är gammal nu, svarar Margareta Ohldén.

— Man blir så uppiggad och så glad, instämmer 82-åriga Laila Gottlow med ett brett leende som visar att hon ser fram emot nästa gång.