Tio år i fullmäktige – Vänsterpartiets Ylva Alm om kampen mot strömmen i Rättvik

Inför höstens val har vi träffat Ylva Alm från Vänsterpartiet som sitter på partiets enda mandat i Rättviks kommunfullmäktige. Alm har suttit på platsen sedan 2016, men engagemanget startade långt tidigare då orättvisorna i samhället fick henne att engagera sig. Till vardags är hon engagerad i Missionskyrkan och läkare på vårdcentralen i Rättvik där hon dagligen möter Rättviksbor från olika delar av kommunen där klasskillnaderna blir tydliga.

— En del har ju allt och andra har inte ens råd att hämta ut medicinen, säger hon.

Hon är uppvuxen i Stockholm men har rötter i Rättvik och bor sedan många år med familjen här. Vänsterengagemanget beskriver hon som något som växte fram naturligt av uppväxten i storstaden.

— Man ser skillnaderna på innerstan och ute i förorten där jag bodde. De fina villorna och de inte så fina husen.

Som ensamt mandat beskriver Alm sitt politiska arbete som en ojämn kamp.

— Det är klart att det är att slå emot vind, men samtidigt vill man väl ändå försöka peka på saker på något vis och visa att så här tycker vi.

En av de frågor Alm brinner mest för inför kommande mandatperiod är äldreomsorgen.

— Vi måste satsa mycket, mycket mer på bemanning. Aktivitetssamordnare togs bort i besparingar, men det måste finnas plats för mer än att bara mata och sköta. Vi behöver verkligen få in aktiviteter för de äldre.

Hon vill se sex timmars arbetsdag, mindre delade turer och mer valfrihet för brukarna.

— Det ska inte vara minuter, det ska inte vara delade turer. Det ska vara sex timmars arbetstid, lösa överbemanning och ge utrymme för att faktiskt göra sådant som är kul också.

I början av sommaren kom beskedet att Restaurang Springkällan vid Enådal som drivits i kommunal regi under många år skulle stänga för en större köksrenovering. I samband med det valde kommunen att inte återöppna restaurangen på grund av en ny lag som sätter stopp för osund kommunal konkurrens och innebär skarpare regler för hur kommuner och regioner får agera, ett beslut som Alm är mycket tveksam till.

— Det var ju helt orimligt ändå. Det var en viktig socialmötesplats och praktiskt för alla. Varför skulle man inte kunna åtminstone köra tills man kommer och säger så här får ni inte göra.

Något annat som Alm är starkt kritisk till är kommunens satsningar på att attraktiva tomter gynnar privata intressen på bekostnad av allmänheten.

— Det känns som att man snor från det allmänna för att göra det till privat, för att någon ska tjäna pengar på det, säger hon om utvecklingen vid bland annat det planerade bostadsområdet vid Slalombacken och om projektet Sjöbodarna.

Efter tio år i fullmäktige efterlyser Alm mer av det stora tänkandet i Rättviks kommunpolitik.

— Det känns som att man pillar lite här, man pillar lite där. Det saknas drömmar och visioner, säger hon och menar att hon vill se en politik med större ideologiska ambitioner.

— Hur vill vi att folk ska leva egentligen? Det är den stora frågan.

Trots tunga år och en känsla av att kämpa i motvind fortsätter Alm sitt engagemang som stundvis känns strävsamt och ansvarstyngt.

— Jag sitter där som protest. Men egentligen handlar det trots allt om det enorma förtroendet som man ändå får av sina väljare. Jag måste verkligen göra mitt bästa och försöka representera dem.

Vad är det som driver dig?

— Att folk ska få det bättre. Att det inte ska vara så orättvist allting.

När det gäller framtida samarbeten i fullmäktige är Alm tydlig med var gränsen går.

— SD gillar vi inte av princip, annars är vi öppna för att diskutera, det handlar väl om vad de vill, avslutar hon.