Siljan News logo
Annons
Mellanstadieelev uppställd framför glasskåp där teckningen hänger på väggen tillsammans med en "Grattis"-skylt.
Se Elsa Kusgårds serieteckning i högupplöst format längre ned i artikeln. Foto: Alfred Olhans.

Elsa, 11, tecknade prisbelönt serie på bildlektionen: ”Jätteroligt”

11-åriga Elsa Kusgård i Leksand har vunnit pris för sin serieteckning ”Nova och kidnappningsligan”. Hon blev trea i sin ålderskategori i en nationell tävling kopplad till läslovet, där hon och de andra eleverna på Åkerö skola fick tolka temat ”Superkrafter”.

— Jag gillar att läsa böcker och serier, och jag ritar mycket även när jag kommer hem från skolan, säger Elsa Kusgård.

Föreningen Läsrörelsen drev tävlingen som spreds via hemsidan Läslov.se. Totalt kom det in 237 bidrag från elever i åldrarna 6-19 år. Bland mellanstadieelevernas bidrag var fjärdeklassaren Elsas seriestripp alltså en av juryns favoriter.

Hur känns det att få den här uppmärksamheten?

— Jätteroligt, svarar Elsa Kusgård som fick vara med på en digital prisutdelning på världsbokdagen den 23 april.

Prisutdelare var serietecknarikoner som Jan Lööf (Skrot-Nisse, Sagan om det röda äpplet) och Johan Unenge (Eva & Adam, Hotell Gyllene knorren m.m.) Jurymotiveringen till Elsas bidrag lyder:

”Ett klassiskt kidnappningsdrama får sin lösning med Elsas tidsresa bakåt i tiden. Bonus för serietricket splitscreen i slutet.”

Berätta mer om vad du har gjort i sista bildrutan?

— Jo, det fanns ju bara en ruta kvar och då skulle jag få med två saker, så därför delade jag på den.

Notera gärna hur kantiga och stora både pratbubblorna och bokstäverna är i början när karaktärerna är upprörda, följt av hur mjuka och små orden är i slutet när dramat är löst!

Annons
Handlingen beskriver hur en flicka med superkraften att kunna resa bakåt i tiden reste tre år tillbaka för att lura bort en kidnappningsliga innan hon reste hem igen.
Illustration: Elsa Kusgård.

Den stolta bildläraren Anna Walsh har inte bara satt upp Elsa Kusgårds serie i trapphallen på Åkerö skola, utan där hänger alla serieteckningar från fjärdeklassarna och femteklassarna. Det var dock frivilligt om eleverna ville skicka in sina bidrag till tävlingen.

— Jag tycker att det är viktigt att visa upp verken som de gör på bildlektionerna, det blir som en sporre för eleverna att ”Andra kan få njuta av det jag skapar!”, säger Anna Walsh.

Det är också snyggt och effektivt som utsmyckning av kala väggar och tak, Anna visar några fredsduvor som fortfarande hänger högst upp i taket som ett minne från ett projekt om FN-dagen.

Annons
Anna Walsh fotograferad i en trappa, i famnen håller hon kompendiet "Skapa egna serier".
Bakom Anna Walsh syns många av teckningarna uppsatta på väggen. Hon uppmuntrar också eleverna att döpa alla sina verk, vilket i sig är en kreativ utmaning. Foto: Alfred Olhans.

Åkerö och de andra skolorna i Leksands kommun jobbar mycket med att försöka väcka läs- och skrivlusten på alla tänkbara sätt.

— Det är katastrofläge på läsvanorna bland unga och vuxna. Så vi lärare får fortbildning, ifjol var det fokus på ”Leksand läser” och i år är det ”Leksand skriver” som gäller, berättar hon.

Vissa elever har gjort väldigt avskalade teckningar där händelseutvecklingen står i fokus, medan andra seriestrippar är så sprängfyllda med detaljer att det är svårt att rymmas med allt inom rutorna. Det är också en övning i att bygga upp en dramaturgi, där många moment som driver berättelsen framåt kan visas utan att det sägs i texten.

Hand pekar på närbild som visar olika typer av pratbubblor och ansiktsuttryck.
Anna Walsh visar en grundkurs i serieteckning. Foto: Alfred Olhans.
Här framgår det hur små skillnader i ansiktsuttrycken kan göra stora skillnader för känslan som förmedlas. Foto: Alfred Olhans.

Läraren hyllar utbildningsmaterialet på Läslov.se där det finns videoklipp och pdf-filer för lärare, föräldrar och barn som vill fördjupa sig i olika typer av pratbubblor, ansiktsuttryck och symboler för rörelser.

— Du måste kunna läsa av hela bilden. Hjärnan kopplar ihop ansiktsuttrycken och känslorna med orden, så det är på ett sätt mer avancerat än att bara läsa en text, tycker Anna Walsh och sammanfattar:

— Huvudsaken är att man läser, sen vad man läser är inte så himla viktigt så länge man kommer in i läsflytet och bort från mobilerna.