Inga falska toner i bystugorna – när sång blandas med skrönor
05Musik- & Ljugarafton samlar några av norra Dalarnas mest populära trubadurer och artister, för att underhålla i bystugorna. Detta års turné sträcker sig från byarna i utkanterna av Mora till Orsa Hembygdsgård. Hittills har musikerna bjudit på en bred repertoar, på en relativt liten yta.
— Hela grejen är sprungen ur tråkiga tider, säger grundaren och artisten Roger Zakrisson.
En fullsatt bygdegård i Kråkberg och en välfylld lokal i Garsås är bara två exempel på vad initiativet Musik- & Ljugarafton betyder för Morabyarnas kulturliv. I just Garsås var publiken av det äldre slaget i torsdags, men många diggade med och skrattade åt det som hördes från scenen.
Trubaduren Roger Zakrisson kallade Musik- & Ljugarafton för ”världens minsta världsturné”. Han var noga med att poängtera att ”det som sägs här inte sprids”, trots att det mesta som sades mellan musiknumren var anekdoter eller skrönor. Hur mycket som stämde av det som sägs under showen går att undra – just med tanke på att detta är en ljugarafton.
En sak är ändå säker: Tonerna från musikerna är både äkta och finstämda.
Showen i torsdags inledde med en dansbandsklassiker – Sven-Ingvars ”Någon att hålla i hand”. Därefter följde en repertoar med 20 låtar (samt några extranummer). Förställningens egen ”Elvis”, Gustav Håmås, bjöd bland annat på egenskrivna ”My brightest light” och amerikansk folkmusik i form av ”Freight train”.
Janne Bäckman sjöng å sin sida egenskrivna ”Spidermankostym” och ”Rot 66”, varvat med engelsk folkmusik (såsom ”Mr. Bojangles”).
Kvällens ”näktergal”, Linnea Eklund, sjöng flera radiohits – bland annat ”When you say nothing at all” och ”River deep, mountain high”. Dessutom hade hon duetter med såväl Gustav Håmås som Janne Bäckman och Roger Zakrisson.
Trots en till synes framgångsrik kväll tillika turné är grundaren Roger lite kritisk till sin egen planering av Musik- & Ljugarafton 2026.
— Vi är troligtvis lite för sena med den. Andra år har vi kört direkt efter Vasaloppet och vi har sålt massvis med biljetter, men jag har varit lite ”byxis” inför den här säsongen. Vasaloppet och påsken låg så tajt och jag tänkte ”då vill nog folk bara fira påsk, det blir inget”. Men jag var nog för feg, säger Roger Zakrisson.
Han menar att de borde gjort åtminstone sex föreställningar vid påsk – för nu ”vaknar varenda musikant”.
— Det är fint på våren, man vill sjunga och spela, från körer till soloartister. Alltså är det ganska tuff konkurrens. Det är bättre att ha uppträdanden när man vet att människor inte har så mycket för sig.
Ändå är Musik- & Ljugarafton något särskilt. Utöver Roger, Janne, Gustav och Linnea uppträder Lars-Olov Sparr, Hans Mattson, Mattias Blanck och Anders Olpers.
Initiativet startade under pandemin, så snart det fanns tillfälle att uppträda.
— Hela grejen är sprungen ur tråkiga tider. Vi gjorde det här för att det inte fanns några speltillfällen. Bygdegårdarna led av att de aldrig hade några kalas eller bröllop, säger Roger.
Meningen är att inte lämna någon gage; alltså att artisterna får ersättning.
— Snarare lämnar vi en påse pengar efter oss på varje ställe.
På så vis har showen kunnat fortsätta.
— Såklart blir vi populära, men bygdegårdarna hjälper också till att marknadsföra oss. Det blir helt enkelt hjälp till självhjälp.