Cyklade 55 mil och drog in 24 000 kronor till Sucide Zero

Det blev förlust för de båda favoritlagen i SHL-premiären. Men det var mindre viktigt. Det som verkligen betyder något är de 24 000 kronor som Jocke Norlin och Niklas Dahlberg samlat in till Suicide Zero under sin cykeltur från Orsa till Oskarshamn.

— Det var mycket mer än vi hade vågat hoppas på, konstaterar de båda kämparna och hockeyfantasterna.

Det var andra året i rad som kompisarna Jocke och Niklas på två hjul drog iväg på en oförglömlig hockeyresa. De började sin färd tidigt i onsdags att trampa de cirka 55 milen till Småland och Oskarshamn. Det för att kika på Timrås comeback i SHL.

— Lite sliten är man allt, i lår, vader och rumpa, annars känns det ganska bra, menar Timråsupportern Norlin.

Vi pratar med det två kämparna två dagar efter att de kommit fram efter sin 55-milatur på varsin MTB-cykel.

— Röven är okej. Det är främst i låren det känns, men skönt att man kan få träningsvärk för en gångs skull, skrattar Niklas.

Dahlberg är Leksandssupportern som två år i rad trampat många mil – för att se Timrå spela.

— Niklas triggas av utmaningar, konstaterar Jocke som är glad att kompisen följer med och kikar på hans Timrå.

— Men nästa år, då ska vi trampa för att kika på en Leksandsmatch. Är det så att de spelar första hemma, då siktar vi in oss på första bortamatchen så att det blir en utmaning, menar Niklas.

— Det ska bli intressant att se vart det blir, säger de båda med tanke på att vi bor i ett avlångt land där det finns SHL-lag från långt nere i Skåne i söder upp till Luleå i Norrbotten.

Hade det blivit bortamatch i Luleå i år (cirka 80 mil), så hade de inte ”bangat” för det heller, menar de båda.

— Nej, då hade vi bara startat några dagar tidigare, poängterar Norlin.

I fjol cyklade de för sitt ”höga nöjes” skull de 30 milen till Timrå. Det i regn och rusk, som vi kunde berätta om då. I år gjorde duon det i ett gott syfte, att dra in pengar till Suicide Zero, den ideella organisationen som arbetar för att radikalt minska självmorden.

— Det är ganska många i Orsa som tagit livet av sig under det här coronaåret. Det är inte bara Orsa som har det här problemet, men alla känner alla här och jag känner 4-5 personer som tagit livet av sig, motiverar Jocke varför insamlingen riktar sig till Suicide Zero.

När vi kikar på insamlingen hade den måndag eftermiddag kommit upp i 24 000 kronor. Men den tickar fortfarande på.

— Det är vi riktigt nöjda med. Vi visste ju på förhand inte om det skulle komma in något alls. Men folk har delat våra inlägg på Facebook och många har skänkt pengar, så det blev ju riktigt mycket, konstaterar de båda nöjt.

— Sedan har vi insamlingen öppen en månad till, så det går fortsatt att skänka pengar till  ”cyklisterna mot självmord” som vi kallar vår insamling, tillägger Jocke Norlin.

De startade sin cykeltur i onsdags morse vid 06-tiden. De hade räknat ut att det skulle räcka med fyra dagar för komma fram lördag eftermiddag då Oskarshamn-Timrå skulle mötas i SHL-premiären. Duon är inte de mest välplanerade grabbarna och hade till exempel tagit med sig för lite att äta.

— De första tio milen, vi hittade ingenstans att äta. Vi hade bara fått i oss frukost tidigt på morgonen och jag var så hungrig att jag var nära att kasta in handduken, berättar Jocke.

I Dala-Floda fick de så äntligen mat och kunde trampa vidare. Då kom nästa problem. Pyspunka på Norlins cykel.

— Vi hade två slangar med oss, men det hade även gått hål på själva däcket, så det var ingen idé att byta slang. Vi är inte så bra på att planera, så vi hade ingen pump med oss, men till slut lyckade vi köpa en begagnad pump.

Men något däck fanns inte att få tag i där de var då, så det blev till att cykla många mil och ta många stopp för att fylla på luft. De startade alltså klockan 06.00 första dagen och var klar vid midnatt.

— Vi övernattade cirka fem mil från Örebro. Då hade vi cyklat 20 mil den dagen och det har vi lärt oss nu, att det är alldeles för långt för en dag, konstaterar de båda.

— Jag brände 8 000 kalorier den dagen, så man låg på underskott hela resan, skrattar Jocke.

Nu kan de skratta åt det hela, men att trampa 55 mil är ingen lek, som nog de flesta förstår.

— Visst var det jobbigt, men ju mer distans man får till det hela så är det bara det roliga man kommer ihåg.

Till Oskarshamn kom duon fram lördag vid 14-tiden, cirka timmen innan nedsläpp. Tack vare Joel Jackson och hans flickvän, som är därifrån, ordnades så att Niklas och Jocke fick ta en dusch på ett hotell innan match.

— Från hotellet var det bara sex minuter till arenan. I arenan så hade vi fått köpa restaurangbiljetter. De var egentligen till sponsorer, men det var så tillmötesgående att vi fick ta dessa, berättar Jocke tacksamt.

Vidare blev de bjuda på champagne av klubben.

— Såväl Oskarshamns vd och klubbchef gratulerade oss och sa att vi hade gjort ett bra jobb. Alla var otroligt schyssta.

Norlin hade Timrås matchtröja på sig och det är ju fullt logiskt när det var just Oskarshamn och Timrå som skulle mötas. Niklas Dahlberg, Leksandsfan som han är, bar LIF-tröja.

— Till en början var det inte nån som tänkte på det, de reagerade mest över att vi hade varsin stor ryggsäck. Men sedan såg de min tröja och då fick jag frågan om jag inte ”kommit lite fel”, skrattar Niklas.

När det gäller själva hockeymatchen fick Jocke Norlin se sitt Timrå ta ledningen med 2-0 efter bara lite drygt två minuters spel, men sedan var det slut på det roliga.

— Oskarshamn var bättre, men Timrå hade ett jätteläge att kvittera mot slutet. Tyvärr missade han pucken, då skrek jag, berättar Norlin.

Oskarshamn vann med 5-4. Inte gick det så mycket bättre för Niklas lag, trots hemmaplan och fans på läktaren; förlust 3-4 mot Malmö.

Liksom i fjol fick de skjuts hem, så de behövde inte trampa samma sträcka tillbaka.

— En kompis, Jossan, (Josefin Lindgren) ställde upp och skjutsade oss hem, säger Jocke tacksamt.

Nu har Niklas Dahlberg trampat närmare 90 mil för att Jocke Norlin ska få se sitt Timrå.

Nästa år är det Niklas tur att få se sitt Leksand.

— I fjol var det riktigt kallt, men i år hade vi sol och 22 grader, så det var riktigt härligt. Visst var det upp och ner, men det är det roliga man kommer ihåg så här i efterhand. Det blir spännande att se vart vi ska cykla nästa säsongs premiär, säger Niklas.