Starka kontraster när bilhallen fylls med konstverk: ”Vi törstar efter det här”

I helgen slår Bilkompaniet i Leksand upp portarna till konstutställningen CarArt Biennalen. Fordonen har rullats ut så att konstverken kan bäras in. 59 konstnärer från hela Dalarna deltar, med nästan lika många olika konstformer.

Anders Haglund från Falun och Marie Eriksson från Rättvik representerar två ytterligheter av hur verklighetstrogen konsten kan vara.

— Jag utgår alltid från fotografier när jag tecknar och målar, med hjälp av en iPad kan jag zooma in och grotta ner mig i detaljer, säger blyertstecknaren Anders Haglund som tipsar om sin roterande suddpenna som ett favoritverktyg.

Marie Erikssons stil är mer abstrakt och expressionistisk än avbildande.

— Jag jobbar väldigt intuitivt och följer mina impulser för att inte låta mig styras av intellektet. Jag låter handen och materialen leda mig och ser vad som uppstår i skapandet. Sedan betraktar jag bilden och tar ställning till vad jag vill behålla, utveckla eller måla över.

Händer det att du får höra jämförelser med barns teckningar?

— Ja, det finns ett uttryck inom konstvärlden som heter ”childlike”. Om man tänker på barn så är de väldigt fria i sitt uttryck. De tänker inte på vad andra ska tycka om det de gör, utan de skapar och finner glädje i skapandet precis som jag gör, förklarar Marie Eriksson.

— Jag har inte som mål att måla som ett barn, utan det här är mitt personliga uttryck. Många säger att de blir glada av min konst, och det känns roligt!

Allt fler hittar till utställningen

Att utställningen är en biennal betyder ordagrant att den arrangeras vartannat år. Och så har det varit (förutom under pandemin), med ett ständigt växande besökarantal. 2024 var en ny toppnotering med över 5 000 besökare.

— Jag ska vara uppriktig och säga att det fanns en kommersiell tanke när vi startade 2008, att få fler att hitta till vår anläggning i Leksand. Men ganska snart upptäckte vi att det fanns betydligt större värden än så, säger grundaren Jonas Estéen som är vd för Bilkompaniet.

— Företag sponsrar gärna idrott, vilket är både bra och viktigt, men kulturen förtjänar minst lika mycket uppmärksamhet och stöd, fortsätter Jonas Estéen och tillägger:

— Ett levande kulturliv bidrar till en attraktiv bygd, skapar möten mellan människor och stärker den lokala identiteten. Det gynnar i förlängningen även oss som driver företag här.

Projektledaren Anna Ahlgren har fått uppdraget att sätta ihop själva innehållet. Likt en förälder som ombeds att välja ut ett favoritbarn, kan Anna inte heller välja ut någon särskild höjdpunkt från de tidigare upplagorna.

— Det här är inte bara konstverk. Det är människors tankar, drömmar och erfarenheter, samlade i något de har skapat med sina egna händer, beskriver Anna Ahlgren.

— I Dalarna finns det så otroligt mycket skaparkraft. Människor som målar, skulpterar och skapar hemma, i sina ateljéer och på kvällar efter jobbet. Jag tycker att de förtjänar att synas och att fler ska få upptäcka allt det fantastiska som skapas här omkring oss.

Gratis för besökare och konstnärer

Utställaren Anna Walsh från Leksand lägger gärna in ett hyllningsord till arrangörerna. Konstnärerna behöver varken betala någon bordsplats eller ge provision på eventuella försäljningar.

— Det är helt underbart och frikostigt! Vi konstnärer törstar verkligen efter att få visa upp vår konst, särskilt en sådan här tråkig hösthelg, säger Anna som jämför med Konst runt Siljan på vårkanten.

— Det här är lite enklare när man samlar alla konstnärer under ett tak. Jag kommer försöka ta mig runt bland båsen och heja på de andra för att knyta nya kontakter, berättar Anna Walsh.

För henne är budskapet centralt i konsten. Anna gestaltar konstsimmerskor som sluter ögonen och flyter medströms istället för att ifrågasätta. Ett annat verk visar isbjörnar i en prekär situation orsakad av vår moderna konsumtion.

Framhäver Dalarnas symboler

Andra konstnärer har riktat in sig mer på Dalarnas kulturarv. Catta Hjort Tolstoy från Sälen inspireras av det faktum att hennes hembygd belägras av längdskidåkare en dryg vecka varje vinter. I hennes tappning är atleterna utbytta mot dalahästar.

— Jag vet inte hur många sådana motiv jag har målat och sålt genom åren, det har blivit lite av mitt trademark. Jag tänker att var och en får tolka dalahästen på sitt sätt, och det är kul att besökarna får se den här enorma variationen!

Bordsgrannen Katarina ”Katzon” Sakrisson har den ena foten i Särna och den andra i Mora där hon numera har butik och ateljé. Katarina är aktuell som tillverkaren av nästa ”årshäst” från Nils Olssons Dalahästar, och hon brukar också måla skidåkande fantasifigurer.

— Fast jag tar inte med några sådana tavlor till Leksand, det sparar jag till Vasaloppet, säger Sakrisson.

Dina egenmålade dalahästar har ju inte haft försäljningsstart än, så frågan är vad du ska fylla din monter med då?

— Det blir gott och blandat med musik, djur och dans. Jag är inte den som målar landskapsbilder utan fantasin har alltid varit min bästa vän och så kommer det alltid att vara!

Avancerade former och färger

Det finns förstås också många tredimensionella alster i bilhallen.

— De här verken har jag skapat med stengodslera, visar Borlängekonstnären Sonja Blomström.

Till skillnad från många andra keramiker så drejar hon inte, det statiska arbetet med den hårda leran sliter för mycket på händerna.

— Jag jobbar bara med handbygge och jag är inte så mycket för att göra samma sak om och om igen. Jag tar inga beställningar utan jag gör sådant jag gillar, slår Sonja Blomström fast.

Sonja Blomström har flera gemensamma nämnare med Evalena ”elk” Karlsson. Båda är verksamma i Borlänge, och båda växlar mellan keramik och måleri.

— Jag är väl en konstnär som inte alltid bestämmer sig för en teknik, utan jag går på en känsla. Jag har flera ansikten, både en galen och en lugn sida, säger Evalena som har en utmaning i att få dessa olika uttryck att samsas i ett och samma bås.

Vad säger ett par ögon?

Anna-Lena Göras från Gustafs gör oljepasteller och akrylmålningar i jordnära färger som skickar betraktarna minst ett sekel bakåt i vår svenska historia.

— Jag är uppväxt på bondgård och har upplevt allt jag målar, med flera generationer på samma gård, förklarar Anna-Lena.

I Anna-Lenas utzoomade oljepasteller är det svårt att bli riktigt pillig och detaljrik.

— Men även om jag inte får in alldeles exakta ansiktsdrag så jag tycker nog att jag kan förmedla deras uttryck ändå.

CarArt-debutanten Anna-Lena Göras kommer från ett alldeles färskt samarbete med Inga-Marie Ahlgren som bor i Stora Skedvi några kilometer nedströms Dalälven.

Inga-Marie har varit med ända sedan CarArt Biennalen grundades, och för henne är ansiktena på kvinnorna och flickorna det som får ta allra mest plats.

— Jag är ju intresserad av olika känslor och sinnesstämningar, det har jag alltid varit. Jag har fastnat för de som kan spegla glädje, vemod, sorg och lite längtan. Det måste beröra mig, sammanfattar Inga-Marie Ahlgren.

Årets invigningstalare är Täpp Lars Arnesson och utställningen på Bilkompaniet i Leksand hålls öppen under allhelgonahelgen, mellan klockan 11 och 16 på både lördagen och söndagen.