”Det var allt från kulerskor till dödsmetall”

I helgen var det premiär för Orsa Livesessions. Mer eller mindre okända artister fick möjlighet att spela in några låtar, allt från Orsa Hembygdsförenings Kulerskorna till dödsmetallbandet Wretched Fate. Allt filmades i fin miljö.

— Ja, det var verkligen en blandad genre, konstaterar Julius Aspman, filmare i Orsa Livesessions.

Med sig hade han spindeln i nätet Maja Bäckman och ljudteknikern Simon Ljungberg.

— Det här var Maja och Simons idé från början. De började planera det här när jag hade semester, sedan har jag glidit in här, berömmer Julius sina kollegor medan han söndag eftermiddag pustar ut i väntan på nästa framträdande.

Johan Eriksson, från Malungsfors, ni vet han som är känd för sina fina tolkningar av Ted Gärdestad. Han inte bara sjunger som Gärdestad, han kan se ut som honom också. Så väldigt likt att en del tagit fel.

— Ja, faktiskt så har det hänt att veckotidningar lagt in en bild på mig när de skriver om Ted Gärdestad, berättar han med ett skratt.

Johan har precis gjort klart sina tre låtar tillsammans med kompisen från Malung, Kristoffer Sundberg, och kliver nöjd av den så vackert belägna ”scenen” med Orsasjön i bakgrunden. Solen strålar och det går inte att önska sig bättre väder.

— Vilken underbar miljö, säger Johan med ett brett leende.

Johan Eriksson är väl den mest kände i skaran av mindre etablerade artister och band som under helgen getts möjlighet att få upp till tre låtar inspelade av erkänt duktiga duon; filmaren Julius Aspman och ljudteknikern Simon Ljungberg.

Framträdandena på Skeer gick som på löpande band. Efter Ted-Johan var det dags för Gustav Håmås och hans vänner att ställa sig på den vackra scenen. Gustav som vi kan kalla Älvdals-Orsing, då han bor i Älvdalen, men som driver affären Hellzephyr Musik i Orsa.

— Vilken tur vi hade med vädret. Här får vi verkligen visa Orsa från sin vackraste sida och det tycker jag om, säger Julius.

Totalt var det 20 artister/band som skulle spelas in plus fyra bonusakter.

— Det är en sak att planera i teorin, svårare är det få ihop det i praktiken, men det har gått otroligt bra.

Tidsschemat sprack dock båda dagarna. När det började skymma i lördags var det dags för dödsmetallbandet Wretched Fate, från Orsa, att göra sig redo. De här grabbarna hörs. Och det rejält.

— Klockan var ju runt 22-tiden när de skulle spela. Vi var rädd att vi skulle störa omgivningen och kanske skulle vi ha förvarnat. Men vi körde på, det hördes säkert ända till Bonäs, men vi har då inte fått några klagomål hittills, skrattar Julius.

Wretched Fate bildades i Orsa 2016. Bandet har släppt en skiva och en andra är i stort sett klar och släpps nästa år. Det här bandet stack verkligen ut, men det var som sagt också en bred genre med olika artister.

— Vi hörde först att de var tveksamma till att vi skulle få vara med, de var väl inte van vid sån här musik. Men så ändrade de sig och var heltaggade när vi skulle framföra våra låtar, berättar Mats Andersson, gitarrist, andresångare och en av grundarna av dödsmetallbandet.

— Vi startade bandet hemma i mitt föräldrahem på Tallåsen. Det för att Adrian skulle få skrika lite. Grannarna till oss har fått höra mycket skrik, skrattar Mats.

Adrian, det är huvudsångaren med Selmani i efternamn. Från Mora, men som numera bor i Örebro. Mats bor i Falun. Övriga i Wretched Fate är Robin Magnusson, som är uppvuxen i Mora, men bor i Stockholm och en trummis från Norrland, men som bor i Uppsala.

— Sedan har vi Fredrik Wikberg, som är uppväxt i Mora och bor kvar där. Vi övriga har flyttat på oss, men vi kallar oss ändå för ett Orsaband, då det var i mitt föräldrahem som vi bildade bandet.

Innan de skulle inta scenen satte de på sina speciella kläder de har vid spelningar och… hade på blod i ansiktet.

— Inför varje spelning köper vi nötblod från Siljan Chark, det är en tradition vi har. Då vet vi att det är spelning på riktigt.

— Nu var det väldigt speciellt att köra live utomhus i augusti utan publik. Det här har jag aldrig varit med om tidigare, men det var skitkul och spännande att se resultatet sen, säger Mats.

Väldigt speciellt är också deras musik; dödsmetall.

— Visst är det så. Det är ganska brutalt och snabbt, det är mörkt och ondskefullt, men vi är inte så farliga som vi ser ut när vi är på scenen. De andra såg ju hur vi larvade oss innan det var vår tur, skrattar grundaren av Wretched Fate.

Grabbarna i bandet väntar ivrigt på att få göra sin första spelning ute i Europa.

— Precis innan coronan slog till bokade vi en spelning i Slovakien som blivit framflyttad flera gånger. Just nu är den bokad till februari 2022.

Några som knappast ska till Slovakien för att stå på samma scen igen, är Kulerskorna i Orsa Hembygdsförening. De utgjorde ett av helgens fyra bonusakter och framförde sitt bidrag lördag förmiddag.

— Det var verkligen roligt och vilken fantastisk tur med vädret. Det hela var också väldigt proffsigt och det är jättespännande att se resultatet av inspelningen, säger Lena Holmström, en av av medlemmarna i Kulerskorna.

Efter en intensiv helg med 20 akter/artister som framförde 1-3 låtar plus fyra bonusakter, kan trion bakom Orsa Livesession pusta ut.

— Det var en väldigt hektisk helg och det känns som man är bakfull, men vi är väldigt nöjda och glada, säger Maja Bäckman när vi pratar med henne under måndagen.

Hon fick spela in några låtar hon också, då under artistnamnet Maja Ottilia. Övriga artister från Orsa var Sara Gunhild, Rafael Pineda samt PO Söderlund och Joonas Lepna (bonusakt). Bonusakter gjorde även Noffan och så Kulerskorna.

Moras bidrag i helgen var, förutom ett par grabbar i Wretched Fate, Axel Thorslund.

— Det är ofta man får idéer, men de flesta blir det inget av. Men här blev en idé och vision till verklighet och det är så kul, säger Julius tacksamt med passning till kollegorna Maja och Simon.

Nu är premiärupplagan avklarad och Orsa Livesessions kommer med stor sannolikhet att återkomma i någon form.

— Vi hade verkligen tur med vädret och himla duktiga och en härlig blandning av artister. Det var några hektiska dagar och nu börjar efterarbetet. Det är inte bestämt när vi ska visa materialet, det är väldigt mycket jobb att få ihop allt, summerar spindeln i nätet, Maja Bäckman.

Förhoppningsvis var det här starten på något som blir en tradition.

— Vi hoppas det här ska bli ett långsiktigt projekt, men det behöver inte vara likadant upplägg som nu. Nu har vi gjort det här en gång, nästa gång kan vi göra det ännu bättre och smidigare. Alla vi är taggade att fortsätta.