80-talsklassiker får nytt liv med draghjälp av Stranger things

Glasspinnarna ligger i en låda bredvid spelbordet. De ska inte användas till pyssel.

När Drakar och Demoner spelas i Leksands kulturhus blir de i stället väggar, hinder och delar av en värld som snart ska fyllas av äventyrare, odöda och rollpersoner med egna viljor.

— Vi använder dem som väggar, så att man ser var spelkaraktärerna står, säger Linus Forsström.

Framme vid scenen är spelledarskärmarna uppställda. På bordet ligger spelplaner, förifyllda rollformulär och tärningar. Lokalen är lite mörk, med projektor, ljudanläggning och biografstolar i bakgrunden.

Det är sommarlov i Leksand — och en svensk 80-talsklassiker har fått nytt liv.

Under tisdagen och onsdagen får ungdomar prova Drakar och Demoner som en del av Kultursommarlovet. Dagen innan hade deltagare mellan 12 och 15 år spelat. På onsdagen är det de äldre ungdomarnas tur.

Linus Forsström och Gabriel Nilsson är båda anställda av kommunen. När sommarens aktiviteter skulle planeras fanns det utrymme att föreslå egna idéer.

Linus hade länge varit intresserad av rollspel. Hemma i källaren fanns en låda med Drakar och Demoner. Därifrån växte idén fram.

— Det är jättebra att kommunen satsar på den här typen av aktiviteter. Jag brukar säga att det är sjukt att man kan få göra någonting som är så här kul och få betalt, säger Gabriel Nilsson.

Som en pjäs utan manus

För den som aldrig spelat rollspel kan Drakar och Demoner låta krångligare än det är. Gabriel Nilsson beskriver det som en berättelse där deltagarna spelar olika figurer, men där ingen i förväg vet exakt vad som ska hända.

— Det är som en pjäs där skådespelarna inte har sett manus, och där utfallet av deras handlingar bestäms av tärningsrullningar, säger han.

Linus Forsström och Gabriel Nilsson har förberett både äventyr och spelfigurer. Under passet turas de om att vara spelledare, alltså den som driver berättelsen framåt. Den som inte leder spelet hjälper till med musik och praktiska saker runt bordet.

Även om regler, strider och tärningsslag är en del av spelet är de överens om vad som är viktigast.

— Berättelsen och rollspelandet, säger Gabriel Nilsson.

Deltagarna behöver inte skapa allt från grunden. Eftersom det tar tid att bygga en egen rollperson har Linus och Gabriel förberett färdiga karaktärer med olika folk och yrken. Deltagarna får sedan välja namn och utseende.

En del väljer starka krigare. Andra lockas av mer udda figurer.

Precis som många äldre Drakar och Demoner-spelare minns från förr är ankorna fortfarande populära. Under tisdagen valde två av tre deltagare att spela anka.

Linus berättar att en av spelarna snabbt gick in i rollen när det förklarades att ankor och vargfolk inte tycker om varandra.

— Då var det en spelare som gick hela vägen med det. Hon var anka och vägrade till och med sova på värdshuset om det var vargfolk där, säger han.

Många vuxna känner igen spelet

Drakar och Demoner kom ursprungligen på 1980-talet och blev för många svenska spelare en första väg in i rollspelens värld. För dagens unga kan namnet vara nytt. För många vuxna väcker det minnen av tärningar, rollformulär, fantasykartor och långa äventyr runt ett bord.

När Linus Forsström berättade hemma att han skulle jobba med Drakar och Demoner kände hans pappa direkt igen sig.

— Det är väldigt många som spelade Drakar och Demoner på 80- och 90-talet. När jag berättade för min pappa att jag skulle jobba med det här sa han att det var bland det roligaste han gjort, och att han nästan blev sugen på att börja spela igen, säger Linus Forsström.

På senare år har rollspel också blivit mer synligt i populärkulturen. I USA har Dungeons & Dragons fått draghjälp av bland annat Netflixserien Stranger Things, där rollspel är en tydlig del av 80-talskänslan.

Gabriel Nilsson tror att det har påverkat hur många ser på rollspel.

— Det har garanterat utökat den breda publikens kännedom om rollspel, säger han.

Linus fyller i:

— Och normaliserat bilden av rollspel. Förr kunde man nästan känna att man var lite skum om man spelade.

I Leksand är det ändå inte nostalgin som står i centrum när spelet väl börjar. Då handlar det om vad ungdomarna själva gör med äventyret.

Det finns inga färdiga bilder på väggarna. Inga filmklipp som visar exakt hur världen ser ut.

— Nej, de bilderna har man själv i huvudet, säger Linus Forsström.

Äventyret börjar på en taverna

När klockan närmar sig ett sätter Linus sig som spelledare. Gabriel sköter musiken i bakgrunden.

Äventyret börjar på klassiskt vis. Rollpersonerna känner inte varandra, men möts på en taverna. Alla duktiga krigare är upptagna. Därför går uppdraget till just dem.

Staden behöver hjälp med att bekämpa odöda.

En av deltagarna går snabbt in i rollen och börjar prata med ankröst. Kort därpå uppstår en diskussion om rollpersonerna kan ställa sig bakom folkmord och vad som egentligen kännetecknar en odöd.

Till slut enas sällskapet om att de ska hjälpa till att “ta hand om” de odöda.

Sedan fortsätter äventyret.

När Siljan News kommer tillbaka några timmar senare är energin i rummet en annan. Flera av spelarna står upp vid bordet. Händer flaxar i luften, tärningarna smattrar mot bordet och ur högtalarna hörs tung, stämningsfull musik.

Mitt i allt meddelar spelledaren Linus Forsström att något allvarligt har hänt.

— Er kompis Ankvard ligger framför er och blöder ut.

De andra spelarna försöker desperat rädda honom. Men tärningarnas dom är hård. Ankvard går inte att återuppliva.

Asher Schoultze, som spelar ankriddaren Ankvard, får se sin rollperson falla.

— Det kändes mest som en kul scen. Jag tyckte att han fick ett värdigt slut, säger han efteråt.

Asher Schoultze är en van rollspelare och spelar både lajv och bordsspel. För honom blev dagen i Leksands kulturhus en positiv upplevelse.

— Det var en rolig kampanj med mycket humor och spännande scener. Drakar och Demoner har en skön spelstil som inte är så komplicerad, säger han.

Att han valde just en anka som rollperson var ingen slump. Ankorna är en av de saker som skiljer Drakar och Demoner från mer traditionell fantasy.

— Jag tror att det beror på att släktet är lite annorlunda. Traditionellt är det dvärgar och alver, så ankor står ut från de vanliga karaktärerna, säger Asher Schoultze.

Den roligaste scenen kom enligt honom tidigt i äventyret, när två svartalver dök upp.

— Det blev en kul och humoristisk strid, säger han.

Hans egen rollperson klarade sig länge, men inte utan problem. Ankvard tog mycket skada under äventyret och fick gång på gång lappas ihop.

— Det var mycket fällor och dåliga helare som skulle försöka ta hand om mig, säger Asher Schoultze.

För Linus Forsström och Gabriel Nilsson blev spelet med onsdagens grupp annorlunda än den yngre gruppen dagen innan. De äldre deltagarna planerade mer, använde det de fick och lade mer fokus på själva rollspelandet.

För Asher Schoultze är det just möjligheten att kliva in i en annan värld som gör rollspel speciellt. Lajv kan kännas mer på riktigt, men kräver mer förberedelser med exempelvis dräkter. Bordsspel är enklare att börja med.

Han tycker också att det är positivt att kommunen arrangerar den här typen av aktiviteter.

— Man har kanske känt att det finns för lite underhållning för ungdomar i Leksand. Om de arrangerar sådana här aktiviteter oftare är det jättepositivt, så att fler får komma ut, träffa nya vänner och testa nya saker, säger Asher Schoultze.

Spelet är slut. Ankvard är borta, bordet plockas undan och tärningarna har tystnat. De färgglada glasspinnarna har för länge sedan slutat vara glasspinnar.

De har varit väggar, hinder och gränser i en värld som bara fanns runt bordet — och i spelarnas fantasi.