Från kalla Sverige till Solo och ett helt annat klimat

Uppväxt i Orsa, större delen av yrkeskarriären tillbringades på sjön för att till slut bosätta sig i Indonesien. Den resan har Hans Bergkvist gjort. I februari lämnade han ett kallt Sverige för att bosätta sig i ett varmare klimat.

— Jag ångar absolut inte flytten och kommer aldrig att göra det heller, säger den Orsabördige 67-åringen.

När vi pratar med Hans så berättar han att det inträffade ett rejält regnoväder ett par timmar tidigare.

— Det är ju regnperiod här nu. Det regnade så mycket att strömmen försvann.

Annars älskar han det varma klimatet, som är något annorlunda det han är van vid från Sverige.

— Här går man i shorts hela tiden, såvida man inte ska vara lite finare klädd, men det är enda gången man tar på sig långbyxor.

Den 21 januari 1955 föddes Difs Hans Erik Bergkvist på Gävle BB.

— Pappa var anställd i Åmots Bruk, men vi flyttade hem till Orsa och Born 1958.

Hans far var med och byggde klassiska plattfabriken, där många Orsabor genom åren haft sin anställning.

— Jag härstammar från Åberga och Tjust Skärgård, norr om Västervik, då mamma Birgit kommer därifrån. Därför har jag både skog och vatten i mina ådror, beskriver han sig själv och sina gener.

Han gick hela sin grundläggande skolgång i Orsa där dans tidigt blev ett stort intresse.

— Jag var mycket delaktig i Orsa Folkdanslag från åtta års ålder. Olle Moraeus, Anders Jakobsson och jag var antagligen de första killar som blev konfirmerade i Orsadräkt, berättar hans om sina kända musikerkompisar.

Redan som 17-åring drog han till sjöss. Valet han gjorde där var något kontroversiellt och bemöttes med misstro.

— Jag fick jobb på Johnson Line 1972. Stort tack till mamma som övertalade släkten att det här var min önskan. Jag ansågs som lite av ett svart får, som nog snart skulle komma hem, men tji fick de.

Bergkvist seglade Europa-Sydamerika några år som maskinbefälselev och motorman.

— Mitt första vykort hem skrev jag efter sex månader. ”Hur mår ni? Hälsningar Hans”.

Efter ett halvår till sjöss utan att höra av sig till familjen, tyckte Hans att det räckte med den korta hälsningen.

— Det har jag fått äta upp hela livet, konstaterar han.

Hösten 1975 började han på Sjöbefälsskolan i Stockholm. Våren 1976 avlade han examen som maskinist.

— Farmor kom och hon hade köpt uniform åt mig. Det blev till att åka hem till Orsa för fotografering hos Hoffman.

Det var ett stolt ”svart får” som återvände till hembygden.

— Jag hamnade på bild i skylfönstret och nu blev det annat ljud i skällan. Han är något…

Han blev inte långvarig i Orsa, det blev sjön igen för Hans Bergkvist. 1977-1979 utbildade han sig till sjöingenjör.

— All ledig tid tillbringade jag på sjöss under tiden.

1979-1982 jobbade han på en del olika rederier.

— På slutet fick jag problem med vibrationerna ombord och det blev avmönstring för gott, berättar Hans.

Sedan hoppade han på utbildningen Saturation Diver i Houston Texas och jobbade därefter med djuphavsdykning.

— Totalt jobbade jag sex månader i Mexikanska Gulfen och Nordsjön. Det var mycket tufft, men bra betalt. Det fick räcka med ett halvår, efter 36 dygn i tryckkammare och jobb mådde man skit.

Mellan åren 1983-87 beskriver han den perioden som enda gången han hade riktiga jobb på land.

— Jag var med och byggde fabrik i Nigeria åt Becker Lay-Tech Ltd, som tillverkade galon och PVC-presenning. Det var en kul tid, men slitsam.

Efter det jobbade han utomlands med lite av varje, ungefär tre månader på varje ställe; Dubai, Singapore, Mexiko bland annat.

Sedan gick flyttlasset till Norrköping.

— Där startade jag eget; DIFS Teknik och jobbade som konsult inom Marine och Offshore.

Han gifte sig, men det blev aldrig några barn. Nu börjar vi komma in på storyn hur Hans hamnade så långt bort från Sverige det bara går.

— Jag skilde mig 2019 och träffade Mia från Indonesien inte långt efteråt på ett Julbord i Göteborg.

Hans mådde inte bra vid den tiden, men fattade tycke för Mia.

— Hon var änka boende i Surte och jag mycket trött på det mesta. Vi var god hjälp för varandra, konstaterar han med tacksamhet.

Hans flyttade till Göteborg 2020, men fortsatte umgås med Mia.

— Vi passade fortfarande ihop. Jag var pensionär, men som fortfarande jobbade en del. Men som tiden med åren ändras så måste man ta till vara på detta, säger han om kärleken på lite äldre dar.

Mia är från Indonesien och när hon föreslog att de skulle flytta till Mias födelseland tvekade han inte.

— Vi har nu flyttat till Solo, Kota Surakarta, Java, Indonesien, beskriver han ingående så att folk ska förstå vart han som växte upp i Orsa numera bor.

— Det är ett större Orsa då det ligger så långt från havet som möjligt, är hans beskrivning av Solo.

Flytten gick i början av februari. Resan till Indonesien tog bara den närmare 20 timmar, sedan blev det ytterligare några timmar innan man var framme i nya hemorten Solo.

— Livet leker och jag trivs utmärkt. Här är varmare, jag har fått en jättestorfamilj och har mycket att göra.

Så här berättar han hur en vanlig dag kan se ut:

— Man vaknar, äter frukost och träffar vänner. Sedan planerar jag för ändringar vi måste göra på husen för att det ska passa oss. Vi äter mycket ute, då det blir billigare än att laga själv.

Hans har inte bott i Orsa på många år, men har lite släkt kvar.

Vart han än bott, så har han ändå kommit hem och jagat på Orsa Besparingsskog, men jakten slutade han med för tre år sedan.

— Jag ångrar inte flytten hit och kommer aldrig att göra det heller, men hem kommer Orsa alltid att vara, poängterar han.

Framöver väntar giftermål med Mia, men inget datum är spikat. Han har hunnit fylla 67, har lärt sig ta till vara på livet och han får avsluta med det motto han lever efter:

— Kom alltid ihåg att vi aldrig vet vad som händer i morgon och lev med det.