Bland fridlysta orkidéer och grankjolar: ”Jag har hittat oräkneligt antal bladrosetter av knärötter”
Vid sitt lilla fritidshus i Backbodarna står naturälskaren Tobias Hellberg. Han är nöjd, snart ska han få visa sin upptäckt, ett litet orört skogsparti en bit bort som han vill skydda. Vårljuset tvingar de höga tallarna runt omkring att slänga långa mörka förmiddagsskuggor över både honom och hans fristad i skogen nära sjön Tansen utanför Mockfjärd. Längs med grusvägen till skogspartiet berättar Tobias att marken endast är 1,5 hektar och avdelat av grusvägen.
— På platsen har jag hittat oräkneligt antal bladrosetter av knärötter som är en fridlysta orkidéer, det här måste vara skyddsvärt. Dessutom har jag upptäckt garnlav vilket tyder på att det är ett äldre skogsparti, en naturskog som inte har kalavverkats, förklarar han och fortsätter:
— Jag tror inte att jag som privatperson kan köpa mark och inrätta som naturreservat utan det måste gå genom myndigheter. Så jag har kontaktat kommunen.
Vem äger skogen du vill skydda?
— Det är en samfällighet med flera skogsägare, hur många vet jag inte, men jag tror att det är därför den har fått stå orörd. Nu hoppas jag att de skänker skogspartiet, till förmån för alla, det hade jag gjort om jag ägt den. Det är lättillgängligt avdelat av grusväg och parkeringsmöjligheter och plats för synlig informationstavla.
Har du funderat på att köpa skogspartiet?
— Ja absolut, men det vore så mycket bättre om kommunen eller någon myndighet gick in och beslutade att skogspartiet är värt att bevaras för framtiden och på så sätt kanske samfälligheten rent av kan tänka sig efterskänka det lilla skogspartiet.
Han pekar och visar på att det inte finns några stigar, men att det samtidigt inte är svårforcerad terräng. Den är opåverkad av människan helt enkelt, ler han och traskar vidare. Fåglarna kvittrar och en bäck porlar en bit bort.
Drömscenario?
— Att det här skogspartiet blir skyddat för all framtid, så att alla kommande generationer får njuta av det här.
Några meter bort ser skogen helt annorlunda ut, gallrad och långt ifrån lika gamla träd. Tobias försäkrar att han inte har något emot skogsbruk, men att det är viktigt att vi också bevarar naturskogar och skyddar dessa med till exempel naturreservat.
Mossan isolerar känslan av orörd skog och är det inte Ronja Rövardotters vårskrik som sakta kliver in i en John Bauer målning. Solen glittrar i vattnet, men här är det inget skogsrå som sitter nerböjd över den lilla vattentäcka myren utan skogsmullen Tobias i sina höga stövlar, han böjer sig ner för att visa att han upptäckt något nytt. Tre svarta träbitar sticker upp ur mossan.
— Wow, det här har jag inte sett här förut! Han är upprymd och studerar det mörka träet närmare.
Vad tittar vi på?
— Jo, just här är en förkolnad stubbe täckt med lavar, precis här har det varit en skogsbrand för många hundra år sedan, ler han och känner försiktigt med fingertopparna på det förkolnade träet.
Kommunbiologen i Gagnef samt verksamhetsledare på Miljö och Bygg heter Pia Söderström, och Tobias Hellbergs förfrågan om att skydda detta skogsparti har hamnat på hennes arbetsbord.
Är det vanligt att privatpersoner föreslår att man ska upprätta naturreservat?
— Det är bra att privatpersoner är intresserade av skogliga naturvärden, uppmärksammar och kommer med förslag. Det är inte så vanligt men händer, säger Pia Söderström och förklarar vidare att det är stat och kommun som har rätt att bilda naturreservat.
— Det här är dock ett väldigt litet område för att bli ett naturreservat. Det finns fler sätt att bevara naturskogar; frivillig avsättning, naturvårdsavtal eller biotopskydd.
Vad händer här näst?
— Nästa steg är att jag åker ut och gör en första bedömning av naturvärdena på plats. Sedan får vi se om någon typ av skydd är lämpligt, vad markägaren tycker och vad den politiska viljan i kommunen är, förklarar Pia Söderström och tillägger:
— Om det skulle bli aktuellt med någon skogsbruksåtgärd så är det Skogsstyrelsen som är myndighet, inte kommunen.
I Gagnef Utby S:21(2) och (3) strövar Tobias vidare bland bladrosetter av knärot, här finns inga spår av huggning, berättar han. Här växer många trädslag i olika åldrar. Han har pejl på var det växer äldre skog och hittar han något sällsynt så går han in på Artportalen och fyller i. Man kan lugnt säga att Tobias är något av en skogsmulle.
— Här är fler och här och här! Ropar Tobias med glädje i rösten. Han böjer sig ner och betraktar de gröna orkidébladen som sticker upp ur mossan och blir än mer stärkt i sin önskan om att på något sätt skydda och bevara det lilla skogspartiet. Låta naturen fortsätta ha sin gång utan påverkan av människan.
— Jag hoppas helt enkelt att de fridlysta orkidéerna löser det här.