Vi har fått nog av personangrepp och påhittade påståenden

Det brukar heta att man ska bemöta sina motståndares bästa argument, en sorts allmängiltig välvillighetsprincip för en god och saklig demokratisk debatt.

Tyvärr har Peo Nordlöf, ledande företrädare för Vänsterpartiet i Leksand, återkommande valt en annan väg. Senast i veckan skedde det i flera Facebook-grupper och i en debattartikel i Siljan News den 3 juli. I stället för att bemöta vad jag faktiskt har sagt tillskrivs jag påståenden jag aldrig gjort. Det leder debatten bort från sakfrågan och in i personangrepp och misstänkliggöranden. Leksingarna förtjänar en bättre och mer saklig politisk debatt än så.

För det första, redan i ingressen påstår Nordlöf att jag på senaste kommunfullmäktige ”återigen förnekade att det finns underhållsskulder till vägar, att skötselregelverket saknar de underhållsåtgärder som Trafikverket rekommenderar för enskilda vägar och att vägarna lämnades över i befintligt skick den 1 juni 2025”

Det stämmer inte.

Jag sa inte ett ord om detta, vilket enkelt kan styrkas genom att titta på den sändning som alltid finns tillgänglig från kommunfullmäktiges sammanträden.

För det andra riktas allvarliga anklagelser både mot mig som person och framför allt mot kommunen som institution. Nordlöf hävdar att det pågår en mörkläggning och förnekelse. Bakgrunden till detta påstående är en 23 år gammal rapport som Nordlöf då inte kunnat ta del av.

Låt mig därför redogöra för en mycket viktig omständighet i sammanhanget. För några dagar sedan, den 30 juni klockan 20:21, skickade Nordlöf en begäran om allmän handling till undertecknad och kommundirektören. Tio minuter senare, klockan 20:31, vidarebefordrade jag begäran till kommunens kansliavdelning, som handlägger den här typen av ärenden. Dagen efter, den 1 juli klockan 16:30, skickade förvaltningen det efterfrågade materialet till Nordlöf.

Det är svårt att förena dessa fakta med påståendet att kommunen skulle ha ägnat sig åt mörkläggning och förnekelse. Tvärtom är detta ett utmärkt exempel på skyndsam utlämning av allmän handling.

För det tredje gäller det fullmäktigeberedningens delrapport. Där ville Vänsterpartiet via kommunfullmäktige gå in och ändra i nulägesbeskrivningen för att den bättre skulle spegla Vänsterpartiets uppfattning i frågan. Jag motsatte mig detta eftersom nulägesbeskrivningen inte är ett enskilt partis dokument.

Nulägesbeskrivningen är en del av fullmäktigeberedningens gemensamma delrapportering, som samtliga partier stod bakom – förutom Vänsterpartiet.

Därför yrkade jag avslag på Vänsterpartiets ändringsförslag. Samma uppfattning framfördes också av Bygdepartiets gruppledare Jimmy Karlsson, som yrkade att delrapporteringen skulle läggas till handlingarna i sin ursprungliga form.

Trots detta påstår Nordlöf att endast C, S och SD ”stöttade Moderaternas linje”. I själva verket var Vänsterpartiet ensamt om att driva sin linje i såväl fullmäktigeberedningen som kommunfullmäktige.

Vänsterpartiets agerande väcker också en principiellt viktig diskussion. Om kommunfullmäktige börjar ändra i olika rapporter av politiska skäl – var går då gränsen? Ska samma synsätt tillämpas på revisorernas granskningsrapporter, för att nämna ett exempel?

Avslutningsvis vill jag säga något om debattklimatet.

Jag har inga problem med hård politisk kritik. Jag har inga problem med att Vänsterpartiet, Peo Nordlöf eller någon annan för den delen tycker annorlunda än jag i vägfrågan. Tvärtom är det en självklar del av demokratin.

Problemet uppstår när debatten lämnar sakfrågorna och övergår till personangrepp, misstänkliggöranden och felaktiga beskrivningar av vad människor faktiskt har sagt och gjort.

Den här hårda och personfixerade polariseringen är djupt destruktiv och får konsekvenser. För mig personligen, och för andra, har det utmynnat i såväl hat som rena hot vid flera tillfällen. Dock inte av Nordlöf själv, det vill jag vara tydlig med för att undvika missförstånd.

Vi ser också andra konsekvenser, inte minst i sociala medier och nästan alltid kopplat till den så kallade vägfrågan. Polariseringen och den hårda tonen gör att diskussioner som borde kunna föras sakligt dör i de forum där de normalt sett borde kunna föras. Öppenheten för olika uppfattningar blir allt mindre och är nu nära noll. Både medborgare och förtroendevalda tystnar eller avstår från att uttrycka sina tankar.

Det har också inneburit att intresserade och drivna leksingar aktivt valt bort ett politiskt engagemang, inte för att intresset saknas, utan för att priset blir alldeles för högt.

Det här är ett demokratiproblem och en förlust både för den enskilde och våra politiska partier. Men ytterst är det demokratin och Leksands kommun som förlorar när människor som hade kunnat bidra till kommunen väljer att inte engagera sig.

Jag vädjar därför till Vänsterpartiet, och särskilt till Peo Nordlöf, att ta ansvar för debattklimatet och bidra till en mer saklig politisk diskussion.

Text: Sebastian Larsson (M), Kommunstyrelsens ordförande