
Göran Engström – skogsbonden som aldrig slutade tro på samtalet
I över ett halvt sekel har Göran Engström varit en del av det politiska livet i Smedjebacken.
Med rötterna i skogsbruket, en stark tro på socialliberala värderingar och en övertygelse om kompromissens kraft har han följt kommunen genom ekonomiska kriser, kommunsammanslagningar och industriell återhämtning. Nu blickar Centerpartiets förstanamn framåt – med samma övertygelse som alltid: att samarbete och långsiktighet bygger starka samhällen.
Läs mer om Valet i Smedjebacken här
Uppväxten på gården i gränslandet mellan Dalarna och Västmanland har präglat hans sätt att se på både samhället och politiken. Där, några mil utanför Smedjebacken, lärde han sig tidigt att människor, kommuner och regioner är beroende av varandra – oavsett administrativa gränser.
— Bor man på en gräns märker man snabbt att världen inte fungerar efter kartböckernas streck, konstaterar han.
Det perspektivet har följt honom genom ett långt politiskt liv. I dag är Göran Engström Centerpartiets förstanamn i Smedjebacken, men framför allt beskriver han sig själv som en samhällsintresserad människa med en stark tro på idéer, samarbete och ansvarstagande.
Det politiska intresset väcktes tidigt. Hemma fanns dagstidningar och familjen skaffade tv ovanligt tidigt. Som barn följde Göran världshändelser som Ungernrevolten och det kalla krigets dramatik. Antikommunist blev han redan då vilket präglat hans debatter sedan dess.
— Jag försökte förstå vad som hände i världen redan som liten, berättar han.

Modern hade ett engagemang i Centerpartiet, men vägen in i politiken var ändå inte självklar. Under ungdomsåren lockades han starkt av den liberala idédebatten och fascinerades av dåtidens stora liberala debattörer. Det var idéerna om frihet, äganderätt och personligt ansvar som tilltalade honom.
När Bondeförbundet utvecklades till Centerpartiet och breddade sin politik blev valet dock naturligt.
— Jag brukar kalla mig socialliberal. För mig handlar politik om både frihet och socialt ansvar.
Det blev början på ett engagemang som skulle sträcka sig över flera decennier, från ungdomspolitiken till kommunala uppdrag och erfarenheter även år på nationell nivå i riksdagen.
Under sitt långa politiska liv har Göran Engström sett det politiska klimatet förändras flera gånger. Han minns en tid då kommungränser bevakades hårt, då kommunsammanslagningar väckte starka känslor och när oppositionella röster i kommunfullmäktige kunde uppfattas som störande inslag.
När Söderbärke och Smedjebacken slutligen blev en kommun på 1970-talet hamnade han mitt i en politisk verklighet där Socialdemokraterna dominerade fullständigt.
— Bara att begära ordet och delta i debatten kunde uppfattas som något ovanligt, minns han med ett leende.
Men mycket har förändrats sedan dess. I dag beskriver han Smedjebackens politiska klimat som öppet och konstruktivt.
— Vi har lärt oss att samarbeta. Det finns en gemensam förståelse för att kommunen mår bäst när man arbetar tillsammans.
Det gäller särskilt ekonomin. Runt millennieskiftet befann sig Smedjebacken i ett mycket svårt ekonomiskt läge. Under en period av samarbete mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna genomfördes omfattande besparingar och strukturförändringar.
— Det var inga roliga beslut. Men vi visste att de var nödvändiga.
I dag ser han den ekonomiska stabiliteten som ett av kommunens största framsteg.
Trots att han i dag sitter i opposition har Göran Engström svårt för det han kallar kritik för kritikens egen skull.
— Ska man kritisera måste det finnas sakliga skäl.
I stället ser han kommunfullmäktige som en plats för idéutbyte och debatt. Han efterlyser mer politisk diskussion och menar att demokratin förutsätter att partierna faktiskt prövar sina idéer mot varandra.
Det är också därför han oroas över en utveckling där ideologiska diskussioner får allt mindre utrymme.
— Partier måste våga diskutera sina grundläggande värderingar. Annars blir politiken bara taktik.

Hans egen politiska kompass har varit densamma under lång tid: en socialliberal övertygelse om att frihet, ansvar och solidaritet måste balanseras mot varandra.
När Göran Engström talar om Smedjebackens framtid märks en tydlig optimism.
Han beskriver med entusiasm den industriella utvecklingen i regionen och de etableringar som växer fram. Efter decennier av nedläggningar och minskad sysselsättning inom basindustrin ser han nu en ny framtid ta form.
— Det som händer nu är faktiskt ganska fantastiskt.
För honom handlar kommunens uppgift om att ligga steget före – att planera mark, bostäder och infrastruktur innan behoven blir akuta.
Han lyfter också fram vikten av att hela kommunen ska känna delaktighet i utvecklingen, oavsett om man bor centralt eller på landsbygden.
— Vi måste fortsätta bygga vidare på det som fungerar.
Om det finns ett område där Göran Engström fortfarande ser stora utmaningar är det vården.
Han är bekymrad över beroendet av hyrläkare och menar att kommuner och regioner behöver hitta nya former för samarbete för att säkra tillgången till läkare och kompetent vårdpersonal. Kanske kan kommunen anställa läkare, menar han.
— Jag har svårt att förstå varför det ska vara lättare för internationella vårdföretag att driva verksamhet än för svenska kommuner att samarbeta om lösningar.
Samtidigt framhåller han de satsningar som gjorts på kompetensutveckling inom äldreomsorgen, där utbildningsinsatser för personalen har blivit en viktig del av kvalitetsarbetet.
Efter ett långt liv i politiken har Göran Engström inte tappat tron på demokratins grundidé.
Tvärtom.
För honom är kompromissen inte ett misslyckande, utan själva kärnan i det demokratiska arbetet.
— Människor röstar på partier. Sedan måste partierna vara beredda att förhandla och kompromissa. Det är så demokratin fungerar.
Skogsbonden från gränsbygden har aldrig slutat tro på att samhället blir starkare när människor väljer att samarbeta och använder det politiska samtalet för att utveckla.