Inge Östlund (SD) om det stundande valet där skola och VA-taxan står högt på agendan

I två mandatperioder har Inge Östlund suttit på ett av Sverigedemokraternas sju mandat i kommunfullmäktige. Inför höstens val pekar han ut skolan, äldreomsorgen och VA-bolagets taxeutveckling som de stora frågorna – och hoppas att SD ska kunna kliva in i en borgerlig majoritet efter åtta år i opposition.

— Det känns att det är valår, det känns väldigt spänt och det är alltid ett krig om mandaten när det drar ihop sig till val, så vi får se. Vi har betydligt fler namn på listan i år än förra gången, säger han.

Det politiska intresset har Östlund haft hela livet och han är den som suttit längst som ledamot i fullmäktige, både en period som centerpartistiskt kommunalråd och nu de senaste två mandatperioderna i opposition för SD. Redan som sexåring fastnade han framför tv-apparaten när den äldre generationens politiker diskuterade hur de tyckte att landet borde styras.

— Jag tittade på politiska debatter med farfar på -60 talet och var väldigt imponerad av Sträng, Erlander och Hedlund och de här gamla profilerna. De hade ryggrad, det de sa på fredagen gällde även på måndag och så är det inte i dag, det tycker jag är tråkigt med politiken i dag att ingen står fast vid någonting.

Östlund toppar för tredje gången Sverigedemokraternas lista i Rättvik och ett av de områden han vill se över om hans parti får bestämma är skolan, där han efterlyser en genomlysning för att se vad som gör att skolresultaten i kommunen sjunker.

— Vi har ju visat upp lite dåliga skolresultat på slutet i Rättvik. Och fast vi lägger så mycket pengar i skolan så har vi dåliga resultat och det är naturligtvis inte bra så det måste vi se till att komma till rätta med.

Ett sätt att få mer kvalitativ undervisning i skolan tror Östlund skulle vara att skippa den omfattande dokumentation som han menar att lärare lägger mycket tid på.

— Om vi hamnar i majoritet så kommer jag att försöka minska den här överadministrationen som vi har i dag, det skulle gå att göra mycket för att förenkla så att lärarna kan lägga krut på de som har det svårt i stället.

Ett annat område där Rättvik har utmaningar handlar om barn som placeras utanför sina hem. Rättvik är en av de kommuner som placerar flest barn i hela landet, med 44 barn och unga samhällsplacerade under 2025, vilket skenade till en kostnad på över 22 miljoner kronor förra året. För att vända trenden görs nu ett fyraårigt projekt för att fler barn och unga ska kunna växa upp i sin egen familj. ”Hemma först” heter satsningen som drog i gång i våras – ett projekt som Östlund är tveksam till.

— Vi har flest placerade ungdomar per capita av alla dalakommuner, det ska egentligen inte vara möjligt i en kommun som Rättvik, det har blivit slentrian. Jag tycker att det här projektet är lite märkligt, för i praktiken blir det som att vi lånar pengar av den privata världen till 50 procents ränta för projektet för att plocka hem barn som vi egentligen inte skulle ha skickat i väg. Jag ville göra en återremiss egentligen, så att vi skulle ha satt oss ner och diskuterat det för jag tror att vi hade kunnat klara det här själva, säger han.

Under den här mandatperioden vill han även rikta kritik mot VA-taxans utveckling, som även den skenat i väg.

— Där har man inte gjort något bra jobb i majoriteten under den här perioden. VA-bolaget har ju släppt i väg det här alldeles för långt. Där får vi verkligen dra i handbromsen för det har i mitt tycke gjorts en del onödiga investeringar, säger han.

Exempel på investeringar som han inte tycker varit bra är bland annat ledningsdragningen från Gulleråsen ner till Arvet.

— Det är 33 hushåll som har grävt ner avlopp för som ska dockas på och skiten hamnar nere i Furudals reningsverk. Jag hade velat att man hade gjort ett bioreningsverk i samma härad som man har i Blecket, det funkar ju alldeles utmärkt och till en helt annan kostnad. Det här i Backa hade man också kunnat hantera annorlunda, allt hade inte behövt hamna nere i reningsverket, man hade kunnat löst det med minireningsverk där om man hade brytt sig, avslutar Inge Östlund.