Ett ögonblick i trädgården
Trädgårdsarbete. Det är något terapeutiskt och välgörande med det. Att låta händerna jobba i jorden, plantera nytt liv, ny grönska, nytt syre. Kratta, gå loss med sekatören, gräva. Man mår väl aldrig så bra i både kropp och knopp som de kvällar man går till sängs efter en dag med kroppsarbete i trädgården där man dessutom ser dagsverkets resultat omedelbart.
En ogräsbelamrad rabatt blir frodig och vacker, ett yvigt buskage blir trimmat och grönskande friskt. En nystart på något vis. Städat och inbjudande.
Själv bor jag i lägenhet. Med en pytteliten balkong. Där två krukor med penséer får plats. Älskar det, men kan verkligen sakna att ha en trädgård den här årstiden. En trädgård ger möjligheter som den strävsamma jobbvardagen behöver för att bryta mönstret. Möjligheter till kreativitet, till pauser från det berömda livspusslet, till ett träningspass man inte riktigt märker att man genomför, till stunder av verklig hjärnvila.
Visst kan trädgårdsskötsel så klart också leda till känslor av stress – om man känner att man måste HINNA (tänk det där ordet som florerar så otroligt mycket i vår moderna tid) plantera, gräva, klippa, trimma. Men om det får ta sin tid, om man tar det i maklig takt, om man sätter sig och bara tar in sin grönska, sin plats för återhämtning och dricker en kopp kaffe i pauserna.
Då tror jag att den stunden hör till ett av de bästa ögonblicken i livet. Som man kan lägga till sin mentala samling av ögonblick som är väl värda att just samla på.