Siljan News logo
Annons
Foto: John Leander

Gamla radiobusar vädrar morgonluft – Amatörklubbens kunskap blir het i orostider

Att pilla på radioutrustning och vara radioamatör kan lätt ses som något från en svunnen tid. Särskilt efter mobiltelefonernas intåg.

Men entusiasterna finns kvar, liksom deras kunskap i en tid då man tänker mer på beredskap.

I Smedjebacken finns föreningen Radioklubben Alpha, som vädrar en viss morgonluft när det kommer till att locka en ny generation.

Göran Adeborn och Börje Andersson står på Görans gård och känner lite på en väldig antenn som är under konstruktion och snart ska fästas på villataket i Morgårdshammar.

Konstruktionen påminner om en jättelik snurrbar tvätthängare och det är något visst med dessa tekniknördar som aldrig har kunnat sluta konstruera saker.

Annons
Foto: John Leander

Göran Adeborn är sekreterare i Radioklubben Alpha, en förening med säte i Smedjebacken och Ludvika. Klubben har ett 30-tal medlemmar som gemensamt delar intresset för radiokommunikation. Inom klubben finns både licensierade radioamatörer och andra som nyttjar de licensfria frekvenserna.

Frekvenser som används för att kommunicera med likasinnade inte bara i Sverige, utan över hela världen.

Börje Andersson, kassör i Alpha, beskriver tjusningen.

— Det är kul det här med att kommunicera med varandra. Det finns ju klubbar över hela Sverige, så när man är ute och åker bil kan man göra ett allmänt anrop och få kontakt med likasinnade och utbyta rapporter om lite allt möjligt.

— Sen är det alltid roligt som radioamatör att kunna kontakta likasinnade i andra länder, utbyta signalrapporter och prata om vad man har för utrustning.

Med sin radioutrustning kan Göran Adeborn enkelt kommunicera med folk från alla möjliga ställen i världen. Foto: John Leander

I det här läget uppenbarar sig en given fråga från den som inte är inbiten i den traditionella radiokommunikationens värld.

Varför använder man inte bara mobiltelefoner?

För att finna svaret på den frågan kan det vara värt att backa några decennier, till Göran och Börjes ungdomstid, då intresset väcktes. Långt innan mobiltelefonen var riktigt påtänkt.

En tid som, enkelt sagt, bestod av en kombination av teknikintresse och lust till bus. Göran avslöjar en rad gamla ”förseelser”.

— För min del började det med att jag hade en äldre bror i tonåren och vi körde olagliga sändningar i Gästrikland. Sen byggde man spionsändare med komponterna monterade på en pappskiva. Sen placerade man den någonstans, så kunde man tjuvlyssna med en vanlig transistorradio som mottagare.

— Jag hade med mig den på konfirmationsläger och la in i tjejernas sovsal. Då fick man veta vad 13-åriga tjejer pratade om.

— Sen när man blev lite äldre, då satte man in komradio i bilarna och varnade när ”Taxi 13” fanns längs vägarna. Taxi 13 var kodord för trafikpolis.

— Vi hade ju apparaterna i bilen så det var mycket störningar. Ofta kom det in nåt från Italien och Tyskland och till slut började man prata med dem. Det var så man började tänka ”å fan, man kan få utlandskontakter”. Sen byggde man på.

— Det var ju olagligt, men vi visste att om man vinklade ner antennen så kunde inte Televerket höra oss lika bra. De spanade ju på oss.

Annons
Foto: John Leander

Med åren tonade buset bort. Göran, Börje och andra kunde istället fortsätta med sitt intresse som fullt lagliga licensierade radioamatörer.

Synderna och det något åldriga myndighetsnamnet Televerket skänker samtidigt en fläkt av en förgången tid och ett värv som inte nödvändigtvis lockar yngre generationer. Mycket riktigt medger Göran och Börje att mobiltelefonernas intåg har haft stor effekt de senaste decennierna.

— Det dog en massa radioklubbar när mobilen kom. Intresset försvann för många, säger Göran.

De har kunnat konstatera att intresset hos yngre blivit extremt lågt och numera är i stort sett alla i klubben ärrade veteraner. Det kommer helt enkelt inga nya generationer.

Men just som ett slags långsamt utdöende ser ut att ske, så har ett nytt hopp väckts.

Dels har till exempel Smedjebackens kommun börjat visa intresse och utvecklat ett samarbete med radio Alpha. Detta för att man har börjat ta säkerhet och beredskap på ett större allvar i en orolig tid.

För trots allt kan ett mobilnät slås ut, med omfattande konsekvenser.

Göran beskriver samarbetet.

— Vid eventuella kriser kan vi bistå med kommunikation. Sådana tillfällen kan vara långvariga strömavbrott eller sabotage som slår ut telefonnätet. Vi har egna repeaters som fungerar med batteribackup. Även utan repeaters kan vi upprätthålla radiokommunikation mellan kommunens samtliga samlingspunkter.

— Vi har haft flera sambandsövningar som visar att det fungerar. Mobila enheter med teleskopmetspön som antennmaster kan monteras på några få minuter.

Förutom detta ser Radioklubben Alphas veteraner också en öppning för att nå och väcka intresset hos yngre generationer.

Göran visar en tjock gammal studiebok för licensiering till radioamatör och börjar bläddra. Komplicerade täta textsidor och avancerade illustrationer passerar innan han stänger boken och lägger den ifrån sig.

Sen tar han fram en betydligt tunnare bok, som redan vid första anblicken känns klart mer inbjudande.

Göran förklarar att den tunnare boken är ny för i år och att genom att studera den kan man nu mycket enklare ta ett så kallat instegscertifikat som innebär att man inte behöver ha kunskap att bygga och beräkna elektronik.

Man får visserligen då bara använda CE-märkt omodifierad utrustning med begränsad effekt, men Göran ser det ändå som att någonting är på väg att vändas åt rätt håll i utvecklingen.

För trots allt så har ett ökat intresse för radiokommunikation börjat skönjas igen under de allra sista åren. Vilket kan ses som besläktat med kommunens intresse för Radio Alphas kunnande.

— Troligen hänger det ihop med preppertrenden och att man vill ha möjlighet att hålla kontakt med familj och vänner oavsett om telenät och elnät fungerar eller inte. Men även Epa-ungdomarna borde ju ha glädje av det här, säger Göran.