Två år efter hjärnblödningen – Henrik tillbaka i arbetslivet

Två år efter en massiv hjärnblödning står Henrik Holmgren i receptionen på Rättviks Golfklubb där han arbetstränar tio timmar i veckan. Att komma tillbaka till arbetslivet har varit ett viktigt mål, även om det stundvis känts snudd på omöjligt och kantats av mycket självtvivel.

— Det har ju varit perioder där jag har tänkt att det gör jag aldrig. När jag märkte att jag inte klarar saker jag klarade innan så försvann allt självförtroende. Men nu tänker jag att det nog inte är omöjligt, säger han med ett leende.

Det är mycket folk i rörelse ute på golfbanan den här dagen och Henrik har precis slutat avslutat sitt pass. Siljan News har tidigare skrivit om Henriks resa, första gången vi träffades var fyra månader efter att livet förändrades drastiskt av en massiv hjärnblödning hemma den 10 juni 2024. Då hade han genomgått totalt sex operationer och legat på Akademiska sjukhuset i 2,5 månader. Efter det har livet bestått i att orientera sig i en ny vardag med både bakslag och framsteg. Att han är där han är i dag var det inte höga odds för.

— Det var en neurokirurg som sa: ”Jag är inte religiös, men när jag ser dig dansa in här på avdelningen igen, då tror jag på någon högre makt”. Hon sa att något liknande hade hon aldrig sett och hon hade jobbat som neurokirurg i trettio år. Så ja, jag har väl haft någon helt galen tur.

Innan hjärnblödningen jobbade Henrik på en skola hade ett aktivt friluftsliv. Väl hemma igen efter stroken bestod träningen till en början av någon minut på motionscykel och väldigt korta promenader med stöd till att han så småningom vågade ta några löpsteg. Målet blev då att genomföra Midnattsloppet vilket han gjorde förra året och för några veckor sedan sprang han igen.

— Träningen är inte som förr, men varje runda är ett mirakel, som läkarna säger. Så jag skiter i de där tiderna, bara jag kommer i mål.

Att hinna göra allt det där som finns på önskelistan har blivit viktigare och viktigare. Det senaste två åren har många upplevelser kunnat genomföras trots rädslan som följeslagare. Totalt har det hunnit bli sju utlandsresor och så har han börjat dansa bugg – en dröm som han med skräckblandad förtjusning nyligen tog tag i.

— Det var hemskt, men det är det absolut roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Jag är helt frälst, att ingen har berättat för mig hur roligt det är. Jag måste ha träffat helt fel människor, säger han med ett leende.

För att göra resan mot att hitta en ny plats i arbetslivet var han manad att gå genom Arbetslivsresurs som tagit tid och inte alltid gått helt smidigt.

— Först stod jag i kö i ett år i Leksand, sen ringde de och sa att ”Nu har vi lagt ner Arbetslivsresurs i Leksand, så nu ställer vi dig i kö i Mora i stället och då hamnar du sist i kön”. Nu blev jag den sista människan på Arbetslivsresurs för nu har de slagit igen lokalerna i Mora, så min kontaktperson har jag aldrig träffat, men hon sitter i Hedemora någonstans.

Efter fyra veckor i Mora var det dags att hitta en plats för arbetsträning och eftersom Henrik bor i Rättvik ville han hitta en plats nära hemmet, men där stötte han på problem eftersom man ansåg att för att beviljas aktivitetsstöd skulle platsen för arbetsträning vara i Mora.

— Då sa läkarna sa nej, det blir för långa dagar, men Arbetsförmedlingen sa då att tackar du nej till det, då får du ingen ersättning, då står du på backen på noll. Så jag hamnade i ett sådant moment 22. Nu löste det sig, men det var ju inte roligt.

Henrik fick ta saken i egna händer och vände sig till Magnus Eriksson, Klubbchef på Rättviks Golfklubb som han känner via Pingisklubben där de båda är aktiva.

— Jag sa ja direkt. Jag har ju sett honom från det när han var som sämst och hela resan, det är jätteroligt att se. Jag tycker att det är roligt att hjälpa folk och det bästa jag vet med det här jobbet är att anställa, nu arbetstränar jag honom och ger honom en möjlighet, så det tycker jag är jätteskojigt, säger Magnus.

Nu har Henrik varit i receptionen på golfklubben sedan juli tio timmar i veckan till att börja med. Det är ett jobb med varierade arbetsuppgifter som han trivs med och som gett självförtroendet tillbaka.

— Jag hade inte kunnat hitta något bättre, jag trivs jättebra. Alla är så positiva, det är så trevliga människor och jag får så många hejarop och glada tillrop så då växer man. Och sen börjar jag också tro på att jag kan nog komma tillbaka till arbetslivet, det är nog inte omöjligt även om det inte blir hundra procent, men det vet vi inte, säger Henrik.

Nu arbetstränar han för att se hur mycket han orkar och klarar av. Sista oktober stänger golfbanan, men bägge hoppas på att det blir en fortsättning även efter det.

— Henrik vill arbetsträna här i vinter och det ska han få göra, sedan får vi se, vi tar ett steg i taget. Vem vet, det kanske blir en anställning så småningom, säger Magnus med ett stort leende och tittar på Henrik.

Ute på golfbanan passar många på att njuta av det fina höstvädret med golfbagen som följeslagare. Henrik är på väg hem för att vila och kanske även packa. Nästa vecka fyller han 50 år och ska fira med en resa på Medelhavet tillsammans med sin pappa som har gjort många resor med de senaste två åren.

— Jag trodde ju inte då när det hände att jag skulle leva till min 50-årsdag. Och nu är jag snart där i alla fall, avslutar Henrik.