”Det här är så fruktansvärt roligt”
Solen sken över Lissandsvallen i Vikarbyn när ”Slaget om Siljan” avgjordes i gåfotboll för första gången mellan Rättvik, Leksand och Mora. Här handlade det inte om vassa armbågar och tacklingar utan om rörelseglädje, hejarop och gemenskap.
— Man måste vara engagerad och att peppa de andra! Vi har kommit upp i åren så vi hör så dåligt, då måste det höras över hela planen, säger lagledaren för Vikarby IK Kaj Raunio med ett stort leende.
Svetten lackar i pannan på 77 åringen efter coachningen från kanten och några intensiva minuter ute på planen där Vikarbyn möter Leksand, ett lag de mött tidigare och fått som de säger ”storstryk” av. I dag är det lite jämnare och Rättvik har fått in ett par bollar i mål även om Leksands målvakt vaktade buren väl och gjorde ett par avancerade flygräddningar till allas förtjusning.
— Det var bara för publikens skull, annars brukar jag aldrig kasta mig för jag kan inte det, så jag vet inte vad det kom ifrån, säger Christer Bergkvist 77, när han pustar ut efter matchen.
Det är en positiv energi runt planen med mycket skratt. Även om matcherna mest är för skojs skull så finns självklart drivet och lusten att vinna, och när tävlingsinstinkten kommer, då är det också svårt att inte ta lite snabbare kliv som går över till löpning, vilket inte är tillåtet.
— Det är jättesvårt när man inte för springa, det är det svåraste, det blir liksom fel i hjärnkontoret, säger Kaj och skrattar. Men det här är så fruktansvärt roligt, du skulle ha sett de här damerna när vi började, många hade kanske aldrig hade rört vid en fotboll innan och nu lirar de för fullt, de tycker jag är bra.
Förutom att man inte får springa så är hårt spel och tacklingar helt förbjudet. Det finns inga offsideregler och bollen ska spelas i midjehöjd ute på plan. För Göran Karlsson, lagledare för Mora som var en av domarna var det fullt fokus på att se till att spelarna skötte reglerna.
— Det var jättesvårt, när springer man och när går man och vad är kroppskontakt och inte? Så det handlade mycket om fingertoppskänsla, men jag tror det gick bra, och det var god stämning, säger han glatt.
Det är första gången som den här turneringen arrangeras mellan de tre Siljanslagen som hållit på med sporten i cirka tre år. Rättvik har mött både Mora och Leksand tidigare men för de bägge hockeyorterna blev det här ett första möte.
— Det här är jätteroligt! Vi har aldrig mött Mora innan och rivaliteten är ju stor när det gäller hockey, när det gäller gåfotboll är det ju inte riktigt samma sak, vi buar inte på varandra utan hejar på. Men när bollen rullar så tävlar man och det är ju alltid roligare att vinna än att inte vinna såklart, säger John Arrias som är Leksands lagledare.
Oavsett hur det gick i matcherna så var stämningen på topp och nu planeras för nya möten och en ny cup nästa år.
— Först tyckte vi att vi kunde göra en turnering och det är den vi har gjort i dag, sedan har vi pratat om att nästa år då ordnar varje klubb olika matcher och sedan avslutar vi säsongen med en riktig cup och då räknas poängen – inte före, säger Kaj Raunio.
Förutom rörelse och motion finns en annan viktig del i gåfotbollen och det är fika. Från den illa kiosken ljöd toner från byns egen Elvis – Evert Sandin, och det hade bullats upp med både fika och korvgrillning. Innan sista matchen fick alla fylla på med ny energi i form av både mat och prat.
— Det är det här mötet mellan människor som är det viktiga och skratten, fotbollen kommer egentligen som nummer två, avslutar Kaj Raunio.