”Det dyker upp nya utsikter överallt där du går”

Runt Siljan finns det gott om vandringsleder för den som vill uppleva naturens magi och storslagen utsikt till fots. En av de populärare lederna i Rättvik är Tre Toppar som är cirka 7,5 kilometer lång och går mellan Hedsåsberget, Lerdalsberget och Hökolsberget. Leden passerar Vitsippsdalen som är ett populärt ställe att besöka för stora och små och just nu täcks marken av blommor och blad och det knakar av liv. Två av de som har många mil under fötterna längs stigar och leder runt Siljan är Rättvikarna Niklas Nouvel och Olle Söderström som är ute i naturen flera dagar i veckan.

— Jag går ogärna på samma ställe men jag går nog här i vitsippsdalen en gång i månaden i alla fall, säger Olle som i förra veckan fick infallet att ta tåget till Leksand och gå hem vilket gjorde att han slog sitt stegrekord.

— Det blev 44 000 steg den dagen, det längsta jag gått tidigare var strax över 30 000 steg när jag gick i New York. Men jag brukar väl gå mellan en och två timmar så gått som varje dag året runt.

Innan vi kliver på stigen in till Dalen strax ovanför Lustigsgården passerar vi två stora träd som bara måste få komma med på bild.

— Grannen sa att hon kunde krama runt trädet som barn och det var väl för cirka 50 år sedan, säger mannen som är ute på morgonpromenad med hunden.

Kan det här vara Rättviks tjockaste asp mån tro? I dag går det knappast att få armarna runt trädet och en av anledningarna till att det växer så bra här är att det är gott om vatten förklarar mannen med hunden innan han går vidare.

Det heter ju Lerdal av någon anledning och när vi kliver på stigen in till Dalen passerar vi en liten bäck som porlar.

— Här kan det vara som en djungel, de här brukar vara flera meter höga, säger Olle och pekar på de stora bladen som just nu endast hunnit växa så pass att de vajar en bit ovanför gräset.

Solen skiner, häggen sprider sin doft och lägger man örat mot marken kan man nästan höra hur det växer. Lövträden har tagit över här i naturreservatet och nu på våren täcks marken av vitsippor och i träden hörs intensiv fågelsång. Just nu skulle vitsippsdalen nästan ha ett annat mer passande namn, för det som sticker ut mer än vitsipporna är gröna blad som om några dagar kommer att sprida en doft av sommar.

— Jag har inte sett så här mycket liljekonvaljer förr, säger både Olle och Niklas och jag är benägen att hålla med.

Det är ett hav av blad med blomstänger i som inte ännu har mognat. Jag försöker googla mig fram till om det är ovanligt mycket liljekonvaljer i år men får inget svar på frågan via sökningen ”liljekonvalj-år” annat än att blommorna är väldigt giftiga.

Med vana steg vandrar Niklas och Olle raskt uppför stigen som lite längre upp förbinder till leden Tre Toppar. Olle som har tagit tusentals bilder under sina vandringar passar på att fånga ögonblicken längs stigen.

— Naturen är en ständig tjusning och min kamera är väldigt förtjust i naturen också.

Det är förmiddag och solstrålarna silas mellan lövverken. Vi vandrar genom vildhallonbuskar och andra växter som ingen kan namnet på. I dag är planen att gå till en liten tjärn för att njuta av lite kaffe och macka berättar Niklas som förutom ett par bra skor även ser till att fylla ryggsäcken med fika.

— Jag tänkte att vi skulle gå till Spitjärn som ligger två kilometer bortom Hedsåsen. Där finns det en liten eldpallkoja där vi kan fika, men nu har ju Olle pratat om några fridlysta blommor som finns vid naturreservatet vid Råberget så vi kanske åker dit och går därifrån.

Det är Guckuskon som Olle gärna vill ta en titt på för att se om de blommar på naturreservatet Risröd där det finns ett större bestånd, det största i länet faktiskt. Här finns även ett tiotal andra orkidésorter som växer vilt i området men om de blommar just nu är dock lite oklart.

Något som är säkert är dock att skogens växter väcks till liv bit för bit. Blåbärsrisets blommor har förvandlats till små bär och harsyran reser sig upp ur marken med sina klöverliknande blad.  Att ta sig runt Dalen är en sträcka på cirka två kilometer och tar inte lång stund om man inte stannar sätter sig ned vid något bord som finns uppställt eller på ett nedfallet träd som bjuder på en strålande utsikt över Siljan.

Förutom att konditionen blir bättre av att röra på sig så gör vandringarna i naturen gott för både kropp och själ känner både Niklas och Olle som går flera mil i veckan vinter som sommar.

— Man mår ju mycket bättre, och att vistas i naturen över huvud taget mår man mycket bättre av. Jag går Tre Toppar minst en dag i veckan och den leden går precis här ovanför. Du har olika vyer överallt, allt har sin charm och det dyker upp nya utsikter överallt där du går, det är otroligt vackert. Sedan åker vi ofta till andra orter och går när vi har lite mer tid. Vi brukar åka till Siljansnäs, Leksand, Tällberg, Orsa och Gesundaberget, så vi går ju inte bara i Rättvik.

För några somrar sedan vandrade Niklas runt Siljan på fyra dagar, något han gärna gör om men då med en extra dag.

— Fem dagar tycker jag åtminstone man ska ha, men det var jättetrevligt. Man behöver inte gå på landsväg mer än max två mil resten kan du gå på stigar och byvägar. Jag tror att det blev 15, 5 mil när vi gick men då gick vi längs vattnet så det blir lite längre än att köra bil runt.

Det finns som sagt miltals med leder och gamla stigar att upptäcka. En sträcka som de gärna tar är den längs Enån.

— Jag bukar ta bussen upp till Gärdsjö och gå hem genom skogen där, sedan går jag Enåleden väldigt ofta – det är väldigt fint där men jag vill ju ständigt gå nya vägar och upptäcka, säger Olle.

— Ändå har du ett eget fikaställe på Kungshol. En gång satt det någon på ditt ställe, så det var ju lite tråkigt, säger Niklas och skrattar gott.

Vi lämnar Vitsippsdalen och kör mot Risröd för att se om det blommar några sällsynta okidéer. Men väl framme var det alldeles för blött för att klafsa runt i naturreservatet. Och med en snabb sökning på internet visar det sig att Guckuskon blommar i juni – juli så letandet hade troligtvis inte gett något resultat i alla fall.

Istället blev det en kort bilfärd för de bägge herrarna norrut och en dagstur upp mot Blecket där upptäckten av Klitta fäbod blev dagens överraskning och en ypperlig plats för att öppna ryggsäcken och vila benen med lite kaffe och macka.