”Livet är ju inte oändligt – man kan inte skjuta på allting”

När Annika Bokefors tog över sin mormor och morfars lilla gula hus i Sätra växte längtan att utveckla den kreativa sidan. Nu följer hon sin dröm med att kombinera yrkesliv som jurist i Uppsala med designstudier och är i full färd med att öppna en inredningsbutik här på gården i maj.

— Livet är ju inte oändligt, man kan inte skjuta på allting. Så det är väl det som jag har känt, ska jag göra det här så kan jag inte vänta längre, förklarar Annika och tar en klunk te.

Vi sitter i det lilla vardagsrummet i huset där hennes mamma växte upp och där hon själv spenderat alla lov och ledigheter under sin barndom. Här i huset har tiden i mångt och mycket stått stilla och inte renoverats bort. Annika har inrett det smakfullt med mycket återbruk och noga utvalda detaljer, men de gamla köksluckorna och golven som slitits av generationer finns kvar, något som skapar en länk till en tid som flytt.

— Det är ju en annan tid idag och det är ju fascinerande när man går här och i princip allt är kvar fortfarande. Även om vi har börjat modernisera det lite och kommer göra mer så hittar man ju så enormt mycket spår av deras liv där man verkligen har sparat allt.

— Jag har kvar en vattenkanna som min morfar gjort av en plåtburk som han lött fast ett handtag på, för mig är det ju en vacker inredningsdetalj men för honom var det ju för att de inte hade råd med någonting annat. De tog till vara på precis allting man kunde, så det är ju en annan tid på det viset.

Det har nu gått sex år sedan Annika och hennes man tog över gården som de spenderar mer och mer tid på. Fortfarande har de kvar boende i Uppsala men de vuxna barnen är nu utflugna och spridda i landet. Jobbet som jurist har hon alltid älskat, men någonstans bredvid juridiken, under hela yrkeslivet, har en annan längtan legat och pyrt och sedan i höstas studerar hon till certifierad inredare på halvtid.

— Hela mitt liv har jag känt att jag har en kreativ sida som jag inte riktigt fått utlopp för. Det har inte funnits utrymme med familj plus ett jobb som tagit mycket tid. Men det har legat där som en längtan. Och jag vill ju hellre få in det här i mitt liv när jag fortfarande tycker att det andra livet är roligt. Jag vill ju fortfarande vara en duktig jurist så länge jag jobbar, säger hon med ett leende.

Den där drömmen om att driva en butik med vackra utvalda ting börjar också förverkligas i en timrad lada ute på gården. Här blir det återbruk i centrum; antikt, retro, och visst modernt, men allt utvalt med öga och känsla. Glas, keramik, möbler, ljusstakar, gamla leksaker och barnmöbler. Här vill hon skapa små miljöer, något hon har tyckt om sedan hon var liten då hon ofta följde med sin pappa på skattjakt.

— Jag har vuxit upp med att gå på auktioner med min pappa och jag har gått väldigt mycket på loppisar och Second Hand, så jag har samlat på mig väldigt många saker under många år. Och sedan vi övertog huset här så har jag väl haft en mer konkret dröm om att kunna ha något mer än en loppis, att det ska vara mer som en butik, säger Annika.

Under Kristi Himmelfärdshelgen kommer butiken att öppna, så nu läggs all ledig till att göra i ordning lokalen.

— För mig är det viktigt att den som kommer till den här butiken ska känna att det är just en butik och inte en loppis. Jag vill att kunden ska uppleva att det är kul att komma in, att det är fint och att man får inspiration. Och jag tycker ju själv att det är det roliga att få skapa miljöer, så jag hoppas ju att man ska uppleva det på det sättet, avslutar Annika som ser framemot alla möten med människor som precis som hon tycker om att hitta föremål som får hjärtat att vibrera lite extra.