”Jag har inga planer på att sluta”

I slutet av 1980-talet ägde Monica Nordström fyra hundar som hon ställde ut i olika tillställningar.

Vid utställningar måste förstås hundarna vara nyklippta och fina.

Det ordnade en av Monicas bästa vänner, men till slut tröttnade hon på det och gav rådet till matte att klippa sina hundar själv.

På den vägen är det. Hon lärde sig klippa hundar, startade Monicas Hundtrim och i år har hon haft sin verksamhet i 35 år.

— Nej, jag har inga funderingar på att sluta med det här, vad skulle jag göra då?

Det svarar Monica på frågan om hon börjar se slutet på sin verksamhet. Hennes kunder behöver inte vara oroliga, verksamheten med klippning och hundpensionat kommer att fortsätta. Tidigare tog hon även emot katter om ägarna till exempel skulle resa bort, men efter pandemin tar hon emot enbart hundar.

— Jag har låtit bygga ut pensionatet. Förut hade vi sex platser, men nu har vi 18 stycken, berättar hon.

Hur hon ”halkade in” på den här verksamheten kom sig som sagt av att hon på 1980-talet, då hon bodde i Göteborg, hade fyra irländska settrar som hon for runt med på olika utställningar.

— En av mina bästa vänner drev hundtrim och hon klippte mina hundar tills hon tröttnade och tyckte jag skulle klippa själv. Hon lärde mig och då blev jag sugen på mer.

Äldsta sonen Olle är född 1989 och när hon väntade honom blev det flytt hem till Orsa igen. När hon började arbeta igen efter att ha fått Olle var det lite olika jobb inom vården. Samtidigt utbildade hon sig inom hundklippningen. Hon fick sedan jobb hos Annenmarie Weber när hon hade sin veterinärpraktik i Mora.

— Men jag jobbade bara ett år där, sedan startade jag eget 1991, berättar Monica när hon startade sitt hundtrim.

Hon fortsatte dock jobba inom vården.

— Jag vågade inte satsa fullt ut med min egen verksamhet, det var tryggt med den fasta lönen jag hade inom vården. Jag jobbade dygnet runt ett tag, det var helt galet, skrattar hon.

Hon började med Monicas Hundtrim när hon bodde på Born. 2009 flyttade hon upp till Oljonsbyn. Hon fortsatte dubbeljobba tills för cirka tio år sedan. Då sa hon upp sig från vården för att satsa helhjärtat på att klippa hundar och driva pensionat för hundar, men även katter i början.

Hur hon under lång tid klarade av att både jobba inom vården samtidigt som hon drev sin egen verksamhet har hon lite svårt att förstå i dag.

— Jag jobbar mycket nu också, det är sju dagar i veckan, då pensionatet nästan alltid har hundar. Än så länge har jag inte blivit utbränd, peppar – peppar, svarar hon på frågan om hur hon orkar jobba så mycket som hon har gjort i alla år och gör än i dag.

Som tur är har hon hjälp av sina två anställda. Lina Andersson, som under Siljan News besök hjälper Monica när hon klipper Charlie, en cavalier king charles. När vi gör ytterligare ett besök senare samma dag träffar vi Eva Kratz, som också hjälper Monica.

— Jag hade praktik här 2018 och 1 augusti 2019 blev jag anställd. Jag har själv katt, här får jag träffa mycket hundar och man får komma ut och röra sig, säger Eva om jobbet med de fyrbenta vännerna.

Eva har även lyckats ”lura dit” sin mor.

— Hon kom hit en gång för att fika, då hon hade så tråkigt, berättar Monica med ett skratt om sin tredje medhjälpare.

— Mamma är pensionär. Jag lurade hit henne för fyra år sedan och hon tycker det är så kul att gå ut med hundarna, skrattar Eva.

Alla hundar är individer med olika humör, men Monica säger att de i stort sett alltid funkar bra med klippningen. Det är väldigt sällan som hon tvingas ha munkorg på en hund, när det är en som inte tycker om att bli klippt.

Men hon berättar en anekdot om en hund som var rejält förbannad när den skulle klippas. Det här hände när hon under en tid hjälpte Arken Zoo i Mora med klippning.

— Hunden var nio månader gammal när jag klippte den första gången och den var så förbannad så det slutade med att den bet både mig och matte.

Det blev heller inte bättre med tiden, hunden fortsatte vara aggressiv.

— Det var ett elände varje gång, den var så arg. Han varnade inte heller, det bara small, berättar Monica.

Hon tipsade då matte att kastrera hunden, då det kunde innebära att den blev lugnare. Matte tog hunden till veterinär som ville göra en hälsokontroll, varpå veterinären också fick ”smaka” på den aggressiva hundens tänder.

— Då hade veterinären sagt att det måste vara något fel på hunden och att den borde avlivas.

Det ville förstås inte matte. Nästa gång hon tog sin fyrbenta vän till Monica för klippning hände något märkligt. Helt plötsligt var hunden som förändrad, inte det minsta aggressiv.

— Tidigare hade han varit förbannad direkt han såg mig i dörren. Den här gången var han jättelycklig och svansen gick på honom.

Monica fick senare höra det som hade inträffat hos veterinären, att denne rådde att matte skulle ta bort sin aggressiva hund.

— Den hade ju tidigare varit så arg, men nu när han kom upp på bordet så gav han mig pussar. Efter den gången lät han sig klippas och badas utan problem. Kanske hunden förstod vad veterinären hade sagt, för han tvärslutade med sin aggressivitet. Man undrar om han visste vad som väntade om han fortsatte vara så arg. Den här hunden blev 18 år.

Monicas Hundtrim hade ett litet 35-årsfirande tidigare i år. De hade speciell kloklippardag med lotteri och alla pengar som kom in den dagen gick till välgörande ändamål.

— Det var en regnig dag, men vi fick in cirka 5 500 kronor. De pengarna skänktes till Andra chansen Mora Orsa (kattföreningen), de blev glada, berättar Monica och Eva med ett leende.

Monica älskar djur. Privat har hon två shetlandsponny, två hundar och två katter. Den senaste nykomlingen, Henry, var inte meningen att hon skulle ha. Hon följde med andra och kollade på kullen, men det slutade med att hon själv tog en av blandrasen chihuahua och bulldog.

— Just nu har jag även min dotter Idas tre hundar här. Framöver blir det inga fler djur, skrattar hon.

Privat alltså. När det gäller Monicas Hundtrim och pensionat ser den 63-åriga djurälskaren inget slut.

— Jag har inga planer på att sluta, säger hon till många kunders glädje.