Tomten kryssade på Venjansdagen — äldsta ångbåten fyller 160 i år

Bara i Venjan finns den uppslutning som tre gånger om fixat Tomten till Venjansjön. För Venjansbor och ångbåtsfanatiker är Tomten klass, kultur och en spännande historia.

I samband med årets Venjansdag firades den 160-åriga ångbåten Tomten.

Det var 1862 som Tomten kölsträcktes på ett varv i Stockholm och sedan fraktades till Siljan. Där blev Tomten en av de första propellerdrivna ångbåtarna som sattes in för att bogsera timmer från Mora till Leksand.

1878 flyttas Tomten till Venjansjön, dit lär den då ha dragits av 200 man. Hela båten stod då på kälkar. 1903 fick tomten en större maskin, en så kallad kompoundmaskin.

Många turer med timmer till Johannisholm och en sänkning av båten på femtiotalet blev det. 100 år senare så togs Tomten ur tjänst 1962. Den gamla ångbåten såldes till privatpersoner och blev fritidsbåt i Runn.

1982 såldes båten till Leksand, men i Venjan var den gamla trotjänaren saknad och 2005 lyckades Venjansborna med Å/F Tomtens Vänner köpa båten och för andra gången fraktades hon till Venjanssjön.

Lyckan blev inte långvarig, visserligen hinner hon börja trafikera Venjansjön igen, men i samband med underhållsarbete börjar båten brinna natten till den 5 juni 2013.

— Jag hade då lovat att vara där och måla dagen efter men fick ett telefonsamtal att båten brunnit, säger Bosse Wallin.

Den här dagen tjänstgör Bosse som ansvarig för landgången och får inte  vara med på de korta kryssningar som besökarna erbjuds.

Bosse berättar om kryssningar med Cinderella, men den här dagen fanns det en chans att kryssa på Venjanssjön med en riktig båt. En ångbåt med en kompoundmaskin som pyser och ljudlöst matar ut kraft till både propelleraxel och till ångvisslan. Det när maskinisten och eldaren Hans Nerback från Transtrand ser till att trycket finns i pannan.

— Jag måste fylla på med ved med jämna mellanrum. Fyr i pannan och vatten är vad som krävs, förklarar Hans, innan han kommunicerar med skepparen Kennet Karlsson i styrhytten med hjälp av det nya talröret.

— Det röret fanns inte tidigare, men nu när båten är återuppbyggd har det kommit på pats, så nu slipper vi ropa ner till maskinisten genom dörren ner till maskinrummet, förklarar Kennet.

För just det faktum att Venjansbornas vilja och envishet gjorde att den nedbrunna båten fick ett nytt liv. Den transporterades till varvet i Stockholm där båten räddades. Det brandskadade skrovet blev som nytt och ångpannan från 1903 hade klarat branden och kunde renoveras. Borta var all inredning och allt som kunde smälta, eller explodera.

— Ratten var i gjutjärn och exploderade, den här har vi fått skänkt av Engelbrekt på Siljan, förklarar Kennet medan han styr den smäckra ångbåten mot den nya bryggan.

För mot alla odds kunde Tomten räddas och för tredje gången transporteras till sitt hemmahav Venjanssjön. Där fick den också sin nya överbyggnad.

I år fyller Tomten 160 år och det firades som en del av Venjansdagen. Något som ställde till det för alla Venjansbor som dels skulle hinna med loppmarknad och tipspromenad i byn samt andra aktiviteter. Men den här dagen var Tomten huvudatraktionen med Ångbåtförensingens fina diplom på bordet i Tomtens styrhytt.

På Siljan fanns hjulångaren Prins August som sattes i trafik 1839 och som  konkurrerades ut 1862 när Tomten kom till Siljan. Bland svenska ångbåtar kan Tomten, med sina 160 år, mycket väl vara en av de allra äldsta, om inte den äldsta i trafik.

Tomten är en ångslup och då den drivs av propeller så är beteckningen SS, eller ÅF på svenska. En klenod att fira och det gjorde Venjansborna på onsdagens Venjansdag.

— Äntligen fick jag uppleva att åka med Tomten igen. Jag åkte med den innan branden, säger Kerstin Ryman när hon kliver i land efter turen på Venjansjön.

— Min mormor kommer från Venjan, så jag har rötter här.

På fördäcket sitter Jan Norberg från Venjans grannby Öje.

— Norbergssläkten har varit skeppare på Tomtens under nästan hela verksamheten på Venjanssjön.

— Först kom Petter Norberg. Sedan kom Frans som vår min farfars far och sedan Verner som var farfars bror, berättar Jan.

Även i byssan fanns det ”norbergare” genom Sofia Mattsson, född Norberg.

— Pappa var flottare när jag var liten så jag har varit med och sovit ombord, berättar Jan, som också minns sista kokerskan, Esther Östberg på Tomten.

— Hon höll till här nere i fören under däcket.

Så för Jan är det här inte första turen med Tomten.

— Jag åkt med den både innan branden, men också sedan den blivit restaurerad, säger Jan, som dessutom var på plats på morgonen efter branden 2013

Som journalist på Mora Tidning var han också på plats dagen efter branden och beskrev den tragedi som drabbade Venjan.

Jans referat och hela Tomtens historia finns väldokumenterad i en bok som släpptes lagom till 160-års firandet av ÅF Tomten.

— Tomten var ju Venjans stolthet redan innan branden, berättar Lars Andersson som genom sin fru Inger Westmans rötter tillbringat varje sommar sedan 70-talet i Venjan.

Lars skrivintresse ledde till att jobbade fram boken Å/F Tomten 160 år på uppdrag  åt Å/F Tomtens Vänner. En bok som är ett måste för den som är intresserad av Venjan, ångbåtar, flottning men framförallt Tomtens 160-åriga historia.

Men än bättre är att ta en tur under sommaren med Tomten  som erbjuder turer fredag-söndag. Mer information på: https://www.ss-tomten.se