Så samlades spelmännen för höstens stämma: ”Av ohejdad vana”

I helgen hölls Dalarnas Spelmansförbunds årliga höststämma i Mora. Hundratals violinister, en hel del nyckelharpspelare och många andra musiker samlades – för att gemensamt sätta ton till traditionell folkmusik från när och fjärran.

— Framför allt är det kul att träffa nya och bekanta, säger Peter Michols.

Från Mora kyrka strömmade musiken redan vid fredagskvällens ankomst, då det hölls en invigningskonsert med tre av spelmanslagen: Svärdsjö i öst, Västerdalslaget i väst och Korsmora i syd.

Resterande del av helgen förlades till Moraparken. Där var det ”spelmans-jam” under de senare fredagstimmarna. Bland de medverkande fanns Malungs folkhögskola, Musikkonservatoriet samt gruppen ”Systrar och Bröder” från Falun.

Mest drag var det under lördagen. För att nämna några saker så hölls en låtkurs i Särnalåtar, en föreläsning om nyckelharpan och en danskurs – för de som vill röra sig med instrumentet samtidigt som de spelar. Höjdpunkten var dock kvällens allspel, som leddes av Olle Moraeus.

En annan av de medverkande spelmännen var Rättviksbördige Peter Michols; som tillhör Täbys spelmansgille liksom Rättviks spelmanslag.

— Jag har varit med här i tre år och tycker det är trevligt här. Det finns ju olika spelmansstämmor och denna är en av dem. Framför allt är det kul att träffa nya och bekanta.

Låtarna från Dalarna är speciella för honom av en anledning.

— Det har lite att göra med tradition och vad man är van vid. Jag har spelat mycket Rättvikslåtar och på Bingsjöstämman. Folkmusiken är väldigt mycket ”Dalarna” generellt, kring Siljan, även om det finns andra ställen också.

Barbro Svensson ytterligare en som deltog i kvällens allspel. Hon har haft fiolen som instrument sedan åtta års ålder och har än idag kvar sin barndoms instrument.

— Jag är med av ohejdad vana och började som liten på Sollerön. Tidigare har jag spelat med Mora spelmanslag, men jag har också bott borta, så nu är det Orsa spelmanslag som gäller. Stämmorna är det roligaste som finns, när man några tillfällen om året kommer samman. Det är jättehäftigt när hundra spelmän spelar till samma låt, säger hon.

Utav de låtar som finns har hon ingen särskild favorit; för de är svårt att hålla namnen i huvudet.

— Jag bara spelar, kan dem när jag hör dem. Även om jag aldrig gjort någon spelmanskarriär så har ju fiolen varit med mig hela livet. Fast jag gillar inte att öva ensam – det ska helst vara i grupper eller sociala sammanhang.

Efter Systerpolskan från Ore, Mora äldre brudlåt, Farmors brudpolska, Lejsme Per Brudmarsch och Vallåtspolskan (som ett urval ur en bredare repertoar) avrundades kvällen med en tvårätters festmåltid; bestående av en höstgryta. Givetvis blev det några visor till och dans med buskspel innan folket åter begav sig hemåt.