”Det är så rolig stämning runt banan i alla fyra loppen”

Att klara av en Klassiker är en milstolpe för många.

För en del räcker det inte med en, de fortsätter år efter år.

Som Benny Back. När han kämpade sig i mål på Lidingöloppet förra lördagen fullbordade han sin 30:e raka Klassiker.

En minst sagt enorm bedrift av 67-åringen från Mora.

— Ja, det handlar ju om att vara hel och frisk vid fyra tillfällen per år, det är den största utmaningen, konstaterar han som numera kan titulera sig som Klassikerveteran.

— Det är nån enstaka gång som jag genomfört ett lopp när jag inte varit helt hundra. Men då har jag varit lite snuvig, jag har aldrig haft feber inför nåt av loppen, förklarar en nöjd Benny hur han lyckats klara en Svensk Klassiker 30 år i rad.

Att han aldrig, eller i alla fall väldigt sällan är sjuk, bidrar förstås till möjligheten att klara de fyra olika loppen per år ökar. För Benny, som har tre söner, är det nästan osannolikt bara det att klara sig från sjukdom när barnen var små.

— Du vet hur det är med småbarn, de blir sjuka. Min yngsta son (Mikael) sa till mig; ”Jag fattar inte farsan att du aldrig är sjuk.” Men jag har faktiskt klarat mig väldigt bra, man ska lite tur också, säger han tacksamt.

Men inför det sista momentet, löpningen i Lidingöloppet, i att klara milstolpen 30 Klassiker, fanns ett stort orosmoment. Inte på grund av sjukdom utan på grund av skadan han ådrog sig under Vasastafetten, en bristning i baksidan av låret.

— Jag sprang inte på 1,5-2 månader och första passet var bara cirka en vecka innan Lidingö. Det funkar inte att träna om man dragit baksidan av låret, så jag var dåligt tränad när jag kom till start.

Men han var fast besluten att han skulle ta sig igenom de tre milen.

— Jag visste vad som gällde och då jag hade tränat så dåligt innan gick jag ut väldigt lugnt.

Men när det kändes så bra efter två mil, växte tuppkammen och Benny tyckte det var dags att öka tempot. Det visade sig inte vara något som kroppen var beredd på.

— Jag skulle försöka öka med en mil kvar, men då fick jag kramp i vaderna och tvingades gå mycket sista milen.

Till och från hade han sällskap av kompisen från Orsa; Ulf Edsfors. Vi hade ett reportage med Ulf i fjol som då klarade av sin 25:e raka Klassiker. I Lidingöloppet fullbordade han sin 26:e, men även Edsfors hade problem.

— Jag och Benny sprang och gick om varandra mest hela tiden. Båda halta och lytta. Jag hade ett ömmande knä och hade bara sprungit tio mil totalt innan loppet och inte sprungit något de sista tre veckorna på grund av smärtan. Jag hade bestämt mig för att gå hela loppet.

Det var inför loppet. Men sedan smög sig tävlingsdjävulen in.

— När jag fick på mig nummerlappen var det svårt när det stod så mycket folk längs banan. Gick i mål efter 3:42, vilket är nästan en timme långsammare än förra året, men jag slutförde därmed min 26:e Klassiker, berättar Ulf Edsfors.

Benny Back höll på en kvart till och hans sluttid stannade på 3.58.26.

— Visst var jag lite orolig innan, men jag blev förvånad att det gick så bra. I värsta fall får jag väl gå, tänkte jag.

Något Benny fick göra en hel del sista milen, men han tog sig i mål och är numera Klassikerveteran.

En rolig detalj är att han hade alla tre sönerna med sig; Jonny, Mattias och Mikael.

— De var med mig och när jag gjorde min 20 Klassiker. Då sa de att när du ska göra din 30:e, så följer vi med dig igen. Yngsta grabben (Mikael) bröt Vasaloppet, så han har Vasaloppet kvar i mars, men Jonny och Mattias genomförde årets Klassiker med mig, precis som för tio år sedan.

Benny älskar att träna och han brukar få till i snitt fyra pass per vecka. Han alternerar mellan cykling och löpning sommartid. Simningen tränar han aldrig.

— Det handlar om att lägga ner tid på träning, men man vill alltid träna mer, konstaterar han med ett skratt.

Toppnoteringen hade han för cirka 20 år sedan, då han slog personbästa på samtliga grenar; Vasaloppet 6 timmar, Vätternrundan 8.40, Vansbrosimningen mellan 52-54 minuter och Lidingöloppet 2.30 timmar.

— Vissa partier under de olika loppen tänker man; ”Vad håller jag på med!” Men det är väl som att föda barn, man glömmer det onda, drar Benny en liknelse.

— Det är en så rolig stämning runt banan, det under alla fyra loppen. Att allt är så roligt runtomkring de olika arrangemangen är det som driver en.

Vad som är roligast under träningsperioden är svårt att välja. Det är lättare att välja bort något och det är simningen, det tränar han ju heller aldrig.

— Det beror på väder och vind. Skidåkning kan vara trevligt en fin vinterdag, även cykling när man åker ett gäng och löpning kan också vara trevligt.

Fortsätta träna kommer Benny Back att göra, men frågan är om han fortsätter sin fina svit med en Svensk Klassiker.

— Jo, jag har fått den frågan och då svarat att jag måste smälta det här först. Jag ska åka Vasaloppet, men har ännu inte bestämt hur jag ska göra med Klassikern. Om kroppen håller och att jag får fortsätta vara frisk är det inte omöjligt att jag gör Klassikern även nästa år.