Timmerhusen växer – Anders investerar i ny hall

Som barn byggde Anders Henriksson kojor och tog med sin egen hammare till lekis. I dag driver han Grangärde Bygg & Timmerhus i Nyhammar och bygger timmerhus på heltid. Nu tar han nästa steg och investerar i en 450 kvadratmeter stor produktionshall.

Det började med en annons i en tidning och en längtan efter att få prova på timring.

Anders Henriksson var redan snickare när han fick syn på utbildningen i Rättvik. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet var det inte alltid gott om jobb, och vintrarna kunde innebära arbetslöshet.

Då väcktes tanken på att lära sig timra.

— Jag har väl alltid velat timra, berättar Anders.

Han sökte utbildningen i Rättvik, som på den tiden var förlagd till folkhögskola. Där fick han möjlighet att fördjupa sig i ett hantverk som han länge varit nyfiken på.

Intresset för att bygga fanns egentligen långt tidigare.

— Det var kö på Hammaren när jag var liten och gick på Lekis. Då tog jag med min egen hammare dit.

Att bli snickare var därför aldrig något långsökt val. Han beskriver hur han alltid tyckt om att bygga saker och hur han redan som barn byggde kojor. Efter byggutbildningen blev det också snickeri som yrke.

Men timringen lockade.

— Att det bara är trä rakt igenom. Det är en konst i sig, säger Anders.

Köpte fastigheten med sin far

Efter timringsutbildningen arbetade Anders ett år på ett företag i Ludvika. När företaget gick i konkurs fortsatte han att snickra ytterligare en tid.

Sedan dök möjligheten upp att köpa den fastighet i hembygden där verksamheten fortfarande finns i dag.

Året var 2007. Anders och hans pappa köpte fastigheten tillsammans.

Här fanns redan mycket av den utrustning som behövdes för att kunna arbeta med trä. Bland annat fanns ett sågverk, även om den gamla sågbänken senare har bytts ut.

Till en början var tanken inte att bygga upp något stort företag.

— Jag tänkte att man skulle hålla på lite mer på hobbynivå. Kvällar och helger.

Men efterfrågan kom.

En av förfrågningarna gällde ett båthus, ungefär 15 gånger 6 meter. Då insåg Anders att det inte längre gick att kombinera verksamheten med ett vanligt arbete och bara bygga på fritiden.

Han tog steget och blev egenföretagare.

— Jag sa upp mig från mitt gamla jobb.

Det var en chansning, medger han. Men verksamheten började rulla.

Timmerhusen blev grunden

Sedan starten har timmerhusen varit själva kärnan i företaget. Samtidigt har verksamheten innehållit mycket mer än att bara sätta ihop timmerstockar.

Företaget levererar bland annat stommar som sedan kompletteras med tak, dörrar och fönster så att byggnaden blir vädertät. Byggnadsvård och renoveringar av gamla timmerhus har också varit en del av arbetet, liksom att tillverka nya stockar och utföra olika typer av snickeriarbeten.

Men det är timmerhusen som Anders nu vill fokusera ännu mer på.

Efterfrågan finns och kunderna kommer från ett stort område. Företaget har bland annat arbetat med kunder i Sälen, Idre och Grövelsjön, men också ute i Stockholms skärgård.

Någon omfattande reklamkampanj har inte varit det viktigaste sättet att hitta nya kunder.

— Det är väl det som jag har sett som har funkat bäst i alla fall, säger Anders om ryktesspridningen.

Nu bygger han för framtiden

Efter många år med produktionen ute på fastigheten är det dags för nästa steg.

Anders håller på att bygga en ny produktionshall på 450 kvadratmeter.

Beslutet handlar både om arbetsmiljö och om att kunna fokusera mer på själva timringen.

— Man har tröttnat på att vara ute och jävlas helt enkelt.

I den nya hallen ska timmerhusen kunna byggas under tak. Därefter plockas de ner för att kunna fraktas till kunden och sättas upp på plats.

För Anders innebär det en stor förändring.

Materialet skyddas bättre under arbetet och även den färdiga produkten kan hållas skyddad under uppbyggnaden. Dessutom blir det bättre möjligheter till lyfthjälpmedel.

Det ska helt enkelt bli lättare att bygga.

— Det blir ju väldigt mycket skillnad.

I dag har företaget två anställda. Anders hoppas att den nya satsningen också ska kunna leda till att verksamheten växer något.

Men någon jättesatsning med grannfastigheter och en verksamhet som breder ut sig över hela bygden är inte planen.

— Så mycket ska vi inte expandera, säger han med ett skratt.

Däremot finns förhoppningen att verksamheten ska kunna växa lite och att det ska bli mer som snurrar.

Tror på timmerhusens framtid

Anders tror också att timmerhusens popularitet kommer att fortsätta öka.

För honom handlar det om mer än utseendet. Han ser en utveckling där människor blir mer miljömedvetna och intresserade av sunda hus och bra material.

— Vi går ju mer och mer mot mer miljömedvetenhet. Att det ska vara sunda hus och bra material.

Det är samtidigt inte en produkt som passar alla.

Kunderna som söker sig till företaget är ofta människor som redan har en känsla för timmerhus och vet vad de vill ha.

— Det är de kunderna som vill ha det som man ska försöka hitta på. Det är svårt att sälja på någon annan ett timmerhus. De lever ju efter samma känsla som en annan har.

Själv verkar Anders fortfarande ha kvar samma känsla som fick honom att söka timringsutbildningen i Rättvik för mer än 20 år sedan.

När han får frågan om han trodde att han skulle hamna här då är svaret tydligt.

— Nej, det hade jag nog inte en tanke om då.

Inte heller hade han någon självklar plan på att bli egenföretagare. Det blev i stället ett steg i taget

– utbildningen, jobbet, fastighetsköpet, båthuset och sedan företaget.

Att våga var kanske den viktigaste delen.

— Jag har nog alltid tänkt att det ordnar sig ändå.

I dag, med familj och barn och ett företag att ansvara för, hade han kanske resonerat lite annorlunda. Men han tror ändå att han hade vågat.

Nu står han där, drygt 40 år gammal, med en ny produktionshall på väg upp på den egna fastigheten.

Och någon plan på att sluta finns inte.

— Det känns jävligt kul fortfarande. Jag har inte kommit på något annat som jag hellre vill göra.

Så när frågan kommer om hur länge han tror att han orkar fortsätta blir svaret nästan självklart.

— 20 år till ska man hålla på, tänker jag.