Starka minnen från Demokratiresan: ”Behandlades omänskligt”

Niondeklassarna i Leksand har kommit hem efter 2026 års upplaga av Demokratiresan till Polen och Tyskland. De bär med sig en blandning av roliga minnen och hemska upplevelser från förintelsens spår.

— Vi kan inte leva en hel vecka där vi bara är i människans mörker, förklarar läraren Stefan Olsson från Sammilsdalskolan.

Den första frågan till eleverna handlar om vilka intryck som har satt djupast spår?

— Det värsta var väl när vi fick se rummet på Auschwitz med två ton kvinnohår. Och hur de behövde leva på ett så omänskligt sätt under krigstiden, svarar Stavros Kontos.

— Jag minns den långa boken med namnet på alla offer, fortsätter Nora Mankler.

— I skolan får man lära sig generella saker om kriget, men här får man verkligen lära känna specifika personer och detaljer om hur de hade det, säger Anni Gyll.

— Vi har inte läst så mycket om levnadskvaliteten för de som var inne på lägren, så att se det i första person var väldigt tungt. Sängarna som ibland inte ens hade fodring, minns Joel Holmqvist.

Men det var som sagt inte bara elände. I veckans schema fanns det också tid för nöjen, besök i Wieliczkas mäktiga saltgruva och stadsvandringar.

Gruppen är överens om att den långa bussresan och färjeturerna var oväntat underhållande, med mycket allsång och god stämning. Stavros Kontos påpekar att även ”fritiden” kunde vara lärorik:

— Det finns inte en sekund som du inte lär dig något! Det kan vara allt ifrån att lära sig vara mer social med nya människor, till hur de judiska kvarteren såg ut när man bodde i ghetton där, säger Stavros.

Nora Mankler fyller på med sina tankar:

— Jag tycker att det var en bra blandning mellan att ha kul och att få se allt det hemska. Man har verkligen insett att det faktiskt har hänt på riktigt!

Möts ni av mycket innehåll på internet med konspirationer om att förintelsen inte har hänt på riktigt såsom den beskrivs?

— Nej, svarar eleverna samstämmigt.

— Det är mer att det blir svårt att ta in vidden av det bara genom att läsa i böckerna, förtydligar Anni Gyll.

— Jag skulle säga att jag har hört om folk som säger att det inte är på riktigt. Men när man har läst om det så mycket i skolan fattar jag inte varför man skulle ljuga om det inte var sant, säger Stavros Kontos och fortsätter:

— Särskilt när man ser det på plats. De hade inte gjort ett läger och fått det att se gammalt och riktigt ut bara för att hålla i lögnen, tror Stavros.

Resan är avslutningen och belöningen efter ett långt insamlingsprojekt. Vanligtvis brukar budgeten ligga på ungefär en miljon kronor, men med inflationen och bränslepriserna har kostnaderna pressats upp. Årets reskassa stannade på 1,2 miljoner kronor, ett nytt rekord för Demokratiresan i Leksand.

— Det finns en grupp föräldrar som gör ett otroligt jobb utanför skoltid, utan föräldraföreningen hade det inte gått, säger Stefan Olsson som ansvarar för skolans del av projektet.

Några insamlingsaktiviteter har varit när vårdnadshavarna har stått i kioskerna på hockeymatcher, när eleverna har hjälpt till i PMU:s butik och när Demokratiresan fick uppdraget att hålla i aktiviteter kring valborgsfirandet.

Och däremellan en mängd försäljningar av smått och gott.

— Mycket toapapper har det blivit, intygar Joel Holmqvist.

— Vissa år har det funnits fonder och bidrag från annat än lokalt håll, men i år har det inte varit något sådant vad jag vet. Utan pengarna har huvudsakligen kommit från aktiviteter och försäljningar samt i viss mån av bidrag från olika lokala aktörer, säger Stefan Olsson.

Hur har det varit att engagera sig under årets gång?

— Det kändes hela tiden som att det var jättelångt bort eftersom man började prata om det redan i sjuan och hade möten om i åttan. Och de olika jobben har varit med ganska stora mellanrum, förutom att det var försäljning hela tiden. Sen var det helt plötsligt dags att packa väskorna och sätta sig på bussarna, berättar Nora Mankler.

— Försäljningen har gått rätt snabbt ändå, och föräldrarna har gjort mycket, säger Stavros tacksamt.

Förberedelserna är igång för nästa års resa

Nästan hela årets reskassa gick åt, men den håller redan på att byggas upp igen inför Demokratiresan 2027.

— Nästa års grupp har redan haft en bra första försäljningshelg, säger Stefan Olsson imponerat.

Föräldraföreningen består av en blandning av nya vårdnadshavare och rutinerade vuxna som ser till att resorna kan bli av. I år var det sju lärare, sexton föräldrar och två busschaufförer som gjorde eleverna sällskap ut i Europa.

Vilka tips vill ni elever skicka med till kommande demokratiresenärer?

— Var inte rädd för att prata med nya personer på resan. Man kan få jättemånga bra vänner som man inte har träffat så mycket annars för att de går i andra klasser, säger Anni Gyll.

— Ta inte alldeles för mycket kort, utan försök att vara där i stunden. För även om foton kommer finnas kvar på kamerarullen så kan minnen stanna kvar hela livet, tipsar Joel Holmqvist.

— Bra sagt, tycker Stavros Kontos!