Leksingen Alrik fick kanske uppleva en blivande romersk kejsare i Jylland

Inför SVT:s storsatsning ”Historien om Sverige” som har premiär i november kommer vi, tillsammans med Mats Lindström, varje söndag kunna följa Leksandsbygdens utveckling här i Siljan News – med avstamp för mer än 10 000 år sedan. 

Del 3

Ibland går tankarna till de gravar man grävt fram i Leksands kyrka. Kvinnor dominerar och så gör fynden efter dessa människor. Unika tyger och pärlor visar att några fattiglappar var det inte. Vilka var de då? Hustrur till rika storhövdingar? Eller har vi här att göra med ett matriarkat som vi bara kan spekulera i?

Rika kvinnor har förstås en mycket stor roll i historien. Ta bara de fantastiska fynd av dyrbara dräktdetaljer cirka 600 f.v.t som hittades vid ett heligt berg utanför Alingsås. Eller i Härnevi utanför Enköping där dyrbara kvinnosmycken offrades till den stora gudinnan.

De förmodligen kristna Leksandskvinnorna, som jordades runt 1000-talet, kan ha med denna länk att göra. Men varifrån härstammande de? Går det att redan här förstå varför slaviska tinningringar från Ladoga, Kiev (bara smycken eller del i tingsed?) hittades i Leksandsjorden?

Under yngsta bronsåldern 820-500 f.v.t tar sig Sveastormän estniska och finska hustrur. Varför de gjorde det kan man bara spekulera i. En förklaring kan vara att brons nu övergår i järn och att den handeln kommer från öst. Redan på 1000-talet har vi i östra Mellansverige järnframställning som kontrollerades av lokala hövdingar. Det som är intressant för Dalarna och Siljansbygden är den röda jorden i Riddarhyttan i Skinnskatteberg, cirka 700 f.v.t.

Varför då? Jo, nu kunde man i stort i varje Leksandsby runt gården samla rödjord, myr- eller sjömalm och framställa järn. Och när vi sedan sålde järnet till Sveastormännen ville vi förstås inte vara sämre utan gifte oss med östliga kvinnor som kan ha fört med sig både dräktskick, tinningringar och andra smycken som sedan hamnade i bygdens jord.

Det är möjligt att vi här i Leksandsbygden hade en och annan Buddha eller Zarathustra under förromerska järnåldern 500 f.v.t. -5. Perioden kallas axialtiden och bokstavligen sprutade ur sig världsledande tänkare till höger och vänster. Troligast är nog att vi ägnade oss åt gammalt bondförnuft och spökhistorier.

Klimatet blir i alla fall fuktigare och bondkatten gör entré i Leksandsgårdarna. Fragmentiseringen i småkungadömen är bra för den lokala järnhanteringen. Vi börjar med andra ord att sköta oss själva. Och det är först nu med germansk påverkan som det samiska språket uppstår i södra Finland. Samerna kommer efterhand att även befolka och påverka Leksandsbygden. Från sent 100-tal f.v.t kommer romarriket allt närmare våra breddgrader. Och soldatgravar med järnbepansrade män blir allt vanligare ända upp mot vår gräns. Kanske med järn från Leksandsskogarna.

Det ni ska få höra nu skulle kunna ha hänt på riktigt. Vi kan kalla honom Alrik och han är päls- och skinnjägare från Leksandsbygden. Vi har nu kommit till romerska järnåldern 5-400 e.v.t. Denne Alrik har via generationer av handel en stabil kontakt med Sveahövdingen i Uppsala. Alrik är på säsongsbesök där bundsförvanter smörjs med mat, dryck och sköna kvinnor. Alrik erbjuds nu att följa med till Jylland för utökade kontakter, och han tackar givetvis ja. Det skulle betyda att affärerna kan utökas, även fast jakten går hårt åt djuren. En annan sak som oroar Alrik är att spetälska har kommit till bygden. Han vet inte vad det är, men folks ansikten verkar drabbade av den onde själv.

Efter en lång resa kommer så Alrik till Jyllands västkust. Här är allt annorlunda. Havet, sjöfåglar och ett Danmark som verkar ha kommit mycket längre i utvecklingen än han är van vid. Och det som många inte trodde skulle kunna hända är att kejsar Augustus melankoliske styvson Tiberius går i land. Alrik har aldrig sett en romare förut och han tar åt sig av allt han ser av kläder, vapen, mat, beteende, kultur och mottagande. Ja, här hade Sverige kunnat få en utveckling som hade snabbat på vårt land betydligt. Uppåkra i Skåne till exempel hade kunnat ingå i romarriket med amfiteater, marmorklädda tempel och akvedukter. Men det olycksaliga och grymma Teutoburgerslaget år 9 satte stopp för det samtidigt som svenska stormän och kungasöner ägnade allt för mycket tid åt att roffa åt sig guld i utlandet än att skapa ett hållbart Sverige.

När Alrik kommer tillbaka till Leksandsbygden har han mycket att berätta för sin familj och vänner. Han har mött en livs levande romare, en blivande kejsare som ska låta höra talas om sig. Alriks intryck, tankar och idéer från Jylland kommer nu att spela en viktig roll i samhällsutvecklingen som är en mix av utländsk och inhemsk påverkan.

Text: Mats Lindström, frilansjournalist