I år är djävulen en kvinna

I Leksands kyrka väntar en ny djävul. När Himlaspelet fyller 85 år spelas Gammel Jerk för första gången av en kvinna, samtidigt som den klassiska berättelsen återvänder i en kortare och moderniserad version.

Utanför Leksands kyrka sitter Erik Ahl i sommarsolen och förbereder sig för rollen som Mats Ersson. Några meter bort, inne i kyrkans dunkla rum, väntar djävulen. När Himlaspelet fyller 85 år gestaltas Gammel Jerk för första gången av en kvinna.

Ljusstrålarna letar sig genom trädkronorna utanför Leksands kyrka. På en bänk sitter Erik Ahl, som spelar bonddrängen Mats Ersson i årets uppsättning av Rune Lindströms Himlaspelet – Ett spel om en väg.

— Jag har mest försökt komma in i texten. Det känns naturligt för mig. Jag försöker följa Lars regi och har fina förebilder i Johan Wikström och Joacim Hedman, som har spelat Mats Ersson tidigare.

Erik Ahl kom med i Himlaspelet redan 2009, då han var 16 år, och har sedan dess spelat bland annat tolvman, herde och allmoge. Nu står han i centrum för berättelsen om Mats, som söker upp Vår Herre efter att hans trolovade Marit dömts för häxeri och bränts på bål.

Djävulen utan kön

Inne i kyrkan sitter Droppen Sundberg i ett fönster. Ansiktet är delvis dolt i skugga, men leendet syns tydligt. Hon spelar Gammel Jerk och blir den första kvinnan i spelets 85-åriga historia att göra rollen.

När frågan kom var det inte bara ett nytt teateruppdrag. Droppen Sundberg hade själv gått och sörjt Pelle Lindström, som tidigare spelat Gammel Jerk.

— När jag fick frågan var det som om hålet bara slöt sig inom mig. Det kändes så fint och så bra.

Hennes mamma reagerade mindre muntert.

— Hon blev nästan förnärmad. ”Ska du spela den fulingen?”

Droppen vill göra en mer fysisk och oberäknelig Gammel Jerk. Hon beskriver mötet med Mats som kattens lek med råttan. Djävulen lockar honom inte bara från vägen, utan förför honom också.

— Är djävulen ett kön? Det är mer som att ondskan inte har något kön.

Regissören Täpp Lars Arnesson håller med.

— Elakheter är inte bundna till kön.

Att ingen tidigare kommit på tanken att låta en kvinna spela rollen förvånar honom.

— Det är en genialisk idé, säger Täpp Lars Arnesson.

När ett jättefenomen ska börja om

Årets uppsättning är inte bara en nypremiär. För föreningen handlar det också om att åter få fart på ett spel som en gång var ett nationellt fenomen.

Pandemin bröt kontinuiteten mellan 2018 och 2022. Sedan den senaste större uppsättningen i Sveasalen 2022 har det åter gått fyra år. Samtidigt har det blivit svårare att hitta sponsorer.

— Det är som att vi får börja om på nytt när vi inte har kunnat sätta upp spelet kontinuerligt, säger Anders Anagrius, vice ordförande i Föreningen Himlaspelet.

Föreningen är beroende av sponsorer och en uppsättning kostar flera hundratusen kronor. Att årets föreställningar kan spelas i Leksands kyrka har därför stor ekonomisk betydelse.

— Att hyra lokal är en stor kostnad. När vi fick förslaget från kyrkan att vi fick vara här blev vi väldigt glada, även om själva rummet är en stor utmaning.

Himlaspelet hade premiär 1941 och fick omedelbart ett enormt genomslag. Redan året därpå kom långfilmen. Föreställningen spelades på Dramaten och sattes under andra världskriget även upp i Helsingfors, dit ensemblen enligt Anders Anagrius fick militär eskort över havet.

— Det var vansinnigt stort. På 1950- och 60-talet var Himlaspelet en av de saker som gjorde Leksand känt i landet.

Han menar att budskapet om människors lika värde gjorde att pjäsen stack ut redan från början. Enligt honom väckte den även reaktioner i Nazityskland.

— Det kom till och med ett protestbrev från Goebbels stab om att den här pjäsen inte skulle sättas upp i Stockholm.

Rune Lindström hämtade inspiration från 1600-talets häxbränningar. Anders Anagrius ser en koppling mellan Marits öde och de förföljelser som pågick i Europa när pjäsen skrevs.

— Förföljelsen av judarna kan jämföras med häxbränningarna som Rune tog upp i Himlaspelet.

Kyrkorummet blir en del av spelet

Den nya versionen är betydligt kortare än de äldre uppsättningarna. Från omkring två och en halv timme har berättelsen koncentrerats till cirka 90 minuter.

— Jag fick i uppdrag att koncentrera spelet, säger Täpp Lars Arnesson.

Vissa partier med referenser till Gamla testamentet kan vara svårbegripliga för yngre målgrupper, menar Anders Anagrius.

— Jag hoppas att uppsättningen ska tilltala både stammisar som älskar Himlaspelet och nya målgrupper, säger Täpp Lars Arnesson.

Att spela i kyrkan är samtidigt något annat än att arbeta på en teaterscen.

— Rent krasst hade det varit enklare att sätta upp spelet i en teater. Men vi använder kyrkorummet som en teater, vi har inte byggt en teater. Det är en förmån att få använda kyrkan som skådeplats.

Kyrkans personal har bland annat höjt ljuskronorna för att långa män i höga hattar ska få plats på scenen.

Kyrkan rymmer omkring 1 200 personer, men föreningen säljer 225 biljetter till varje föreställning för att alla ska kunna se.

På scenen står även Täpp Kerstin Arnesson som Marit. Rollen är kort men avgörande. Hennes död blir startpunkten för Mats vandring.

— Marit är död, men jag spelar inte ett lik. Jag har jobbat mycket med att vara ett offer emotionellt. Det handlar om känslan av att vara maktlös och inte kunna slå tillbaka.

Från Marits utsatthet till Gammel Jerks lockelser kretsar berättelsen kring samma frågor som vid premiären 1941: rätt och fel, utanförskap, makt och människans ansvar.

Täpp Lars Arnesson sammanfattar budskapet:

— Odla det goda och bekämpa det onda.

Himlaspelet spelas i Leksands kyrka den 16, 17 och 18 juli. När Siljan News träffar ensemblen under måndagen är två av de fyra föreställningarna redan slutsålda.