Dramatiskt när vägarna skulle debatteras – ambulans fick kallas in

Det är inte vanligt att det är särskilt stor uppslutning av åhörare på kommunfullmäktiges sammanträde. Men måndagens möte var annorlunda. I salen finns 100 sittplatser och i nära på varje stol sitter en ledamot, presidium eller åhörare. Det är hel enkelt fullt i salen, och ordföranden får därför inleda med en säkerhetsgenomgång.

— Vid utrymning samlas vi vid parkeringen, säger kommunfullmäktiges ordförande Mats Stenmark (M).

Så skulle det dock inte bli när mötet, tre timmar senare, faktiskt avslutades i samband med just en utrymning av lokalen.

Att det är så mycket människor var alltså ovanligt, om än inte oväntat. Det är nämligen den omdebatterade vägfrågan som ska diskuteras. Och engagemanget i den frågan bland leksingar är, som kanske bekant, stort. Mats Stenmark förbereder åhörare redan inledningsvis för en eventuellt hätsk stämning, med att uppmana till sansad samtalston.

— Känsloyttringar är inte tillåtna i lokalen, meddelade han.

Uppmaningen verkar träffa rätt — för en del åhörare är det en känslig fråga som väntas lyftas, och känsloyttringar sipprar snart ut i alla fall, om än lite tystare.

— Vilken jävla sprätt, viskas det bland några åhörare, när en av ledamöterna intar talarstolen.

Vägfrågan har delat leksingarna i två läger. Kommunfullmäktige har beslutat att att en del av de enskilda vägar som kommunen tidigare skött, nu istället ska tas om hand av vägföreningar. Kommunen lovar plogning, sandning och hyvling av vägarna, men underhåll och investeringar får de som bor längs vägen stå för i framtiden.

I valet förra året fick frågan stor betydelse. Partier som motsatte sig beslutet fick starkt stöd och efter valet har de försökt få det tidigare beslutet upphävt eller pausat.

Samtidigt pågår nu de förrättningar som krävs för att de enskilda vägarna ska kunna skötas av vägföreningar framöver. En process som drivs av Lantmäteriet som fått uppdraget från kommunen.

— Det är en avsiktlig taktik från kommunstyrelsens håll, att förhala frågan, säger Peo Nordlöf.

Han bor i Siljansnäs och är en av de som kommer drabbas av den nya ansvarsfördelningen, och han är orolig för hur det kommer påverka de enskilda fastighetsägarna med ökade kostnader och större ansvar.

—  Problemet är att förrättningarna fortsätter i alla fall. När de säger att de ska fortsätta hjälpa till med skötseln vägarna gäller det sandning och liknande. Men underhållet av dem lägger de helt och hållet på vägföreningar i byarna. Förutom att vägarna redan har en underhållsskuld så finns det stor risk för nya skador på vägarna, med allt fler stormar i framtiden. Se bara på hur det blivit i Rättvik.

Från kommunstyrelsens håll menar man istället att det handlar om att följa lagar och förordningar, snarare än att stjälpa över ansvaret på enskilda fastighetsägare. Det håller inte Peo Nordlöf med om.

— Det är ren lögn, säger han, och fortsätter:

— Nu när det är dags att reparera vägarna skeppar de över arbetet på fastighetsägare.

Sebastian Larson (M), kommunstyrelsens ordförande, försäkrar dock att kommunen fortsatt kommer att ta ett stort ansvar för att se till att även mindre vägar i Leksand ska fungera väl.

— Det som skiljer oss från övriga Sverige, och framför allt i Dalarna, är att kommunen har för avsikt att fortsätta med Sveriges kanske mest omfattande stöd till enskild väghållning, säger han.

Samtidigt medger han att det även för kommunen, åtminstone delvis, är en ekonomisk fråga och hänvisar till en tidigare punkt på kvällens agenda: redovisningen av kommunens budget.

— Vi har ju sett, inte minst idag, att vi har ett skenande underskott i inom den sociala sektorn — det som gäller äldreboenden, hemtjänst och annat. Det är en helt annan ekonomisk situation för kommunerna idag än vad det var bara för en månad sedan, ett halvår sedan, ett år sedan. Den som läser våra senaste pensionsprognoser kan ju lätt bli deprimerad, kan jag säga.

Trots att kommunen just nu prognosticerar nollresultat är det inte tack vare den sociala sektorn alltså. Istället är det andra områden, bland annat antalet vakanser, som kompenserar för underskottet i den sociala sektorn.

Oavsett budget, framhåller han dock att vägfrågan ytterst är en fråga om lagar och regler. I en replik till V och ByP säger han:

— Skillnaden mellan oss är att ni vill ha ett system som bygger på godtycke och som saknar lagligt stöd […] Vi har en lagstiftning som är glasklar. Utrymmet för att göra en massa egna hittepålösningar, det har vi provat på i 50 års tid. Ambitionen med hela den här resan är inte att skyffla över en massa kostnader och ansvar på fastighetsägaren.

Dessutom vill han mena att en enskild väg ökar valfriheten för fastighetsägare.

— Valfrihet, det råder när fastighetsägare själv kan vara med och bestämma över hur vägen ska skötas, säger han.

Frågan är om den typen av valfrihet önskas av kommunens invånare.

Markus Kummu (V) i opposition ifrågasätter beslutet liksom oppositionsrådet Johan Fändriks (ByP) som  formulerat en interpellation, där han bland annat ställer frågan om varför kommunen inte sökt enighet kommunen innan man ansökt om förrättning hos lantmäteriet.

— Alla träffar ju leksingar av olika partifärg. Rörande överres är de om denna analys: att styret förhalar, säger Markus Kummu.

Mitt under interpellationen drabbas plötsligt en av ledamöterna av ett akut sjukdomstillstånd och lokalen måste utrymmas för att ge plats åt ambulanspersonal. När mötet sedan ska återupptas konstaterar kommunfullmäktiges ordförande att det är Johan Fändriks tur att att ge en replik. Detta får dock ske vid nästa tillfälle eftersom samtliga deltagare är skärrade av händelsen.

— Man blir ställd när sådant här händer. Tankarna går ju till den ledamot som drabbats och hennes anhöriga, säger kommunalråd Sebastian Larson.

Nästa kommunfullmäktige äger rum i början av november och först då plockas frågan om de enskilda vägarna upp igen.

Ledamoten mår, efter omständigheterna, bra.