Så tog journalisten upp jakten på försvunna Zorn-tavlan: ”Svårjobbat”

Efter mer än ett kvarts sekel vet fortfarande ingen var Anders Zorns tavla ”Hins Anders” är, men det går kanske att komma närmare en lösning på konststölden. Det var frilansjournalisten och författaren Karl Enns inställning när han grävde vidare i det kalla fallet. Nu finns en bok om vilka metoder journalisten använde, samt vilka slutsatser han drar.

— Periodvis har det varit svårjobbat. Jag visste inte var det skulle leda mig, utan skrev manuset ute på fältet. Men själva gåtan snärjde mig, säger han.

Lagom till läslovet kommer ett lästips som kan intressera Moraborna: ”Jakten på Zorn: Sanningen om Sveriges största olösta konstkupp”.

Den 6:e oktober släpptes boken i bokhandlarna. I denna kan läsarna ta del av den grävande journalisten Karl Enns tillvägagångssätt för att hitta Anders Zorns stulna ”Hins Anders” – konstverket med den fiolspelande Frost Anders Ersson, som kallades just detta.

Tavlan försvann från Thielska Galleriet i Stockholm år 2000. I 26 år har tavlans försvinnande varit ett kallt fall för polisen och allt pekar på att det handlar om en stöld.

Karl Enn berättar om hur hans jakt på ”Hins Anders” började och sedan fortsatte; något som skildras i boken.

— Sommaren 2024 råkade jag matcha med en kvinna på Tinder, en person som är kulturellt bevandrad i Stockholm. En kväll pratade vi om konstkupper – vilket tangerar både kultur och krim – bland annat på Thielska (Galleriet). Jag kände till Thielska och har skrivit om konst tidigare. Men om detta hade jag inga sakkunskaper. Hon började sedan prata om hur konstig utredningen kring tavlan varit, säger Karl Enn.

Kvinnan menade att väldigt lite kommit fram i fallet efter så många år. De orden var vad den grävande journalisten behövde höra, för att reagera.

Karl Enn tog saken vidare. Han förklarar att han, med sin erfarenhet, nog visste hur han skulle gå till väga.

— Jag har skrivit om krim i runt 15 år och vet att det finns en gammal förvaltningskultur kring olika fall, där man arkiverar minsta kommatecken. Därför lät det otroligt märkligt att utredningen skulle vara borta. Jag var tvungen att kolla. Från polisens arkiv fick jag svaret att utredningen ”ej gick att återfinna”. Så började det – jag blev fascinerad. Jag är inte särskilt konspirationsteoretiskt lagd, men detta gällde ju ingen cykelstöld eller ett snatteri. Det hela lät mystiskt.

I sin research var har i kontakt med Johan Cederlund på Zornmuseet och gjorde en hel del efterforskningar i Dalarna.

Personligen har Karl Enn ingen särskild koppling till Anders Zorn, mer än att han känner till hans storhet som konstnär. Ändå kunde inte journalisten släppa detta intressanta fall.

— Min bakgrund är att jag är från Bergslagen samt jakt. Mina första minnen av konst är av Lindorm Liljefors – Bruno Liljefors son – som min far köpte tavlor av. Tavlorna hade jaktmotiv. Alltså har jag varit konstintresserad. Just Zorn har jag tidigare förknippat med nakna kullor. Genom arbetet med boken har jag blivit mer intresserad av Zorns andra verk och av honom som konstnär. Jag har förstått hur gigantisk han var internationellt och vad han betytt för det svenska kulturarvet.

Med andra ord fanns det skäl att fortsätta söka svar på frågan var tavlan med ”Hins Anders” kan tänkas vara.

— Periodvis har det varit svårjobbat. Jag visste inte var det skulle leda mig, utan skrev manuset ute på fältet. Men själva gåtan snärjde mig. Man blev nyfiken på hur långt man med hjälp av journalistiken kunde gå för att lösa gåtan. Och jag gick ända in i kaklet; satte punkt i boken precis innan den skulle gå i tryck.

Han fortsätter med att förklara hur han kommit så långt det går, rent journalistiskt.

— Det har varit en gambling. För mig är det ändå noga att jag inte kliver över någon juridisk gräns. Trots att jag blev erbjuden att kohandla för mer information, sa jag tydligt nej till det. Man ville ju inte åka polisbil.

Boken han arbetat med i två och ett halvt år beskriver han som en äkta ”true crime”; fast som påminner om något av de stora deckarförfattarna.

— Det finns något likt Agatha Christie i den – en dynamik som är otroligt intressant. Och alla gillar ju ett bra mysterium. Boken är dels skriven för de som gillar ”true crime”, dels de som gillar konst. Jag skriver en del om andra konstnärer också, bland annat Ernst Thiel som ligger bakom Thielska Galleriet.

Med tanke på konststölderna och som varit de senaste åren, men också juvelkuppen på Louvren, hur vanliga tror du dessa stölder kommer vara i framtiden?

— I en artikel i Washington Post tog de upp frågan, med tanke på det i Frankrike. Sedan årsskiftet fram till nu har det varit många större konstkupper på kontinenten. Men det är svårt att spekulera i framtida stölder. Man kan bara konstatera att det inte finns något hundraprocentigt säkerhetssystem någonstans. Är tjuvarna tillräckligt motiverade så kan de alltid lyckas.

Han nämner också stölden av kyrkoregalier från Strängnäs domkyrka i juli 2018. Detta är en av få stora stötar som gjorts i Sverige de senaste åren.

— Vi har varit väldigt förskonade från konststölder i Sverige. I Strängnäs flydde man med båt, precis som i stölden på Thielska. Men nej, jag hoppas det inte händer någonting, trots att det som sagt varit ett antal stölder på kontinenten.

På Zornmuseet säger museidirektör Johan Cederlund att han inte kunde bidra med mycket i konstjakten på ”Hins Anders”, när Karl Enn var på besök. Snarare gav han matnyttig information.

— Det enda vi pratade om var Zorn, hans syn på måleriet samt hans tekniska handlag. Själva jakten på skatten har jag inte haft någonting med att göra, säger museidirektören.

Däremot kan Johan Cederlund uttala sig om målningen.

— Jag sörjer djupt att den är borta. Kanske kan den komma fram.

Och den dag tavlan kommer fram – ställs ut igen – kommer ni på Zornmuseet göra anspråk på den?

— Jag känner till Thielska Galleriet och tycker att den hör hemma där. Fast det hade varit jätteroligt med en specialutställning även på Zornmuseet, att vi lånar upp den. Det tror jag hade lockat många besökare.