Barnboksförfattarna tipsar – så går du från idé till färdig bok

Orla Wahlin har i år släppt sin första barnbok ”Hunden på äventyr”, men vägen till utgivning var inte enkel. David Renklint har tagit sig över den tröskeln för länge sedan. Med över 20 böcker på sitt CV är David en etablerad författare som har gjort cirka 50 författarbesök bara i år. Här hjälps de åt med att varna för fallgroparna längs vägen.

Båda författarna har kopplingen till Leksands kommun som en gemensam nämnare, Orla Wahlin bor delar av året i Styrsjöbo och David Renklint kommer ursprungligen från Siljansnäs. Men litterärt finns det mycket som skiljer dem åt.

Orla Wahlin skriver sedeslärande om en självständig hund som ska få lågstadiebarn att tänka till kring vad som är rätt och fel. David Renklint är mer ute efter att skrämmas (fast lagom mycket, eftersom målgruppen är mellanstadiebarn).

— Skräck fungerar nästan alltid läsfrämjande. Det lockar in dem som annars är lite ointresserade av läsningen, men utan att tumma på innehållet för de mer vana läsarna, berättar David Renklint.

— Vårt budskap är att om vi bara pratar med varandra så kan det mesta lösas, säger Orla Wahlin.

— Vi vill främja förståelsen för hur vi bemöter varandra. Det är viktigt att barnen ska lyssna in, vara nyfikna och känna empati och mod. Ju tidigare vi lär ut den konsten, desto bättre blir det. Och det är precis vad hunden gör, säger Elisabeth Wahlin som har hjälpt Orla att ta boken från en berättelse till en färdig produkt.

Skriv det som underhåller dig själv

David Renklint tror att man ska försöka följa den egna passionen, oavsett vilken ålder man skriver för eller vad som verkar vara trendigt just nu.

—Jag har turen att älska skräck, precis som väldigt många barn också gör. Ett vanligt misstag, eller snarare en misuppfattning som jag har hört från människor, är att de tror att barnböcker skulle vara mycket lättare att skriva än böcker för vuxna. Det krävs mycket jobb för att få till en författarröst och en ton som tilltalar barn, och att försöka hålla i barnperspektivet genom en berättelse trots att man själv är rätt långt ifrån att vara elva.

Så hur lyckas man med detta? Ett konkret råd är att läsa många böcker som skulle kunna bli ”hyllgrannar” till den egna boken.

— Det finns nog ingen bra barnboksförfattare som själv inte älskar att läsa barnböcker. Jag stöter ofta på människor som tycker att jag är konstig som läser böcker för 9-12-åringar, men jag tror att jag skulle göra det även om jag inte skrev för den målgruppen själv, berättar David Renklint och fortsätter:

— Det finns en så genuin berättarlust i många böcker för just bokslukaråldern, och när jag läser böcker för vuxna slås jag ofta av att jag blir lite uttråkad. Jag vill ha spöken eller magi!

Krokiga vägar till författardrömmen

Orla Wahlin har fler böcker om ”Hunden” på gång, kopplade till olika årstider. Nästa bok är redan på tryckeriet och böckernas handlingar har han burit med sig länge.

— Barnen ville ha släckt när jag skulle läsa godnattsagor, så då fick jag fantisera ihop något. Decennier senare frågade Elisabeth om jag fortfarande kom ihåg berättelserna, och det gjorde jag ju, minns Orla.

Som 75-åring har Orla haft tid att färdigställa böckerna, men liksom många andra aspirerande författare har han märkt att de etablerade bokförlagen har ett väldigt litet nålsöga att försöka komma igenom.

— Vi har redan varit i kontakt med 15 förlag och liknande, men det kan ta år innan man hittar någon som nappar, förklarar Elisabeth Wahlin.

Istället har de satsat på en hybridutgivning, alltså där författarna bekostar mycket av processen men får stöd, samordning och marknadsföring tillbaka.

Vissa hybridförlag har bättre renommé än andra, och familjen Wahlin valde definitivt inte ”första bästa”. De gjorde ordentlig research kring förlagens ekonomi, andras recensioner och vad som ingick i avtalet. Eftersom deras bok har ett utbildande anslag valde de ett förlag med erfarenhet av att skriva för skolor.

— Där måste jag säga att de har givit oss möjlighet till korrekturläsare, formgivare och säljguide för en tredjedel av vad det skulle kosta om jag skulle göra det privat på något sätt. Även om man känner sig duktig själv så måste man ha hjälp av andras ögon, betonar Elisabeth Wahlin.

Davids förlagsdröm slog in

David Renklint lyckades däremot med vad som för många framstår som en omöjlighet, nämligen att pricka det där nålsögat och hitta rätt förlag till rätt bok.

— Jag bestämde mig tidigt att lära mig av refuseringarna, kämpa på och inte nöja mig med något annat än en traditionell utgivning. Det finns säkert personer och projekt som passar jättebra för hybridavtal och liknande, men det är inget för mig. Och jag tycker att man ska passa sig för de mycket kritiserade egenutgivningsförlagen som bara är intresserade av att roffa åt sig folks pengar, och inte bryr sig ett dugg om litteratur. De bara profiterar på drömmen att ge ut en bok, tycker Renklint.

I maj släppte David Renklint ”Bokslukaren”, den fjärde och sista delen i serien ”Nattmaror” som han redan har vunnit flera utmärkelser för. Ett av prisen han har vunnit var möjligheten att få besöka alla fjärdeklassare i Gävle som en del av kommunens stora lässatsning.

— Det är en lyx att få prata skräck med så många ur min målgrupp, känner David som berättar mer om hur han annars går till väga för att få möta sin publik:

— Jag använder Författarcentrum för författarbesöksbokningar, likt många av mina kollegor. Att jag skriver skräck, i kombination med en bakgrund som lärare, samt erfarenhet av att arbeta läsfrämjande på bibliotek, gör att jag får rätt många bokningar i perioder.

Har redan testat boken på skolbarn

Författarcentrums katalog innehåller främst de skribenter som redan är etablerade med flera utgivna titlar, men var och en kan ju försöka bygga sitt eget nätverk. Familjen Wahlin kände till exempel en lärare på en Stockholmsskola som tog med sig ”Hunden på äventyr” till sitt arbetslag.

De gillade den så mycket att tio av lärarna köpte boken privat, vid sidan om skolans fyrkantiga upphandlingssystem.

— Lärarna har högläsning och visar bilderna från boken, sen pratar de med eleverna om några värdegrundsfrågor som vi har vid sidan om. Det har fått ett jättepositivt genomslag, så våra kommande böcker ska tryckas med värdegrundsfrågorna så att alla kan sitta hemma och diskutera situationerna som man har läst om, säger Elisabeth Wahlin.

Orla Wahlin avslutar med att tacka Elisabeth för inspiration och tålamod:

— Lärdomen från mitt perspektiv är att inte ge upp, och att man måste vilja lära sig om processen. Tycker man bara om att skriva, då är det bara en liten del av helheten för att ge ut en bok. Och man ska nog ha någon med sig i processen, för jag tror inte att man är ämnad för att själv både tänka, skriva och klara av allt annat.