Stor tillströmning när Moras färgglada elskåp invigdes

Moras senaste konstinstallation har nu officiellt invigts. Elskåpen i centrum har målats i motiv med koppling till orten. Under torsdagseftermiddagen hade folk strömmat till statyn av S:t Mikael och draken, för att med spänning inleda konstrundan – samt betrakta de färgrika konstverken ohm och ohm igen.

— Det är viktig att denna typ av konst får leva, inte bara den traditionella – utan den samtida, sa Britt-Marie ”Britta i Dalarna” Nilsson.

Åtta elskåp har målats av fem lokala konstnärer i Mora: Katarina ”Katzon” Sakrisson, Linda Frisk, Linda Pers, Erika Borbos och Britt-Marie ”Britta i Dalarna” Nilsson. Temat har varit ”Mora: Förr, nu och i framtiden”.

Som så många gånger tidigare var också kommunstyrelsens ordförande på plats för invigningen, strax före det att konstrundan inleddes. Anna Hed (C) visade sin uppskattning för konsten och klippte sedan bandet.

— Det fina resultatet är när alla gör någonting tillsammans. Och det roligaste är att här får de lokala ambassadörerna och artisterna komma till sin rätt. När man pratar om konst och kultur handlar det ofta om det på museer. Men vi behöver få det här viktiga till oss i vardagen – där vi vistas och går – som påminner oss om hur mycket fint vi har i Mora, sa kommunalrådet.

Därefter fick initiativtagare Katarina ”Katzon” Sakrisson presentera det första av skåpen, intill Akademibokhandeln. Det föreställer Vasaloppsåkare – fast i ett (i vissas tycke) dystopiskt framtidsscenario där snön bytts ut mot vatten.

— Jag ser det här som ”Vasadoppet 2076”. Då är det inte fullt så mycket snö, men det är inga problem. Vi tar oss fram ändå. Man kan surfa, åka vattenskidor och vattenskoter, sa hon om konstverket.

Linda Frisk fick sedan presentera sin elskåps-konst vid Wayne’s Coffee. Den föreställer ett lite mystiskt dalalandskap, bestående av skog, berg och mörka färger i flera delar. Delarna avgränsas av lite ljusare nyanser på sina ställen.

— Jag har inspirerats av mönstren i folkdräkten, som jag tycker är fantastiskt fina. För mig är Mora bergen och skogen. Förhoppningsvis gestaltar detta både dåtid, nutid och framtid, sa hon.

”Katzon” hade också målat ett andra elskåp; det tredje i ordningen, vid parkeringen intill. Och nog går det att tro att det är inbrottssäkert. Den som gör en stöt mot det här skåpet riskerar att få mer än en stöt. Texten ”Franz Jäger 1944” har skrivits dit, som en blinkning till filmerna om Jönssonligan.

— Det är svårt att se att detta inte skulle vara ett kassaskåp utanför en bank. Men bryt inte upp det, för Guds skull, för då får ni ström i er.

Linda Pers fick sedan presentera sitt skåp vid John Sport. Det smala skåpet hade (passande nog) uttrycket av Strömkarlen, alltså Näcken, med sin fiol. Målningen är gjord med fantasieggande mörka nyanser, där detta väsen befinner sig under en stjärnhimmel.

— I Mora och Dalarna över lag är det mycket folkmusik. Och förr skrämde man barnen med Näcken, för att de inte skulle gå ned i sjön eller bäcken. Han får symbolisera folkmusiken. Den är en del av vårt kulturarv.

Hon hade även målat konstverket vid det blå huset på gågatan. Motivet var av en listig krabat.

— Djur och natur är viktigt. Alltså fick det bli en räv som sitter i björkskogen.

Det sjätte konstverket finns runt hörnet till Ica. Återigen hade ”Katzon” gjort ett försök att gestalta Mora – denna gång dess mörka förflutna. En blodig yxa och eld var betydande komponenter i målningen.

— Jag har illustrerat 1669, när 15 oskyldiga kvinnor och en man avrättades i Mora. De dömdes av häx- och trolldomskommissionen i Stockholm. Tre bål tändes på andra sidan älven bakom kyrkan. Man kan bara tänka sig vilket drama det var för familjerna.

Bredvid ”Katzons” konstverk ska namnen på de avrättade i häxprocesserna stå.

Från en dyster del till en betydligt mer positiv del – när konstrundan gick mot Bälter Swens Torg. Knappt gick det se skillnad på en verklig Våmhuskunt och den som målats dit av Erika Borbos.

— Min hjärna sa att ett elskåp ser ut som en Våmhuskunt. Jag vill hedra alla de duktiga hantverkare vi har i Mora; där Våmhus är en del av kommunen. Uppe på skåpet har jag målat en hårbrosch och en klockkedja.

Britt-Marie Nilsson var den som presenterade det sista elskåpet, vid Rosens torg. Den föreställer ett öga och texten ”The Kurbits Eye”. Ögat är inkapslat i en bladliknande formation. Hon vill förmedla att kurbits kan komma i många fler former än de på dalahästarna.

— Det är viktig att denna typ av konst får leva, inte bara den traditionella – utan den samtida. Man ska inte bara behöva skjutsa dalahästar ut ur landet. Vi vill visa att man kan göra saker för hand, i tider när så mycket är AI. Folk kanske även behöver ett litet extra öga för Dalarna – så man förstår att det är här just den produkten tillverkas.

Med de orden var konstrundan slut. Själva elskåpskonsten består dock för en lång tid framöver.

Den som vill kan läsa mer om konstnärerna, genom de qr-koder som satts dit på respektive skåp.