”Min bana inom konsten startade med Vaino Ranung”

Anneli Särnblad Pederson har alltid älskat att måla.

Att måla är också ett sätt att dämpa ångesten som kommer ibland, ”medicinen” som får henne att må bra igen.

I oktober får den Orsabördiga konstnären ställa ut sina alster i London.

— Jag har mina ångestdagar, då målar jag för att bli av med mina demoner och när jag målar, då är det ljuset som gäller, inte mörker, säger Anneli.

Vi har tidigare skrivit om den i dag 58-åriga före detta riksdagsledamoten. Det var för sex år sedan. Då hade hon nyligen släppt sin bok ”Räven – i rusets skugga” där Anneli öppenhjärtigt berättade om sitt missbruk som kom av det pressade livet som riksdagskvinna, att vilja så mycket, men inte känna sig tillräcklig.

2002 tog hon som socialdemokrat steget in i riksdagen. I två perioder, totalt åtta år, jobbade Anneli som riksdagsledamot. Det var då det började gå utför. För stora krav på sig själv gjorde att hon började bedöva sig med alkohol.

— Jag brukar vara ute och föreläsa om boken och när jag gör det för till exempel utsatta kvinnor, då tar jag aldrig betalt utan skänker pengarna till välgörande ändamål, berättar hon.

I dagarna har det gått 18 år sedan hon beslutade sig för att ta sig ur missbruket. Med stöd från olika håll klarade hon av det, men som nykter alkoholist kommer det ångestfyllda dagar. Som när undertecknad sökte henne för drygt en vecka sedan.

— Jag har ångestdagar ibland. De kommer inte lika ofta som förr, men de kommer. I dag mår jag inte så bra, men då sätter jag mig och målar, förklarade hon varför just den dagen inte passade så bra.

Några dagar senare är det en betydligt gladare Anneli som ringer. Hon frågar om valet i Orsa, sin födelseort och där hon en gång började sin politiska karriär. Den sejouren är över.

— Jag har sett att Håkan Juholt (partiordförande för Socialdemokraterna under en kort period 2011/12) är engagerad på olika sätt, men jag är helt färdig med politiken. Politiken är inte som det var förr, det är så man ibland bara vill gråta, hemskt hur det har blivit. I stället för att stå för sina ideologier, jag står för det här och det här, så är det nu mer viktigt vad media säger än vad man själv tycker. Jag själv har inget mer att ge inom politiken.

Sedan 2010 bor Anneli i Tun, utanför Lidköping, i Västra Götaland. Hon bor där med sin make Robert Pederson, som varit ett stort stöd i kampen att inte falla ner i missbruket igen. Vi får inte heller glömma parets två hundar. De fyrbenta varelserna som är bra ”medicin”, precis som att måla, när ångesten slår till.

I Orsa har hon sin pappa Håkan Särnblad och sin faster Eva Bäsén. Den yngre systern Anette bor i Sågmyra och farbror Sture bor i Älvdalen.

— Planen var att åka upp i somras och besöka nån yra, men det blev inte så. Det var längesen jag var till Orsa, men till jul ska jag upp.

Hon älskar att åka skidor, men där Anneli bor är det dåligt med snö.

— Men vi har en stuga i Lofsdalen, där får jag åka skidor, det är så härligt, säger hon längtansfullt.

En annan sak som hon älskar, som vi varit inne på, är att måla.

— Min bana inom konsten startade med Vaino Ranung, då jag gick en kurs hos henne på sex månader.

Tyvärr gick Orsakonstnären Vaino Ranung bort tidigare i år, vilket Anneli förstås tycker är ledsamt.

— Det var hon som tände mitt skapande, säger den Anneli tacksamt om Vaino.

Det händer att den Orsabördiga konstnären själv undervisar barn när i konst. Hon minns särskild en utställning i kyrkan.

— Jag har haft ett par utställningar i kyrkan. Det är så viktigt att barn och unga får måla och jag vill förmedla ljuset, man mår bra av att måla.

— Under Tådeneveckan här nere läste jag en berättelse för barn, sedan skulle de måla något från det jag berättade. Det var så häftigt när ett av barnen sa; ”Jag är så bra så jag svimmar.” De här annars så blyga barnen gjorde fantastiska målningar, säger Anneli.

När hon lämnade riksdagen fick hon tid att ägna sig åt en av sina favoritsysselsättningar.

— Nuförtiden målar jag ofta med akrylfärger och jag jobbar mycket tredimensionellt (3D), mycket med djupet, beskriver hon sin konst.

När hon var ung i Orsa jobbade hon inom vården. Det gör hon fortfarande.

— Jag jobbar som timanställd inom vården, men jag jobbar med lite allt möjligt och så supportar jag Robert i hans karriär, säger hon kärleksfullt om maken.

Anneli har haft flera utställningar tidigare, så även utomlands. Men när hon fick en förfrågan från det aktuella galleriet i London vågade hon inte tro på det först.

— Nej, jag trodde inte det var sant. Men det här är ett litet galleri i London som hade haft koll på mig i flera år, fick jag veta. De tycker jag har en speciell konst, så det känns jättekul.

— Det är första gången jag ställer ut i London. De satsar mycket på konsten där, precis som i Orsa där det är mycket musik, drar hon en liknelse mellan hennes födelseort och Englands huvudstad.

Utställningen håller på mellan 11 till 21 oktober och totalt är det 16 tavlor hon får visa upp i London.

— Jag kommer att vara med under vernissagen, det är så spännande. Robert följer med, han peppar mig i allt jag gör, vi ställer upp för varandra, säger Anneli Särnblad Pederson tacksamt med passning till sin make.