
Dalahäststatyn mottas av Mora kommun – Curt nöjd: ”En glädje”
Dalahäststatyn av konstnären Curt Aspelin, utanför Wasastugan, accepteras som donation till Mora kommun. Konstnären är tacksam för att kommunen tar emot gåvan – ett nästan 15 meter högt konstverk bestående av 51 dalahästar sammansatta i en trädformation.
— Det är en glädje att få världens högsta dalahäst på den plats där den hör hemma, säger Curt Aspelin.
”Kultur- och fritidsnämnden värnar ett fritt och aktivt kulturliv med yttrandefriheten som grund. Vi är glada och tacksamma över gåvan och att få ta emot dalahästskulpturen”, uttrycker kultur- och fritidsnämndens ordförande Carina Jannesson Sjöberg, på kommunens hemsida.
Skulpturen är tänkt att stå i centrala Mora inom kort.
Själv hade konstnären inte sett att skulpturen tagits emot av Mora kommuns kultur- och fritidsnämnd, utan fick höra det av en av de som tillverkade den.
— De sa att de hade godkänt skulpturen. Det är en glädje att få världens högsta dalahäst på den plats där den hör hemma. De hade några förslag på var den skulle kunna stå, men har inte varit i kontakt med mig än, sa Curt Aspelin vid lunchtid på måndagen.
Han kan tänka sig många platser där konstverket skulle kunna stå. Utöver Mora kommun har han även fått höra, från sin dotter i Washington DC, att den svenska ambassaden i USA:s huvudstad är intresserade av statyn.
— De visste också om det här med statyn. ”Men den där skulle ju stå utanför ambassaden i Washington” hade någon sagt. Då sa jag till min dotter: ”Den tillhör Mora. Det är därför jag skänker bort den till folket i Ovansiljan”. För den kommer härifrån. Nu hoppas jag inte det blir någon konflikt mellan Mora kommun och Washington om skulpturen.
Han berättar om historien som sträcker sig ända tillbaka till 1600- och 1700-talet och hur viktigt det är att värna om hästens kulturella ursprung.
— På ett 20-tal svenska ambassader står det en dalahäst, men ingen har riktigt uppmärksammat att Dalahästen faktiskt kommer från Mora. Man ser att Avesta har byggt en Dalahäst, som ska vara ”världens största Dalahäst”. Fast det ska givetvis finnas något stort i Mora. Det är ju här vi har byarna Vattnäs, Nusnäs, Färnäs – alltså platser där folket historiskt hade att göra med den här traditionen.
Han har fått en hel del feedback från såväl turister som Morabor efter det att statyn invigdes på nationaldagen, den 6:e juni.
— Jag har fått väldigt mycket respons. En dag var jag tvungen att ändra ställningarna, plocka ned lite saker för en hållbar konstruktion och göra den mer säker. Då kom nästan hundra turister och ville fotografera. Men de visste inte vad det var – för den fanns inte omnämnd i några broschyrer.
Han fortsätter:
— I det stora hela har jag inte fått höra något negativt alls, mer än att någon ville se kurbitsmålning på hästarna.
Någon kurbits ska det däremot inte vara, om han får bestämma. Trots att statyn är en gåva är han tydlig med att färgen på hästarna ska vara kvar; som en del av konstnärens upphovsrätt.
— Till dessa har jag använt Bengt Lindströms färger. Såklart ska man tacka för att vi har kurbitsmålning och den ska finnas kvar när den funnits i över hundra år. Detta är snarare ett komplement, en modern version av vår kära nationalsymbol.
Statyn är 14 meter och 38 centimeter hög. Det har skett vissa justeringar sedan den först ställdes upp. Meningen från konstnärens sida är att konstverket ska vara ”störst, bäst och vackrast” av alla med dalahästmotiv.
— Vi har tagit ned de tre hästarna i toppen. Ryktet gick nämligen att en häst som skulle byggas i Chicago skulle vara över 14 meter hög. Därför blir vi tvungna att montera ned ”kronan” och sedan höja konstverket med ungefär 1,5 meter inom kort. Viktigt är även att se om guldpläteringen hållit efter fyra månader.
Uppgiften på äldre dagar blir för Curt Aspelin att fortsätta sprida vetskapen om dalahästen. Med hälsan i behåll fortsätter han göra det.
— Det är mycket på gång. Det har varit en svår tid med en massa förfalskningar inom konsten. Jag håller just på att skriva en bok om det och tanken är att släppa den innan jul. I boken kommer jag kommentera allt som har hänt genom domstolar, inom polisrapporter, inom landsting, kommun och regering. Jag tror det blir en enormt intressant historia, om vad som hänt vissa människor i den svenska kulturen.