”Där går han, ängs-dödaren!”

”…De planerade nog en blomsteräng där…”, säger grannen fundersamt och pekar mot en del av tomten där min robot nyss klippt så att den liknar en fotbollsplan med klippränder och allt. Hoppsan…

I våras berättades om varför jag skaffat en robotgräsklippare. Då utlovades, eller hotades beroende på hur man ser på saken, en uppföljning om hur det gått. Och här kommer den.

Ska man summera klippsäsongen så här långt, har det fungerat utmärkt. Det är lätt att bli imponerad av de moderna robotklipparna; satellitstyrningen, framkomligheten, klippresultatet. Från att ha varit skeptiker är man nu något av en missionär – ibland kan man nästan bli lite för entusiastisk.

Som när en sommargästgranne anlände för någon månad sedan. Tyvärr hade denne drabbats av sviktande hälsa och skulle sälja sin stuga. Gräset var högt på tomten och grannen klen, så jag erbjöd att min robot kunde klippa de stora ytorna hos henne.

”Ja, det vore ju br…”, hann hon svara innan jag försvann hem för att hämta roboten.

Granntomten kartlades på tjugo minuter och robotklipparen körde igång. Efter ett par timmar meddelade roboten att den var klar och ville bli hämtad.

Grannen mötte upp. ”Tack. Visserligen tror jag de nya ägarna planerade att låta gräset växa till en blomsteräng med prästkragar och ängsklockor därborta”, sa grannen och pekade mot min robots fotbollsplansklippning…

Helgen efter kom de nya ägarna till stugan. Jag är inte helt säker, men anade att de slängde några mörka blickar åt mitt håll: ”Titta, där går han, ’ängs-dödaren!’”

Nåja, nu har deras ängsplätt börjat få fart och jag kommer inte släppa in roboten där igen.

De nya grannarna verkar heller inte vara av den långsinta sorten för de vinkade glatt när jag gick förbi i morse. De höll just på att packa upp något ur en stor kartong – en robotklippare av samma modell som min!

Vi kommer att ha mycket att prata om i framtiden.

Mitt robotklippare-missionerande stannade inte där. Några veckor efter klipp-incidenten hos grannen, hörde ett par äldre släktingar av sig. De har alltid klippt sin gräsmatta med motorklippare, men nu hade åldern börjat ta ut sin rätt och de orkade inte riktigt längre.

Så jag började sjunga robotklipparnas lov för dem också. Efter en inledande tvekan bestämde de sig för att prova.

Jag köpte en robot åt dem, reste dit och installerade den. Efter första provklippningen var de mycket nöjda.

Enda svagheten i upplägget var deras milda intresse av digital teknik. Nästan allt hos de nya klipparna styrs av en app i telefonen – från klipphöjd och mönster till schemaläggning. Det är användarvänligt men är man ovan så kan det ändå vara lite klurigt i början.

Därför valde jag en klippare av samma märke som min egen. Då kunde jag lägga till deras robot i min egen telefon också, och hjälpa till med problem eller sköta den helt och hållet om det skulle knipa, från trettio mil bort.

Vi har haft mycket kontakt de senaste veckorna. Släktningarna hör av sig både när de har funderingar och när allt funkar som det ska.
”Hej, vi ville bara säga att roboten kört igång nu!”, säger de glatt.
”Lycka till!”, svarar jag, uppmuntrande. Jag har redan fått en notis om den saken på min egen telefon, men vill inte dämpa deras entusiasm. Man har varit där själv.

”Hej, nu är den klar med klippningen!”, kommer i ett sms några timmar senare.
”Vad bra!”, svarar jag.
Och så vidare.

Så på det hela taget har det gått lätt och smidigt. De har till och med gett sin robotklippare ett namn: ”Robin”.

Häromdagen knackade det på dörren. Det var en granne som bor en bit bort på vägen. Hon berättade att hon skulle byta upp sig till den nya generationen robotklippare och undrade om jag trodde att hon skulle klara att installera den själv.
Jag svarade att hon säkert kommer att lyckas.
”Om det trasslar, kan du hjälpa mig då?”, undrade hon.
”Javisst”, svarade jag.

Så ryktet går. På 800-talet skickades som bekant Ansgar för att omvända vikingarna till kristendomen. Han fick det rätt motigt.
Att missionera om robotklippare är betydligt behagligare.

Men även en hängiven apostel har sina begränsningar, och jag har själv mycket kvar att lära. Som att man ska vänta tills grannen pratat till punkt innan man skickar in sin robotklippare hos dem.
Förresten kanske det är bäst att avstå helt.