Brev till en klottrare

Det här brevet är till Dig som klottrat i Leksand och Insjön på sistone:

Hej,
Hoppas du mår bra.
Lite trött, kan jag tro, efter allt smygande och klottrande om nätterna?
Men, klottret sitter där det sitter, och inget blir bättre av att jag härjar om saken i ett brev.

Därför skickar jag istället med några tankar och tips, som jag tror du kan ha nytta av.

Först blir man ju nyfiken på varför du klottrar? 
Inom klottrarpsykologin finns diverse populära förklaringar till ditt beteende:
– Att du inte får utlopp för en konstnärlig ådra.
– Eller att du är uppmärksamhetssökande.
– Är arg på familj eller samhälle.
– Eller bara uttråkad.

Efter att ha sett några av dina alster så kan vi väl vara överens om att du har en bit kvar med det konstnärliga, om man säger så?
Å andra sidan är konst något som avgörs i betraktarens öga, så vad vet jag.

Men, även om du skulle vara ett missförstått konstnärligt geni, så är inte din konst viktigare än någon annans. Och jag som skattebetalare har definitivt ingen lust att betala för att den måste tvättas bort.
Tipset: Börja med papper och penslar, som alla andra.

Saknar du uppmärksamhet – upplever du att du inte syns?
Du är inte ensam; det sägs att Sverige är det land i världen där människor är mest ensamma. Det är sorgligt som sjutton, men ett faktum.

Men, skulle alla som förtjänar större uppmärksamhet spruta graffiti, så skulle det inte finnas en klotterfri yta från Ystad till Haparanda. Och så kan vi ju inte ha det.

Albert Einstein sa en bra sak på det här området: ”Var INTE en människa som söker uppmärksamhet. Var en människa som ger värde till andra.”

Alltså, ungefär tvärtom mot det du gjort nu.
Einsteins ord är värda att lyssna på – och det gäller alla som vill må bättre och känna att man betyder något, på riktigt.

Eller är du bara uttråkad, är det därför du klottrar?
Vissa människor behöver mer spänning i vardagen, än andra. Är du en sådan, så är mitt tips att försöka dig på något som är svårt eller utmanande – och lagligt.

Jag var själv en spänningssökare när jag var yngre, och hittade min bot:
Fallskärmshoppning.
När du kastar dig ut från ett flygplan ett par kilometer upp i luften, så kommer du inte känna dig uttråkad, jag lovar. Och känslan hänger dessutom kvar ett tag. Sedan är det dags för nästa hopp.

Det är också ett hejdundrande bra tips för den som känner nyfikenhet på droger, som många spänningssökare tyvärr också lockas av. Testa fallskärmshoppning istället! Här har du länken till en klubb i Borlänge. Det är urkul!

Sista förklaringen är att du är arg – på föräldrar, samhället, skolan, kompisar. 
När man är arg, så beror det ofta på att man inte kan släppa gamla orättvisor – inte kommer vidare.
Alltså är man egentligen arg på sig själv.

Då kan det vara bra att prata med någon för att hitta en väg framåt. Träning och bokläsning, för att ge lugn och distans, kan också hjälpa. Försök med det.

Stämde något av ovanstående in på dig?
Det spelar egentligen ingen roll, för alldeles oavsett är nästa steg ditt eget val. Och det är här det blir spännande på riktigt!

Vore jag i dina skor, så skulle jag ringa till Olle Oskarsson på Leksandsbostäder (det är han som kommer att få ta hand om saneringen av ditt klotter). Prata med honom, han är rätt trevlig faktiskt, och erkänn vad du gjort.

Erbjud din hjälp att ta bort klottret, så kommer han kanske dra av din arbetstid från kostnaden – och göra en vettig avbetalningsplan för dig för hela saneringen.

Gör du det så visar du ryggrad. 
Den som pekar finger åt dig efter det behöver du inte bry dig om, för den saknar koll.
För alla, inklusive undertecknad, har gjort misstag och dumheter i livet. Det är inget konstig. Det som avgör vilka vi är, är hur vi hanterar våra misstag. Hur vi går vidare.

Och har man levt tillräckligt länge så blir en sak nästan kusligt tydlig: Den som gömmer sig från sina misstag, kommer livet självt alltid förr eller senare att hitta – och rätta till ordningen. Och då på ett sätt som kan bli både värre och komma mer olägligt, än om man tagit tag i saken på en gång. 
Det där är mysko, men händer – hela tiden.

På den positiva sidan: Den som står upp för sina missar, brukar det i slutändan gå rätt bra för.

Så, ett råd från en människa till en annan: Välj det rätta.

Lycka till i livet!