Livskrisen fick Emil att köpa en häst
Grabb Emil Sund hade aldrig häst som barn och hade egentligen inte särskilt mycket erfarenhet alls av djuren den dagen han köpte en egen. Då var han 28 år gammal och hade hamnat i en livskris. Och det var hästen som skulle bli hans räddning.
— Den största omställningen var att man fick någon annan att tänka på än sig själv, säger han.
Och tur var det väl att han fick det. Sedan dess har nämligen Grabbgårdens Entreprenad utvecklats till att vara ett företag som bedriver skogsbruk med häst.
Det är glädjen i att vara med hästarna som driver Emil, men så har det inte alltid varit. Som 15-åring hade Emil Sund gått klart skolan och bara några år senare hade han startat eget. Uppväxten i Gagnef var bra, men den tog inte plats på någon hästgård. Däremot hade en vän till Emil häst och det kan ha varit det som väckte hans intresse.
Eller var det kanske Astrid Lindgrens berättelser om den vilda pojken i Katthult som planterade drömmen om en egen häst? Han vet inte säkert när idén kom till honom, men den slutade i en ny bekantskap med den nordsvenska hingsten Kaliber för snart sex år sedan.
— Jag har inte ledsnat än, säger han med ett leende.
Idag har Emil tre hästar på gården och en hund. Rasmus, Lukas och Kendhall turas om att dra timmer när Emil tar sig an mindre skogsuppdrag där omsorg för naturmiljön är av särskilt stor vikt. Australian shepherd-blandningen Skeeter brukar få följa med i vagnen när Emil kör turer.
Tillsammans med sina hästkollegor tar Emil sig an mindre skogsuppdrag, avverkningar, tomthuggningar och slåtteruppdrag. Turridning med häst och vagn ordnas på midsommarfiranden och marknader och med en slåtterbalk fäst bak på hästen kan Emil och hans hästar stå för slåttern om sommaren.
— Jag har inte lagt så mycket tid på marknadsföring, men jag kör också turer för familjer eller privatpersoner. Vi gör också bröllop och begravningar. Då kör vi kistan på vagnen, på gammalt vis. Det blir rätt pampigt, med hög hatt och häst.
Är ardenner synnerligen snälla?
— De här är ju det i alla fall, konstaterar Emil.
Han står i stallet och ryktar bort svett och smuts från Rasmus som spenderat dagen i Borlänge tillsammans med Emil. Där har de dragit bort avverkat timmer från ett naturreservat. Rasmus har jobbat hårt och fullkomligt dryper av svett. Snart ska han få ansluta sig till sina kompisar i hagen.
Att utföra skogsarbete med häst är visserligen mer tidskrävande med det lämnar mindre avtryck på marken. Dessutom spar det på diesel som krävs när jobbet görs med maskin.
— Men jag är ingen förespråkare för att ta bort motoriseringen helt. Det är roligt att köra maskin också och på vissa ställen är det enda alternativet.
I hallen i Emils hus står en barnvagn parkerad. Den är oanvänd men kommer inte vara det länge till. Om bara någon månad ska Emil nämligen bli pappa för första gången.
— Man får vara stolt att man får bli pappa. Man vet ju inte vad man ger sig in i egentligen. Men det ska bli roligt.
Mamma Matilda dök upp i Emils liv för inte så länge sedan och nu påbörjar de ett nytt kapitel i livet med vakna nätter och pyttesmå tår på pyttesmå fötter.
— Jag tror man ska ha möjlighet att satsa på det man vill. Att få prova på borde inte vara så märkvärdigt. Jag tror man inte ska vara så rädd som förälder, det måste vara okej att göra bort sig.
Grabb är förresten inte Emils namn, det är bara ett smeknamn som fastnat. När Grabbgården i Djurås By sedan blev till salu 2013 hade Emil redan väntat flera år på att uppfylla drömmen om en egen gård. Han hade alltid fascinerats av gården som barn när han hälsade på sina morföräldar i byn. Då var gården full av skrot och skräp och Emil blev nyfiken på Gunnar Grabb som bodde där.
— Då tänkte jag att det finns de som är sig själv, som är som man själv vill vara, berättar Emil.
Som 24-åring köpte han gården och hans företag fick genomgå ett namnbyte – Grabbgårdens Entreprenad var född kort därefter. Det var en dröm som gick uppfyllelse när han köpte gården.
— Jag gick klart skolan när jag var 15-16 år. Sedan ville jag köpa hus egentligen.
Fyra år senare gick en annan dröm i uppfyllelse: att leva med häst. Men det är en livsstil som tar mycket tid. Det är därför som Emil vill ha med sig hästarna i arbetet i så stor utsträckning som möjligt. På så vis kan han förena nytta med nöje.
— Man behöver inte allting som är nytt och modernt. Jag behöver inte systemet och en massa pengar.
På en krok i stallet hänger en rock i päls. Den brukar Emil klä sig i när han kör häst och vagn på marknader på vintern. Det är en päls som brukar väcka frågor och nyfikenhet, och rocken är inte helt okontroversiell. Den är nämligen gjord av vargskinn.
— Det är inte ovanligt i historien. Idag är vi van med Bolibompa-djur som pratar och har så mycket känslor. Men visst höjer de på ögonbrynen när de får höra att det är varg, säger Emil lägger till:
— Då brukar jag fråga dem om de kan gissa vad mina handskar är gjorda av.
Handskarna är gjorda av hundskinn och både dem och vargskinnet har han hittat i en gammal lada i Gagnef. De är gamla och tillverkas inte längre.
Hästar ligger många människor varmt om hjärtat. Vad beror det på, tror du?
— Oftast är det gamla minnen. Många äldre och yngre vuxna har ett minne av en häst. Det är någonting speciellt, det är mysigt.
Framöver vill Emil utveckla sin verksamhet ytterligare och göra mer av det som han tycker är kul. Hästarna kommer bli en allt större del av företaget. Samtidigt kommer det snart en liten bebis som också vill konkurrera om Emils tid.
— Det är lätt att ta på sig för mycket. Men det är så roligt att hålla på med allting.
Emils 4 tips till dig som vill arbeta med hästar
- Prova! Det är bättre att ta chansen och prova även om det blir fel. Hellre det än att inte ta chansen.
- Att vara tålmodig och kunna behålla lugnet är en bra ingrediens.
- Man måste nog vilja framåt. Utan drivet kan det bli en utmaning.
- Man behöver ha mod också. Många törs inte göra det de drömmer om.