Hunden Sixten hjälpte Ellen ur ätstörningen: ”Fick ett liv”
— För att ta hand om Sixten behövde jag kunna ta hand om mig själv.
Den insikten hjälpte Ellen Hysing från Leksand att övervinna ätstörningen och ta sig ut i samhället. Nu har hon kommit igång med studierna som blev lidande under sjukdomstiden.
— Jag trivdes så bra i skolan att det kändes värt att kämpa mot ätstörningen, säger Ellen i en inspirationsfilm som hon har skapat på Leksands Folkhögskola.
I ett åtta minuter långt välredigerat videoklipp berättar hon självutlämnande om sjukdomsresan. Från insjuknandet i femte klass ledde anorexin till BUP, ätstörningsenheter, tvångsvård och en fara för hennes liv.
Men vändningen kom när Ellen såg en annons i en lokal Facebookgrupp om att det behövdes en hundvakt.
— Det gjorde väl så att jag fick komma ut, och jag behövde ha social kontakt med hundens ägare och fick vänja mig lite med det. Via hundägaren kom jag i kontakt med Leksands Folkhögskola, men då hade jag inte gått i skolan på jättelänge, berättar Ellen Hysing.
Vid den tiden satt hon mest hemma på rummet. Eftersom hon inte gick ut högstadiet blev det inga gymnasiestudier, och mellan sjukhusturerna fanns det inte mycket ork kvar till att vara social. Det byggdes istället upp en barriär mot omvärlden.
— Mitt liv gick ut på att följa ätstörningens regler. Världen fortsatte medan jag stod stilla, minns hon.
Fick mjukstart med studierna
Men Leksands folkhögskola och läraren Kim Larsson kunde erbjuda Ellen något som inte kändes så skrämmande:
— Jag började träffa Kim lite smått och fick vänja mig vid att vara i skolmiljö. Han gav mig en trygghet och jag fick en avslappnad känsla av att jag inte behövde ”försöka vara någon”. Sedan fick jag börja med ett ämne och efter några månader började jag utforska och prata med klasskamraterna. Så jag fick ett liv, kan man säga.
Inom ramen för projektkursen får deltagarna väldigt fria tyglar, så länge eleverna kan visa att projektet är meningsfullt. För Ellen mynnade kursen ut i en film.
— Jag tror att det är ett sätt för mig att bearbeta min resa och förhoppningvis inspirera andra.
— Det har så klart varit jobbigt att se gamla bilder från när jag mådde som sämst, men särskilt nu på slutet har det gett mig bränsle att se hur långt jag har kommit, säger Ellen Hysing och berättar om framtidsplanerna:
— Nu har jag två år kvar här på allmän kurs och det tycker jag är skönt. Jag kan fortsätta utvecklas här och sen vill jag ut och på något sätt försöka göra skillnad med min erfarenhet, så att den inte försvinner helt.
När du mådde dåligt, hur kände du då när du såg andra som berättade sådana här historier om ätstörningsproblematik?
— Ibland motiverande, men även som att ”Åh, jag vill också må så bra, och jag vet att det går men det är en så lång och jobbig resa”.
— Men samtidigt har det varit en jättestor hjälp när jag har valt att kämpa, att jag har sett på andra att det går!
Inspirationsfilmen har hon döpt till ”Antingen Ellen”, och så här avslutas den:
”Jag kämpar fortfarande med tankar, men skillnaden är att idag har jag ett liv, ett liv som jag inte vill förlora.
Men framför allt så har jag hittat Ellen igen, och ibland brukar jag tänka att den där lilla hunden Sixten kanske räddade mig.
Det här var verkligen inte hela min historia, för jag har ett helt liv framför mig och jag tänker ta vara på det!”
Har du tankar om ätstörningar och vill få hjälp?
Det finns flera hjälplinjer och föreningar som kan stötta dig och ge dig kunskap:
- Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk och fri
- Ätstörningschatten via Tjejzonen (för tjejer mellan 10 och 25)
- Din lokala ungdomsmottagning, elevhälsa, vårdcentral och se
- BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin) via ”En väg in”
- Föreningen SHEDO med självskadechatten
- Självmordslinjen från föreningen Mind på telefonnummer 901 01