Från Berlin till Dalarna – nu har Therese Nylén samlat 100 balla platser

Thérèse Nylén arbetar till vardags som kultursamordnare i Säter och har aldrig tidigare gett ut något hon skrivit. Men efter drygt ett års arbete har hon nu samlat hundra platser i Dalarna i boken ”100 balla platser i Dalarna”.

Det är inte de mest självklara turistmålen som står i centrum. Istället är det de dolda smultronställen som Thérèse hittat här i Dalarna som beskrivs i boken. Visst finns det gott om historia, vackra miljöer och intressanta berättelser, men Thérèse Nylén har framför allt letat efter de där platserna som kanske inte dyker upp överst när man söker efter sevärdheter i Dalarna.

— Många ställen är ju inte de stora ställena. Det är inte det mest uppenbara. Det är inte Falu gruva och Zorn- eller Carl Larsson-museet. För de där finner man ju överallt. Det är det första man möter när man googlar sevärdheter i Dalarna. Utan det är de mindre ställena, berättar hon.

Boken ingår i serien ”100 balla platser”, som startades av Thérèses vän Valle Westesson. Han började med böcker om bland annat Skåne, Köpenhamn och Stockholm. Därefter har konceptet spridits vidare till andra landskap, och nu har turen kommit till Dalarna. Thérèse fick chansen att skriva boken genom en fråga från sin vän.

— Han vet ju att jag bor i Dalarna och har lite koll på att jag gärna skriver. Och då fick jag chansen av honom egentligen, vilket är jätteroligt. Det är väldigt roligt att få ett sånt här avgränsat projekt i handen.

Till vardags arbetar hon som kultursamordnare, bland annat med dansverksamheten eftersom Thérèse själv har en bakgrund som dansare. Att skriva boken har därför varit ett projekt vid sidan av arbetet.

Och även om hon gärna skrivit även tidigare har det hittills främst varit för sin egen skull.

— Det är mest korta historier och sådär som jag har skrivit tidigare, noveller. Men jag har inte publicerat någonting, utan det har bara varit för att det är kul.

Arbetet med boken har pågått i drygt ett år. Många av platserna hade Thérèse redan på sin lista, men därefter har det handlat om att faktiskt ta sig ut och uppleva dem. Ibland har hon åkt till en plats utan att veta exakt vad hon skulle hitta. Sedan har hon fotograferat, pratat med människor och tagit reda på mer. Det är ofta när hon kommit hem och börjat läsa vidare som de mest oväntade historierna har dykt upp.

— Då får man världens mest spännande historia. ”Oj, där var den här, och det kommer därifrån, och det har sina rötter i det där. En gång var den där människan där.” Så börjar man gräva i det och upptäcker bitar av historia som man inte trodde hade hänt.

Dalarna har en stark industri- och gruvhistoria, något som blev tydligt under arbetet. Thérèse berättar om små orter som i dag kanske bara består av ett tiotal hus, men som en gång var betydande industriorter.

— Så läser man på om det för att det står en stor mila där, eller en stor masugn, och får reda på att det var tusen anställda någon gång för 200 år sedan och världens industri på gång. Och nu är det en helt annan historia.

Just förändringen över tid har blivit en del av fascinationen. Det som ser ut på ett visst sätt i dag behöver inte alls göra det om hundra år.

Boken är uppdelad i fem avdelningar: historiska, coola, märkliga, kuriösa och vackra ställen. Varje plats får en relativt kort text, ofta med en personlig och humoristisk ton. Ett återkommande grepp är att läsa platserna genom ”chans” och ”risk”, kompletterat med lite hypotetiska procenttal. Det gör att boken skiljer sig från en traditionell guidebok.

— Många tycker om det här upplägget med de här olika rubrikerna som ställena är sorterade under. Att det är ett roligt sätt att läsa den på. Och sen är det väl ganska tillgängliga texter. De är ganska korta per ställe och har lite humoristiskt upplägg.

Förhoppningen är att den som läser boken från pärm till pärm ska få en bredare bild av Dalarna. Inte bara av platserna, utan av landskapets historia och det som gör det speciellt.

Thérèse är själv uppvuxen i Skåne, men Dalarna har funnits med länge. Hennes mamma och morföräldrar har gett henne rötter även i Säter och familjen har haft ett fritidshus i området. Hon och hennes familj flyttade till Dalarna 2008 efter några år i Berlin. Innan dess hade familjen även bott i Schweiz. När möjligheten till ett roligt arbete inom kulturen dök upp blev det lättare att bestämma sig för att stanna.

Arbetet med boken har sedan fördjupat relationen till landskapet ytterligare.

— Jag har ju ett starkt band till Dalarna. Men nu har den ju verkligen fördjupats. Kärleken växer ju till landskapet när man är ute och träffar människor som gör helt fantastiska saker överallt runt omkring och lägger själ och tid och energi på att skapa och underhålla saker.

Det är just människorna bakom platserna som gjort starkast intryck på henne. Människor som startar verksamheter, driver kaféer, håller liv i föreningar eller på andra sätt ser till att något fortsätter finnas.

— Det finns ju saker som man bygger bara på att man har ett hjärta för det. Och bara kör på. Den aspekten av de här ställena. Det växer på en att man känner att det är det här som behövs för att någonting ska leva. Det är människorna i landskapet.

Bland alla kaféer hon besökt är två favoriter särskilt svåra att välja mellan: Hjort Olars kafé i Dala-Floda och Ryggåsstugan utanför Dala-Järna. Båda är enligt Thérèse speciella inte bara för det som serveras, utan också för miljöerna de ligger i.

Boken kom ut den 15 juni, men någon större bokrelease har Thérèse ännu inte haft. Tidpunkten gjorde det svårt. När boken väl fanns på biblioteket hade några veckor gått och sommaren var redan i gång. Därefter kom semestrar och sommarlov.

Hon har funderat på att ordna ett boksläpp på biblioteket, men något datum är ännu inte bestämt.

Men visst finns det anledning att fira! Även om skrivandet från början var ett privat fritidsprojekt har det resulterat i en bok som nu finns ute och får hitta sina läsare. Och kanske blir det fler böcker framöver.

Thérèse är i kontakt med förlaget om nya idéer. Det skulle kunna bli ytterligare böcker med koppling till besöksmål. Någon framtida skönlitterär bok utesluter hon inte. Men just nu lockar faktaböckerna.

— Det är roligt att skriva på det sättet för man vet att det blir läst. Det finns ju ett intresse för ändå inom turism och näringsliv och så, att det finns ju ändå stor chans att en sån bok får en publik.