Som präst har hon absolut tystnadsplikt

Anneli Westman har precis börjat som ny präst, eller som det egentligen heter, komminister i Svenska kyrkan i Gagnef. Men hon är inte ny som präst utan tar med sig lång erfarenhet i yrket och kan hantera svåra frågor i mötet med människor.

— Man kan nog säga att jag tillhört Svenska kyrkan sedan jag döptes som barn och sen konfirmerades, nu har jag arbetat som präst i omkring 10 år, säger Anneli och ler.

För henne innebär jobbet också att hon har kommit ”hem”, eftersom hon bor i Gagnef.

— Även om jag har trivts i andra församlingar blir det så mycket enklare att bo där man jobbar och inte behöver resa och stressa.

På frågan om det har blivit fler besökare som är nyfikna på vem hon är och sen har kommit på söndagsgudstjänsterna nu när hon har börjat, förklarar hon att det inte är så det går till.

— Vi räknar hur många som kommer, men vi drivs inte av mängden. Vi finns till för att fira gudstjänst tillsammans och det är Kristus vi söker, så även om jag håller i en predikan handlar det aldrig om mig.

Men för en präst handlar det inte enbart om söndagsgudstjänster. Det finns många tillfällen när man vänder sig till kyrkan. Till exempel vid dop, vigsel och begravningar. Men det finns en sak som Anneli gärna vill lyfta fram, det enskilda samtalet eller själavård, som det heter i Svenska kyrkan.

— Vi finns alltid där för dem som vill prata om någonting. Många gånger kan det handla om att bara lyssna. Men ibland kan det handla om svåra saker, som till exempel någon som har suicida tankar och inte vill besöka vården eller någon annan, säger Anneli och fortsätter.

— För dem kan det vara ett sätt att öppna upp sig och veta att en präst har tystnadsplikt. Och då handlar det om absolut tystnadsplikt. Vi skriver inga anteckningar eller röjer något.

Absolut tystnadsplikt innebär att en präst inte har något krav på att rapportera vidare till andra instanser som till exempel socialtjänsten och vården ibland måste göra. En domstol kan inte heller beordra en präst att till exempel vittna.

— Jag tror att vi är den enda instansen och yrkesgruppen där man har det så. Vet man om det så kan det definitivt göra att man har lättare att öppna upp sig i ett samtal och sen kan vi gemensamt överlämna det till Gud, säger Anneli.

När man möter en som studerar och använder Bibeln måste man också fråga om dennes favoritställe i skriften. Något som Anneli inte behöver fundera så länge på, men det handlar inte om enskilda verser.

— För mig handlar det om alla evangelier i Bibeln, det vill säga Matteus, Markus, Johannes och Lukas, som alla beskriver Jesu kärleksbudskap som vår frälsare.

Sen måste vi naturligtvis prata om relationen till staten efter det att det formella sambandet togs bort år 2000, då kyrkan blev ett fristående evangeliskt-lutherskt trossamfund som nu styrs av politiker. En särskild lag stiftades då för att reglera vissa delar av kyrkans identitet och struktur, men även en demokratisk uppbyggnad via folkvalda politiker.

— Det är viktigt att kyrkan vilar på demokratisk grund och att församlingsmedlemmar engagerar sig. Kyrkan är något vi utgör tillsammans, säger Anneli avslutningsvis.