KD om badplatserna: ”Hur svårt kan det vara?”

Gagnefs kommun prognostiseras göra ett underskott på trettio miljoner kronor i år. Men budgeten får vänta. På det första kommunfullmäktigemötet efter sommaren var det andra frågor som stod i ropet, däribland kommunens badplatser.

På måndagens kommunfullmäktige inledde kommunalrådet Fredrik Jarl (C) med en verksamhetsberättelse. Det handlade bland annat om personalförändringar och omorganiseringar på kommunkontoret. Han nämnde att Trygghetsboendet snart är klart för inflyttning och att de första hyresgästerna flyttar in i oktober. Kvickt nämnde han också att Trafikverkets vägplan för E16 och riksväg 70 har överklagats av kommunen — åtminstone den del som gäller frågan om allmän väg.

— Trafikverket har valt att nyttja befintliga vägar för gång- och cykeltrafik, vilket är klokt ur ett ekonomiskt perspektiv. Då anser kommunen att Trafikverket inte kan lämna över ansvaret för dessa vägar på vägföreningar och kommunen, utan att det fortsatt ska vara deras ansvar. Detta har vi överklagat, och det kommer att hamna på regeringens bord, säger Jarl.

Vägarna är inte det enda som är aktuellt gällande infrastruktur — ett samtal om att rusta upp Västerdalsbanan för persontrafik pågår kommunerna emellan.

— Det är kul att det finns framtidsplaner och företag som vill satsa, säger kommunalrådet.

Men det är inte någon av dessa frågor som blir kvällens huvudämne. Det är en interpellation från Kristdemokraternas Ola Granath som bidrar mest till måndagens debatt — och det handlar om badplatserna. När ska badplatserna prioriteras, och hur ska Fredrik Jarl agera för att se till att de hålls i gott skick?

— Det finns sju prioriterade badplatser, och en av dem är Nässjön, som jag bor nära och följer dagligen. Det är ganska många år som jag har försökt få till att de här baden, och särskilt det jag följer dagligen, ska skötas.

Fredrik Jarl. Arkivfoto

Det avtal som gjorts mellan kommunen och lokala intresseföreningar har inte varit tillräckligt. Nu har en del personer i föreningarna slutat ta hand om badplatserna eftersom de inte får tillräcklig ersättning, trots att de använder egna maskiner.

— Det är orättvist, tycker jag, säger Granath.

Dessutom är bryggorna i Nässjön slitna efter tjugo år i vattnet, fortsätter han, med delar som har börjat ruttna. Det populära hopptornet har blivit ett riktigt orosmoment.

— En dag, som jag hoppas slippa uppleva, kommer ungdomarna att få den där i huvudet, säger han.

Nu vill Granath att kommunen ska ha en regelbunden översyn av badplatserna, liksom nya bryggor och ett bättre placerat hopptorn i Nässjön.

— Jag tycker att det är dåligt.

Fredrik Jarl, å andra sidan, tycker inte att badplatserna ska prioriteras på något annat sätt, åtminstone inte när det gäller de medel som öronmärkts till investeringar och drift.

— Jag instämmer till fullo med att badplatser fyller en viktig funktion för kommunen, inte minst för svalka, avkoppling, rekreation och möjligheten att lära sig simma. Min uppfattning är att den politiska majoriteten prioriterar kommunens badplatser.

Oppositionsrådet Anders Bengtsson kommenterar Jarls svar på interpellationen:

— Det handlar inte så mycket om pengar, det handlar om att få rutin på jobbet. Du skrev i svaret, Fredrik, att du tycker att man sköter badplatserna. Vi lade fram en motion i mars om att införa en skötselplan för de sju badplatserna. Hur svårt kan det vara?

Jarl håller inte med Bengtsson. Han menar att det inte är upp till den politiska majoriteten att sköta driften av badplatserna — deras roll handlar snarare om att avsätta pengar och upprätta avtal.

— Jag sade inte att jag tycker att vi sköter dem bra. Jag sa att jag tycker att vi prioriterar. Det är inte vi som sköter dem, kommenterar han.

Badplatserna ska skötas med föreningarnas hjälp enligt avtal. För arbetet får intresseföreningarna stöd av kommunen.

— Jag tycker nog att det finns anslag och ambitioner för att vi ska sköta våra badplatser på ett bra sätt. Om det sedan har eller inte har klarats att göra mätningar i den omfattning och med den ambition man har, det kan inte jag svara på — det ligger på en annan nivå. Den frågan får ställas någon annanstans, säger Jarl, vilket får Bengtsson att reagera igen.

Vem är det som bär det yttersta ansvaret?

— I en politiskt styrd organisation är det ju så att tjänstemän arbetar på vårt uppdrag. Vi politiker kan ju aldrig skylla på tjänstemännen. Det kan förklaras med att det inte har blivit utfört, men ansvaret kan vi ju inte lägga på tjänstemännen. Det är därför vi måste gå på dig när det inte funkar, säger Anders Bengtsson.

Med viss belåtenhet går Jarl upp i talarstolen igen — han menar att ansvaret också landar på Bengtsson själv.

— Nästan, Anders. Det är rätt, det är politiken som styr, det är politiken som har ansvar. Men det är inte bara på mig du kan gå. Du har ett eget ansvar. Du sitter i kommunstyrelsens allmänna utskott och har möjlighet att följa upp och ställa frågor, svarar han.

När det gäller styrningen av organisationen, och i förlängningen av tjänstemännen, har dock politiken ett ansvar, medger Jarl. Plötsligt kliver vänsterpartisten Robert Österlund upp i talarstolen och verkar ge uppbackning till kommunalrådet.

— Det som vi i grund och botten pratar om är att föreningar inte har gjort sitt jobb, som de åtagit sig att göra. Om det är mitt ansvar att gå ner och klippa gräsmattan för att jag är med i föreningen, då ska jag göra det. Sedan är det också mitt ansvar i föreningen att söka pengar för sådana här saker — och det finns, säger han.

Med de orden läggs Ola Granaths interpellation om badplatserna till handlingarna. Men det är inte den enda gången Granath framför sin åsikt inför kommunfullmäktige på måndagskvällen. Det har inkommit ett medborgarförslag om att anlägga en skatepark i Djurås — och det är inte första gången ett medborgarförslag om just detta trillat in. Nu är Kristdemokraterna beredda att se över vad som skulle krävas för att genomföra ett sådant projekt och lägger därför fram en motion med en önskan om att utreda möjligheterna. För att bekosta en sådan satsning menar Ola Granath att det går att vända sig till externa aktörer som Leksands sparbank och Allmänna arvsfonden. ”Den här aktiviteten/sporten är otroligt populär att utöva bland ungdomar. Platsen för parken bör vara sådan att så många som möjligt enkelt kan nå den. Vi ser idag att en del barn driver runt och inte har någonting vettigt att göra, och det blir en del bus”, står det i motionen.

— Den här skateparken i Leksand, som har det vackra namnet Leif, är besökbar för er som inte sett en sådan park, säger Ola Granath i talarstolen.

Förslaget remitteras till kommunstyrelsen för beredning.