Här hyllas Gagnefs skolor av gäster från Spanien

Några av Gagnefs skolor har nu under en vecka haft studiebesök från Spanien. En lärarinna och en rektor har varit i kommunen för ett kunskapsutbyte.

Gagnefs kommun genomför kontinuerligt internationella projekt och utbyten, med syftet att utveckla sin verksamhet genom kunskapsutbyte och verksamhetsutveckling. De internationella projekten omfattar alla kommunens sju skolor samt fem av kommunens förskoleområden.

Under 2025 beviljades Gagnefs kommun, som första dalakommun, en Erasmus+-ackreditering som möjliggör en treårig plan med upp emot 100 jobbskuggningar och elevmobiliteter. Både för att ta emot skolpersonal och elever såväl som att resa ut och besöka andra.

Denna vecka var det dags för besök från Spanien. På plats i Gagnef har lärarinnan Lorena Fabregat Albesa och rektor Merche Fernández Barrios varit ute på jobbskuggning på både Mockfjärds- och Djuråsskolan. Till vardags arbetar de på CEIP Enric Soler i Godes, en kommunal skola i Castellón de la Plana, strax norr om Valencia i Spanien.

Inom ramen för EU-projektet Erasmus+ kan man söka finansiering för denna typ av projekt, där man ser och lär av varandra.

— Att det blev Gagnefs kommun var mer av en slump. Vi hade en lista med skolor och regioner som är med i projektet. Så jag satte mig ned och skickade mail till drygt 30 skolor. Men det var bara två av dem som svarade och den ena var Gagnef, berättar Merche, som är den som för talan, då Lorena inte talar engelska.

Under den knappa veckan de är i Gagnef har de redan fått en massa intryck och saker de tar med sig tillbaka till Spanien för att utveckla sin egen skola.

— Djuråsskolan känns som att den verkligen är byggd för elever. Allt är pedagogiskt byggt och skapar en inkluderande skola. Det är många saker vi tar med oss därifrån, bland annat att man har grupprum i anslutning till skolsalar. Det har vi inte i Spanien, utan där får vi gå långt till ett gemensamt grupprum, berättar Merche.

När de kom, blev de mottagna vid kommunhuset i Djurås med spanska flaggan hissad.

— Det blev ett fantastiskt mottagande vi fick. Något vi inte räknat med, berättar Lorena genom Merche.

I deras förberedelser inför avresan fanns det dock för dem en viktig punkt som slog lite fel.

— Vi trodde att Sverige, som ligger så långt norrut i Europa, skulle vara ett kallt land. Så vi tog med oss vinterkläder. Men istället gick folk omkring här i tunna kläder och i strålande sol, berättar Merche och skrattar gott.

En sak som fascinerade dem bägge var skolmatsalen och rutinerna där.

— Det var sån ordning och lugn där. Inget skrik och bråk. Vart det för högt ljud ringde personalen i en ringklocka och sa att nu ska det vara tyst i fem minuter. Det tar vi med oss hem, berättar Merche och fortsätter.

— I Sverige har ni fri skollunch, det har vi inte hemma i Spanien. Lunchen i Spanien, som även vi i personalen får betala för, kostar 4 euro. Så för mig som rektor känns det tråkigt att en del elever inte har råd med den. Jag skulle gärna se att vi kunde införa på vår skola, men vi har inte den ekonomin.

Överlag är de bekymrade över ekonomin och över att de nu har sett hur allt är väl finansierat i Sverige.

— Våra regionala politiker är oftast inte så intresserade av skolorna. Det gör att vi ofta är underfinansierade. Men vi har bland annat föräldrar som kommer och ställer upp utan att kräva lön. Tack vare dem kan vi driva vår verksamhet med begränsad finansiering, berättar Merche och fortsätter.

— Man kan även se det när man jämför digitaliseringen. Här har alla elever en egen skoldator. Men hos oss har vi bara 12 surfplattor per klass. Något som gör att vi inte kan undervisa lika effektivt.

En annan liten detalj som vi som är vana kanske inte tänker på i skolmiljön var stolarna. Här har vi oftast stolar med armstöd som gör att man kan hänga upp dem på borden.

— Det kändes riktigt intressant och något vi tar med oss hem. Det underlättar ju betydligt för dem som ska städa. Vi har inte så ofta regn hos oss, men skolbarnen drar ju med sig mycket damm in i skolan efter rasterna, berättar Merche.

Den sista upplevelsen de delar med sig av är hur vi är när vi träffar varandra. I Spanien är det vanligt att man kramar om varandra, något vi kanske inte alltid gör när vi träffas.

— Första klassen vi kom till, där gick jag fram och kramade lärarinnan, som för en stund stelnade till. Då insåg jag att ni kanske inte omfamnar varandra som vi gör därhemma, berättar Merche avslutningsvis med ett leende.