När ryggen rätas ut kommer vägen till arbete närmare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för de åsikter som framförs. Vill du få en debattartikel eller insändare publicerad hos oss? Mejla till redaktionen@siljannews.se.
Jag brukade kalla mitt arbete med arbetslösa för ”händerna på ryggen-arbete”.
Med det menade jag att min uppgift som coach inte var att tala om för en människa vad nästa steg skulle vara. Jag skulle inte peka på lösningen åt henne. I stället försökte jag hjälpa personen att själv komma fram till vad nästa steg skulle vara.
Det kunde ibland ta längre tid. Det hade varit enklare att säga: ”Gör så här.” Men det fanns en viktig tanke bakom arbetssättet.
När någon själv formulerade ett mål och sedan lyckades nå det hände något.
Efter varje delmål rätades ryggen lite mer. Självförtroendet växte. Det som först hade känts omöjligt började kännas möjligt och vägen till ett arbete kom närmare.
Den erfarenheten har präglat min syn på både människor och politik.
Samhället ska finnas där när någon behöver stöd. Den som blivit arbetslös eller av andra skäl hamnat långt från arbetsmarknaden ska inte lämnas ensam. Samtidigt måste målet med stödet vara att stärka människans egen förmåga.
Vi ska hjälpa människor vidare, inte göra dem beroende av att någon annan hela tiden bestämmer nästa steg.
Människor är olika och behöver olika saker.
För någon kan utbildning vara vägen vidare. En annan behöver arbetslivserfarenhet eller hjälp att hitta en arbetsgivare som är beredd att ge en möjlighet. Någon kan behöva betydligt mer stöd för att över huvud taget våga ta det första steget.
Därför tror jag inte på lösningar som ser likadana ut för alla.
Det viktiga är att stödet utgår från människan där hon befinner sig, samtidigt som det finns en tydlig riktning framåt.
Ett arbete betyder dessutom mycket mer än lönen som kommer in på kontot varje månad.
Det handlar om arbetskamrater och gemenskap. Om att ha en plats att gå till på morgonen och känna att man behövs. Om att kunna försörja sig själv och få större möjlighet att bestämma över sitt eget liv.
Det handlar också om stolthet.
För den som varit arbetslös länge finns en risk att arbetslösheten börjar påverka självbilden. Man kanske inte längre ser vad man kan, utan främst vad man inte har lyckats med.
Då kan det första lilla delmålet betyda mycket.
Jag har sett människor som från början tvivlat på sin egen förmåga upptäcka att de faktiskt kan påverka sin situation.
Först ett litet steg.
Sedan ett till.
Ett mål som personen själv formulerat blir uppnått. Då går det att sätta nästa.
Ryggen rätas ut.
Det här perspektivet är viktigt också för oss i Gagnef.
Vi behöver företag som vågar växa och anställa. Vi behöver ett bra samarbete mellan kommunen, näringslivet och skolan. Vi behöver också ge människor som står långt från arbetsmarknaden stöd som leder vidare mot arbete och egen försörjning.
Kommunens uppgift är inte att bestämma varje steg åt människor. Den är att skapa förutsättningar, öppna dörrar och ge rätt stöd så att fler kan ta stegen själva.
Till slut kanske också det där jobbet som tidigare kändes väldigt långt borta blir möjligt.
Det är den sortens stöd jag tror på: ett samhälle som finns där när människor behöver hjälp, men som aldrig tar ifrån dem tron på den egna förmågan.
För det bästa stödet är det som gör att människan så småningom kan stå på egna ben.
Text: Lars Svensson Moderaterna Gagnef