Brandmän i Älvdalen oroade för framtiden

Det skulle inte ske några större förändringar vad gällde fordon och personal. Den uppfattningen har brandmännen i Älvdalen och Särna, men nu ser de en kraftig begränsning som de upplever innebär risker vid större brand.

I en skrivelse till kommunen påtalar brandmännen i Älvdalen och Särna de negativa konsekvenserna som de upplever efter att räddningstjänsten gick från att vara kommunal till det nya förbundet Brand.

I ett dokument redovisas en rad förändringar som påverkar räddningsarbetet vid en större brand eller olycka.

Två fordon, en släckbil och ett IVPA-fordon saknas idag i Älvdalen, den andra släckbilen är borttagen och IVPA-bilen finns inte med i larmplanen, skriver brandmännen.

Tidigare drogs totallarm i Älvdalen vid en större händelse där övrig tillgänglig personal kallades in för att förstärka organisationen och även bemanna fler fordon. Det innebar då att jourstyrkan med fem personer kunde inleda rökdykning direkt. Nu tvingas de vänta på att den femte personen i jourgruppen kommer fram med tankbilen.

— Istället för totalarm med vår egen personal ska vi få förstärkning från Mora. Den är i bästa fall 35 minuter bort, men vid en villabrand i Åsen tog det en timme innan de var på plats, uppger en av brandmännen.

Brandmännen påtalar att den första insatsen i Älvdalen i stort sett är oförändrad, däremot har reservkapaciteten minskat genom borttagande av ytterligare släckfordon. Likaså försämras kapaciteten då den lokala förstärkningen ska ersättas med styrkor från framförallt Mora.

Även Särna brandstation har drabbats av indragningar. Utöver beredskapsstyrkan fanns då en möjlighet till fri inryckning, vilket innebar att personal utan beredskap kunde ansluta vid larm. Det fanns då också en extra släckbil i området för ett totallarm.

Idag förväntas en förstärkning i Särna framförallt ske med stöd från andra stationer, men med hänsyn till framkörningstider kan dessa mycket väl bli över en timme.

Styrkan i Särna kan också komma att vid vissa tillfällen bli endast 1+1 i väntan på förstärkning från andra stationer. Idre har samtidigt gått till 1+4 på helår.

För Särna innebär det att flera resurser kommer att saknas i ett tidigt skede av insatsen.

Det finns även oklarheter vad gäller de bandvagnar som fanns i den gamla organisationen och som inte finns som dragbara resurser i nuvarande organisation.

När riskerna bedöms så innebär det ökade risker i både Särna och Älvdalen, bortsett från den första insatsen i Älvdalen.

I sitt dokument till Älvdalens kommun skriver brandmännen att den stora risken är att kunna hantera en händelse som växer i omfattning eller när flera insatser pågår samtidigt.

Politikerna uppmanas att bedöma vad förändringen till ett förbund inneburit. Det med bland annat ett större beroende av resurser från andra orter, minskad lokal reservkapacitet i både Särna och Älvdalen, ökad sårbarhet vid flera samtidiga händelser.

I dagens organisation har den lokala förstärkningen minskat. Brandmännen sammanfattar sin skrivelse med att ”för den politiska ledningen handlar den centrala frågan därför om huruvida den ökade sårbarheten vid större eller samtidiga händelser är en acceptabel nivå av risk för invånarna i Älvdalen, Särna och Idre”. 

Även den fasta bemanningen i Älvdalen har plockats bort och flyttats över till Mora, kvar finns en bara stationsansvarig deltidsbrandman.

Vid ett hjärtstopp i Älvdalen under onsdagen så larmades inte räddningstjänstens IVPA-bil utan istället gick larmet till de så kallade SOS-livräddarna som fick uppgifter om var personer fanns och var närmaste hjärtstartare var placerad.

Även för övningar som rökdykning måste nu Särna och Älvdalen åka till Mora för att genomföra detta, som tidigare skedde i en anpassad lokal i Älvdalen.

— Vi får inte ens ta en brandbil och åka till dagis för att visa upp oss, utan även det ska ske från Moras så kallade femte skift.

— Känslan vi har är att Mora enbart vill att vi ska fungera som värn, suckar en av brandmännen som Siljan News varit i kontakt med till följd av den skrivelse som skickats in. Att kunna åka på larm är också ett sätt för oss att hålla kvar vår kunskap.

Calle Jakobsson har i princip varit räddningstjänsten i Älvdalen under 28 år med ett bokstavligt talat brinnande intresse för verksamheten.

— Jag gav upp och slutade. Väldigt mycket kom att styras över till Mora, dit hör både reservbilen och en hel del av vårt material. Sedan saknas nu en person med ett ordentligt ansvar för stationen, menar Calle.

— Älvdalen kan göra en insats men är beroende av att Mora kommer med förstärkning eller material, något vi hanterade på egen hand tidigare.

Calle pekar också på att vissa övningar som rökdykning flyttats till Mora trots att förutsättningarna finns intill brandstationen i Älvdlaen.

— Nu tar de övningarna mycket längre tid och än längre för brandmännen i Särna.

Calle menar också att känslan är att de äldre brandmännen inte uppskattas förr sin erfarenhet.

— Känslan är att ledningen vill ha in yngre, nyrekryterade brandmän som saknar erfarenhet och därmed kanske inte ifrågasätter vissa saker.

— För engen del så upplevde jag att Älvdalens kommun betalar väldigt mycket men inte får ut allt det vi betalar för. Vi har ju ingen anställd personal kvar på stationen i Älvdalen till exempel.

— Kanske är en lösning att på sikt försöka jobba närmare räddningstjänsten i Sälen, funderar Calle.

Henrik Helander är förbundsdirektör för Brandkåren Norra Dalarna.

— Jag har inte tagit del av skrivelsen men kan ändå förklara en del av frågeställningarna, säger Henric Helander.

Han avisar direkt tanken på att det finns planer att gå ner på 1+1 (ett befäl och en brandman) vid utryckningar från Särna.

— Mycket av hur vi nu jobbar kommer efter de stora skogsbränderna och de erfarenheter som då drogs nationellt. Det handlar om att vi nu jobbar efter systemet DRH (Dynamisk resurs hantering). Vid larm dras den aktuella styrkan och vid behov ser systemet över var närmaste styrka finns redo att förstärka. Det innebär att istället för kommunala gränser är det vilken styrka som snabbast kan vara på plats, förklarar Helander.

Alternativet att dra totallarm innebär samtidigt en osäkerhet om hur många som svarar och kan komma, förtydligade Helander.

Det är något som brandmännen i både Älvdalen och Särna ifrågasätter då det i regel kommer fler än vad som behövs vid ett totallarm. Som vid villabranden i Åsen hade det gått snabbare med ett totallarm i Älvdalen.

— När det gäller fordon och utrustning stämmer det att Älvdalens reservbil nu är en del av förbundets helhet och kan användas där den för stunden behövs bäst. Vad gäller material så har vi nu en depå i Mora där vi snabbt kan köra ut mer slang eller vad som behövs. Det är också en lärdom efter skogsbränderna.

— Det är en resurs som vi ordnar, så inte den lokala styrkan behöver avsätta personal för att köra mer material.

En fråga som är het i Särna är förändringen av ”fri inryckning” vid händelser.

— Det stämmer att det inte gäller längre och det bygger på utredningar från den stora skogsbranden och erfarenheter, säger Henric Helander.

Tillgången till bandvagnar är också en fråga som brandmännen  Älvdalen och Särna lyfter.

— Vi har idag en bandvagn per station och de kräver både underhåll och utbildad personal. Vi tittar nu att på sikt införa sexhjulingar istället och Idre har til exempel fått en fyrhjuling, men på sikt är det sexhjulingar som vi ska gå över till.

När det gäller helheten så vill Helander ändå betona att Brandkåren Norra Dalarna har en bra beredskap med bra utbildade brandmän och en bra fordonspark.

— Vi ska verka tillsammans och kunna flytta både fordon och personal och på så sätt klara en uthållighet vid en större händelse.

I Brandkåren Norra Dalarna finns numera också en mekaniker och en serviceman som ska kunna hantera förbundets fordon och utrustning.

I Älvdalen och Särna, men även i Vansbro och Orsa finns det kritik mot verksamheten och inte minst att väldigt mycket av förbundets resurser hamnat i Mora.

— Det handlar också om kostnader. Jag välkomnar en utvärdering av förbundet, säger Henric Helander, om förbundet som nu är inne på sitt åttonde år.