Älvdalskan – ett litet steg närmare ett erkännande som eget språk

1984 bildades föreningen Ulum Dalska för att rädda det älvdalska språket. Nu har det gått 39 år, men bit för bit närmar sig den livaktiga föreningen sitt mål, att få älvdalska erkänd som ett eget språk.

— Det tar tid att vända en atlantångare, säger Björn Rehnström som varit en av de drivande under den 39 år långa resan.

Björn satt vid ett bord på måndagen och log och det hade han all anledning att göra.

— Nu har vi tagit ett rejält kliv mot målet att få älvdalskan accepterad som ett eget språk.

— Finns nog ingen annan dialekt som tryckt på språkfrågan så mycket som just älvdalskan, säger Ida Karkiainen (S), som är ordförande i KU och som tillsammans med 14 kollegor tillbringade två dagar i Älvdalen.

Orsaken till Björns glädje är att alla de politiker som under åren gjort tummen ned för älvdalskan status som eget språk, nu ersatts av nya och betydligt mer positiva politiker i konstitutionsutskottet, KU. Under söndagen och måndagen valde tio av de femton ledamöterna att på en ledig dag besöka Älvdalen och få kunskap om vad de envisa älvdalsborna kämpat för så länge.

— Vi hanterar lagstiftningen kopplat till de här frågorna och älvdalskan är en fråga som uppmärksammats mycket i både riksdagsdebatter och motioner. Nu är det en ny mandatperiod och då kändes det som ett läge att åka hit, säger Ida.

— Vi har fått ta del av ett omfattande och intressant program och för min del med en uppväxt i Tornedalen och med Meänkieli som ett språk jag haft kontakt med, men aldrig fick lära mig, så jag har förståelse för ambitionen att få älvdalskan erkänd som eget språk.

Efter ett digert program som berättat om det lokala språket samt allt som byggts upp runt språket var flera riksdagsledamöter imponerade.

— Runt älvdalskan finns det så väldigt mycket forskning och kunskap, säger Gudrun Brunegård, som är en av de politiker som tidigare agerat för ett erkände av älvdalskan i riksdagen.

— Rent forskningsmässigt har vi fått en bra kunskap och det har inte presenterats något argument emot att det ska klassas som ett språk, säger Ida Karkiainen.

— Vi har fått se Pelle Svanslös, lyssna på Eddie Meduzas ”Bara lite solsken” på älvdalska och tagit del av både grammatik, forskning och böcker, berättar Erik Ottosson (M).

— Men det som verkligen imponerar är det intresse vi ser bland de unga i Älvdalen, skjuter Susanne Nordström (M) in.

— Teckningar som barn har gjort och som fanns i skyltfönster och barnens intresse. Det är viktigt för sedan är det vi politiker som till sista ska bestämma om älvdalskan är ett språk.

Idag, onsdag, ska riksdagen debattera frågor som berör bland annat språk och älvdalskan.

— Vi ska nog inte räkna med något snabbt beslut under onsdagen. Än återstår det en hel del utredningar. Vi måste se vad ett erkännande medför för olika konsekvenser, men en sak är klar och det är att vi fått en gedigen kunskap om älvdalskan, betonar Ida Karkiainen och hakar på just om ungdomarnas intresse för språket.

Yair Sapir, som är universitslektor och filosofie doktorn och en kämpe för det älvdalska språket, påpekade att de tidigare besluten i riskdagen byggde på kunskap från 90-talet och ser ett värde att förmedla den kunskap som nu finns om älvdalskan.

— Jag är så glad över ungdomarnas intresse och känner igen mig från min uppväxt från Tornedalen. Min generation i Tornedalen tappat många nyanser och utan att få tala språket så  förlorar man en viktig bit. Därför förstår jag väldigt väl att man i Älvdalen jobbar för att ta tillbaka älvdalskan och sprida den.

— Vi är många som gör det här jobbet tillsammans. Syftet är att få älvdalskan erkänt som eget språk och det här är ett steg på den vägen, säger Emil Andersson, som jobbet med att få ut språket på förskolor och skolor.

— Älvdalskan är unik, om vi inte förstod det innan så förstår vi det nu, säger Ida Karkiainen.

Björn Rehnström log när han hörde alla berömmande ord om det statusen för det språk som han kämpat för 40 år.