”Jag är uppfostrad att ta ansvar”
Under Ulrika Liljebergs uppväxt damp det varje vecka ned en tjock lunta papper i familjens brevlåda. Luntan innehöll lagar och förordningar och avsändaren var Riksdagen. Som barn trodde hon att alla i Sverige fick de där breven i sin brevlåda, men så var det naturligtvis inte. Att de damp ned i Liljebergs brevlåda berodde på att hennes mamma var ersättare i Riksdagen.
— Mamma har alltid varit politiker och är det än idag även om hon nu står längst ned på listan och jag högst upp, säger Ulrika Liljeberg.
Uppväxten präglades också av hennes mammas politiska engagemang, men även av föräldrarnas bakgrund i bruks- och jordbrukssamhällen.
— Jag är nog uppfostrad att ta ansvar och engagera mig i samhället. Även mitt yrkesval som åklagare pekar åt det hållet.
— Jag är inte den som sitter och klagar på hur samhället ser ut, men samtidigt tycker att någon annan skall fixa det. Den där någon annan måste ju vara någon, och för mig är det naturligt att man då ställer sig upp och säger att jag är beredd att ta ansvar, om ni vill det.
— Samtidigt har jag all respekt för att andra väljer att driva ett företag eller engagera sig i en bystugeförening till exempel, för alla typer av engagemang behövs.
Även om politiken fanns där under uppväxten och Ulrika Liljeberg nog funderade på en framtid inom politiken var hon noga med att inte bli beroende av ett politiskt uppdrag. Hon skulle först skaffa sig en utbildning och ett yrke. Så blev det också och idag är hon tjänstledig från jobbet som kammaråklagare i Falun. Hon verkar inte vara främmande för att återigen börja jobba som åklagare, men helst vill hon fortsätta som kommunalråd. För trots att hon suttit tio år nu på posten har hon inte tröttnat eller tappat gnistan, säger hon.
— Det finns så mycket roligt med jobbet, men det bästa är när man ser hur små och stora saker utvecklas och blir bättre. När man ser att byar får VA och fiber, att vi bygger en ny förskola, att det blivit enklare för handikappade att ta sig fram i centrum eller att man lätt kan parkera vid resecentrum numera. Jag är ju en optimist som tror på människan och att det går att hitta smarta lösningar och då är ju det här ett riktigt roligt uppdrag.
Alla vi intervjuar i vår serie med toppkandidaterna får själva välja var de vill ses för intervjun. En del har valt att ses hemma, andra på sin arbetsplats eller på en plats som är speciell för dem. Ulrika Liljeberg väljer att ses i Heden. Inte för att hon bor där utan för att där finns flera exempel på den utveckling som hon och Centern drivit på för. Utbyggt kommunalt vatten och avlopp och bredband. Förändringar som skapar nya möjligheter och gör att intresset för att bo i byar som Heden ökar. En ny grön våg är redan här, menar hon.
— Jag möter många fler yngre nu som vill ha ett sådant här liv istället för att bo i storstan. En gård, kanske hästar och där de märker att de kan ha lite både ock. Med digitalisering och åtta tågavgångar om dagen till Stockholm går det faktiskt bo här och ändå jobba i Stockholm till stor del om man vill.
Att få fler att flytta till Leksand är också den fråga som Ulrika Liljeberg lyfter fram när hon skall berätta om de viktigast besluten de senaste åren.
— Det känns väldigt viktigt. Vi behöver bli fler för att vi skall ha tillräckligt med arbetskraft till företagen och kommunen. Just nu är situationen sådan att två går i pension och en går ut gymnasiet och det innebär att vi behöver locka hit fler för att det skall fungera. Sen har vi även beslutat om att bygga en ny förskola, sporthall och demensboende vilket också behövs för framtiden.
Vilka är de viktigaste frågorna för Leksand de kommande åren?
— Dels att vi fortsätter att bygga fler bostäder, men också att vi fortsätter att bygga ut kommunalt VA och fiber till byarna.
— Att vi säkerställer att vi har en likvärdig skola i hela kommunen. Vi skall ge alla barn en bra utbildning och elevhälsovård för vi vet hur viktigt det är för hur barnens liv sedan blir. Centerpartiets ambition är också att vi skall behålla de kommunala skolor som finns idag.
Andra viktiga frågor Liljeberg räknar upp är hållbarhetsfrågor, digitalisering av kommunens verksamheter, valfrihet inom vård och skola och företagsklimatet, men det blir strax tydligt att det inte är där hennes engagemang är som allra starkast.
När vi kommer in på kommunens bemötande och service till medborgare och företag berättar hon glatt om att det skett stora förbättringar på området de senaste åren och hon lyfter speciellt kommunens attityd gentemot företagarna. Det syns också i olika slags rankingar där företagarna sätter betyg på kommunen. Samtidigt menar hon att det inte är i relationen mellan kommunen och företagarna som borde vara viktigast.
— Jag drivs nog mer av att se till att de som inte hörs så väl får det bemötande och service de behöver och ska ha.
Det handlar om barn med funktionshinder, missbrukare eller andra medborgare med problem och svaga röster, säger Liljeberg, som tycker att det är bemötandet av dem som är viktigast.
— Man brukar ju säga att någon hamnar mellan stolarna och när jag ligger sömnlös är det oftast för att vi inte lyckats skjuta ihop stolarna för de som verkligen behövs det, och det gör mig så arg. Det är ju för dem som kommunen måste fungera för de klarar sig inte annars.
— Många starka och driftiga, som företagare, klarar sig ändå. De är så klart viktiga och skall prisas för att de är med och utvecklar och bidrar till den gemensamma kakan genom att skapa jobb och skatteintäkter, men det är hur vi bemöter de utsatta med svaga röster som borde vara viktigast när vi betygsätter kommunens arbete.
Fakta om Ulrika Liljeberg
Parti: Centern
Ålder: 49 år
Familj: Tre barn
Yrke: Åklagare (tjänstledig)
Ulrika Liljeberg har nu varit kommunalråd i tio år. Hon toppar Centerns vallista i valet till kommunfullmäktige, men står även på andra plats på partiets riksdagslista i Dalarna. Just andra platsen på riksdagslistan har fått många att spekulera i att hon snart kommer att lämna Leksand för Riksdagen, men så lär det inte bli, säger hon.
— Nej, mitt kortsiktiga mål är att få ett förnyat förtroende här. Jag skulle verkligen gärna fortsätta och känner en otålighet inför att få komma igång och göra saker som behövs för Leksand.
Om du blev invald i Riksdagen då – vad skulle du välja?
— Jag brukar säga att man inte kan sälja skinnet förrän björnen är skjuten och att det skulle krävas väldigt mycket för att Centern skulle få två av Dalarnas riksdagsplatser. Men jag känner också starkt att det är i Leksand jag vill vara aktiv och det är därför jag står som förstanamn här och på andra plats på riksdagslistan.
Om det skulle gå dåligt för Centern och alliansen i valet och du förlorar kommunalrådsposten. Vad gör du då?
— Då skulle jag börja jaga bus och gå tillbaka till att vara åklagare.
Ett uppdrag som oppositionsråd är alltså inte aktuellt?
— Nej jag tror att partiet skulle vara smart nog att börja planera för en nystart om det skulle hända och då vore det kanske inte så smart att den som varit ledare när man förlorat makten är med.
— Jag skulle däremot säkert sitta i kommunfullmäktige och kanske bidra på andra sätt, men att leda en opposition är nog inte riktigt min starka sida.
Vad har du får mål med ditt politiska engagemang?
— Det är att vara med och skapa ett lite liberalare samhälle där vi har valfrihet, men där samhället gör det som är smart att göra tillsammans, som vägar, skola och vård. Om man blir sjuk eller har ett funktionshinder eller har andra svårigheter ska samhället finnas där. Det tycker jag är viktigt.
Nu har du varit kommunalråd i tio år. När är det som tuffast att ha det jobbet?
— Det är när man måste ta beslut som man vet kommer att göra en del människor ledsna och arga.
Vad kan det handla om för beslut?
— Till exempel när vi beslutade att lägga ned Sjugare skola. Även om man vet att beslutet är nödvändigt så är det jobbigt att göra människor besvikna. Sedan är det skönt att ha varit med så pass länge, för ofta när jag möter människor ett par år senare har det ändå ofta löst sig på ett bra sätt till slut.
I kommunens vision, som du ofta pratar om, står att Leksand skall växa till 18 000 invånare inom några år. Vad händer sen? Behöver kommunen fortsätta att växa?
— Idag har vi kapacitet för att växa till 18 000 invånare, men jag tror också att vi kommer att behöva fortsätta att växa och var en del i ett större sammanhang eftersom det är så världen ser ut idag.
Hur skall det gå till?
— Jag tror inte vi kan öka dramatiskt på egen hand, men jag kan se framför mig att vi längre fram slår oss samman med en annan kommun eftersom vi på sikt behöver bli starkare.
Tror du att du får uppleva en kommunsammanslagning med till exempel Rättvik?
— Ja jag har ju tänkt att bli gammal så jag tror det, men det lär inte hända än på ett bra tag.