Konstnären Lina ska äntligen våga språnget och starta eget

Hela livet har Lina Karlsson, nu 43 år, varit en typisk konstnärssjäl, med en typiskt brokig livslinje.

Hon har utbildat sig till grafisk formgivare, till hantverkspedagog och senast till hälsovägledare. Nu börjar till sist en vision ta form kring hur hon ska använda allt det är som egen företagare.

Hon behöver bara sluta tänka på varför hon inte skulle kunna göra det ”just nu”.

Livet kan vara mer eller mindre spretigt. När Lina Karlsson beskriver sitt låter det som att det är både och. Hon bor tryggt i ett hus i lantliga Gubbo med sambo och barn. Hon har ett vardagligt stabilt jobb.

Men så har hon, och har alltid haft, en påtagligt konstnärlig ådra och en viss rastlöshet inför möjligheten att alltid lära sig och göra mer.

— Konstnärskapet har alltid funnits. Jag har alltid gillat att skapa, måla och sjunga. Det har varit en stor del av livet, konstaterar Lina Karlsson.

Hon berättar om hur hon plöjt sig genom de typiska utbildningarna. Musikutbildning, Grafisk formgivare, hantverkspedagog och hälsovägledare.

— Jag har pluggat i tusen år känns det som. I alla fall åtta. Det började med musikutbildningen. Sen ville jag prova något annat och började lärarhögskolan för att utbilda mig till dramapedagog. Men jag hoppade av. Känslan då var att jag inte var redo att vara lärare. Jag ville utöva det själv.

Och Lina har utövat. Till exempel står hon bakom många affischer till olika events. Hon har illustrerat böcker. Hon har målat tavlor. Några av dem står på Steel hotel i Smedjebacken. År har gått och hon har helt enkelt gjort mycket av sin kreativitet.

Däremot har hon inte direkt varit den som tar betalt för det. Vilket i sig inte är ovanligt för en konstnär. Hon har gjort det vanliga. Försörjt sig och familjen med ett vanligt jobb på en fritidsgård och ägnar sig åt sin dröm vid sidan om.

Men tiden har gått och det har inte slutat bubbla av tankar och idéer och nu tycker hon sig ha en klar vision om hur hon ska pussla ihop alla sina kunskaper och erfarenheter och verkligen göra någonting av det.

— Min vision är att väva ihop allt och få människor att må bra inifrån och ut, säger Lina.

Jo, det låter kanske lite svävande, men Linas idé är ändå konkret. Tanken är att hon ska börja hålla workshops och kurser, där hennes samlade kunskaper kommer väl till pass för att hjälpa andra. Just för att hon därför kan presentera flera olika vägar till välmående.

— Det kan handla om att göra träningsprogram och kostupplägg, eller att öva någon typ av konst för att må bra.

Att Lina ändå börjat kunna konkretisera sina idéer märks av den respons hon fått när hon börjat presentera sin vision.

— Många har hört av sig och tycker att det är ett roligt koncept.

Vad är det som har drivit dig till att vilja göra det här?

— Det har nog varit att jag själv blir hjälpt av det. Jag drabbades av utmattningssyndrom och har behövt arbeta själv på många plan. Jag har alltid känt att det har varit en trygghet att ha de här hjälpmedlen.

För att komma igång med kursverksamheten behöver hon nu bara ta sig över en tröskel. Hon behöver starta ett eget företag. Något som kan låta som just ”bara” för somliga och hopplöst oöverstigligt för andra.

För Lina har tröskeln blivit något hög av lätt igenkännliga orsaker.

— För att jag ska må bra behöver jag en tjänst med fast inkomst. Jag behöver en trygghet för att jag inte ska stressa upp mig bara ligga tänka på att pengarna ska komma in.

— Så det är lite av en vågskål det här. För jag tycker ju att det är roligt också. Jag älskar marknadsföringsdelen till exempel. Men så finns det andra delar som inte är lika härliga, som administration.

Så det är därför du inte har kommit i gång än?

— Så kan det vara. Jag tänker väl att jag har två små barn som måste ha mat på bordet och att det inte är läge. Men så kanske det bara är något jag hittar på och att det egentligen inte finns några hinder.

Vad behövs för att du ska våga?

— Jag tror att jag går väldigt mycket på motivation. Som till exempel när du ringde nu för att göra en intervju. Då startade jag plötsligt ett instagramkonto.

— Så egentligen handlar det inte om att jag inte vågar, utan om att jag får tankar om att det bara är oansvarigt om jag inte får in pengar direkt. Att allting måste vara överperfekt när jag startar, vilket det ju aldrig blir.

— Så jag får väl bara släppa taget och tänka att det får bli bra det här. Jag tänker på det som en person sa till mig för någon vecka sen. ”Man behöver inte slipa mer på en diamant”.