Mashavets stoltheter S/S Engelbrekt och Gustaf Wasa firar 310 år tillsammans

När det gäller sjötrafiken på Siljan är det väl inte mycket bevänt med den saken idag. En och annan farkost stävar till dansen på Hjortnäs brygga tillsammans med myggen. Men det finns undantag.

Gustav Vasa och Engelbrekt. Snacka om två upprorsmakare och frihetshjältar som satte spår i dalahistorien. Men nu tänker jag inte riktigt på det, även fast de historiska personerna lånade sina namn åt Siljans båda flaggskepp.

Jag tänker förstås på fartygen S/S Engelbrekt och Gustaf Wasa, där den första firar 160 år och den andra ”bara” 150 år! De har också på sitt sätt skapat dalahistoria, dessa K-märkta kulturskönheter på Siljan som med himlen, de låga bergen och gluggarna i vegetationen ger oss en Leksandstavla vi målar med våra egna ögon!

S/S Engelbrekt har sina rötter i Göteborg där hon år 1866 såg dagens ljus på Lindholmens varv. Samma år förresten som representationsreformen infördes i landet. Beställaren var Mora Ångbåts AB och fartygets alla delar kom som på postorder och skruvades ihop i Mora för trafik på Siljan, Orsasjön och rutten Insjön-Mora.

S/S Prins August, eller ”Skovel-August” som den också kallades, Siljans första ångfartyg, hade gjort sitt och nu behövdes något modernare som också kunde ta fler passagerare. S/S Mora, som var det ursprungliga namnet, var från första början ett transportfartyg. Men med tanke på en allt starkare turism samt andra persontransportbehov, skulle snart ett större fartyg byggas för Siljanstrafiken. Trot eller ej, men Mora och andra fartyg drog nytta av den tidiga järnvägen i Insjön 1884. Turisterna kom med tåget och ångbåtarna förde dem vidare ut på Mashavet. Går vi sedan en bit in på 1900-talet kom järnvägen att delvis konkurrera ut de gamla fartygen. Men det är ett annat spörsmål.

Mellan 1902-1903 byggdes Mora om vid Övermo varv. Det blev en ganska dramatisk förändring där endast köl och spant från det gamla skrovet användes. Även själva ”hjärtat” gavs nytt liv och ersattes av en compoundångmaskin på hela 80 hästar. Maskineriet hade tillverkats vid Härnösands mekaniska verkstad. Men åren gick och gamla Mora glömdes bort. Det gick så illa, eller tur skulle man kunna säga, att hon vintern 1949-1950 sjönk i Leksands hamn. Där hade hon kunnat bli kvar om inte man hade bärgat henne.

Men vad skulle man nu göra? Några tankar på att skrapa rost och måla om och sätta henne på fötter igen fanns tydligen inte. Ödet skickade henne till Västanviksbadet som flytande sommarstuga, dock utan några maskinella färdigheter. Fy ett sånt öde kan man tycka.

Men så började nya tankar gro. Inte kan vi väl låta gamla Mora sluta på det där viset, tänkte man och satte igång ett omfattande renoveringsarbetet. Och 1996, 30 år i år, kunde hon åter stolt börja segla under stiftelsen Ångfartyget Engelbrekt. Och själva driften styrs av Ångfartygets AB Engelbrekt som arrenderar fartyget av stiftelsen.

S/S Engelbrekt är faktiskt det näst äldsta bevarade passagerarångfartyget i Sverige med en K-märkning av Statens Maritima Museer. Det var något annat det än en sunkig sommarbungalow vid Västanviksbadet!

På midsommarnatten 2005 vandaliserades Engelbrekt vid kaj. Rutor slogs sönder, pulversläckare tömdes, saker vräktes ut på golvet och varor stals. Och på hösten 2010 klockan 18.30 strax norr om Insjöbron gick Engelbrekt på grund. De 46 passagerarna, som just skulle börja äta, fick tallrikar, bestick och glas i knät. Ingen kom till skada, men passagerarna fick evakueras med hjälp av räddningstjänstens båt och taxi tillbaka till Leksand.

Och nu till systerfartyget med den konstiga stavningen, Gustaf Wasa. För den gamle kungen stavade inte så. Men på 1800-talet tyckte man säkert det var fränt att skruva till det nu när fartyget döptes efter Sveriges första ”riktiga” monark, som ju som riksföreståndare 1521-1523 utsåg raske smocke män från Siljansbygden i sitt livgarde.

Gustav Wasa, ”Vasen” som vi brukar säga häruppe, är både stockholmare och dalkarl från början. Byggd på Stora Varvet i Stockholm 1876 men nitades ihop i Tunsta, Insjön. Ritade gjorde Kai Agerskov och konstruerade gjorde William Lindberg. Delarna till fartyget kom ångande med tåget till Borlänge och skjutsades med hästfora till Insjön.

Pannan kom från Skottland, hela två ångmaskiner och dubbla propellrar, ett påhitt av den svensk-amerikanske uppfinnaren John Ericsson. Syftet med Vasen var att skjutsa passagerare och gods, från Grästa i Dalälven, nedströms Insjön till Orsa. Sedan när järnvägen gjorde sitt intåg och tog över kan man säga blev Vasen främst ett passagerarfartyg.

Mot slutet av 1800-talet var det dags att byta ut maskineriet och när första världskriget bryter ut förändrade man skrovet och överbyggnaden. När Rock´n´rollen dundrade in på 50-talet var det dags att skrota den gamla ångmaskinen för dieselkraft. Fartyget byggdes om och fick en ny överbyggnad.

I början av 1980-talet bröt en eldsvåda ut på Vasen. Tur i oturen byggdes hon upp igen med ytterligare en ny överbyggnad i aluminium, och när det gäller inredningen önskade man en tillbakablick i äldre stil. Själva exteriören (lika smäcker som Titanic) är starkt inspirerad av fartygets sista år som ångare enligt en ombyggnad på 1930-talet.

Text: Mats Lindström, frilansjournalist

 

Fakta: S/S Engelbrekt                               Fakta: Gustaf Wasa

Byggår: 1866                                                Byggår: 1876

Längd: 24,10 meter                                     Längd: 29,90 meter

Bredd: 4,45 meter                                        Bredd: 5,48 meter

Djup: 1,85 meter                                          Djup: 1,65 meter

Fart: 10 knop                                                 Fart: 9-11 knop

Passagerare: 66                                             Passagerare: 140