Viktig social samvaro på friluftsdag

När PRO Säter genomförde säsongens sista tipspromenad den 22 september sammanföll den med PRO:s nationella friluftsdag, som beslutades 2020.

Med stor focus på att träffas hade man dagen till ära lagt promenadens så den slutade med fika i föreningslokalen. Här var möjligheten till samvaro lika viktig som promenaden och svaren på de underfundiga frågorna.

Friluftsdagen beslutades av PRO:s riksorganisation under pandemiåret 2020.  Genom inspiration till gemensam friluftsdag var tanken att ta till vara den omställning till utomhusaktiviteter som många PRO-föreningen gjort pandemin. Första året den genomförde blev den en succé. Friluftsdagen gav möjlighet att åter träffas, något många saknat.

Säter News träffade några av deltagarna på friluftsdagen och frågade vad aktiviteten betydde för dem.

— Den betyder allt. Det är andra säsongen vi kör., till en början var vi 20 stycken. Idag gissar jag att vi är ett 70-tal. De gånger det varit dåligt väder har vi varit 55–60 personer, aldrig under 50, svarar Gert Kyed.

Han fortsätter:

— Första gången vi hade friluftsdagen var vi i Säterdalen och åt, bland annat sill. Det var tack vare slantar från Socialstyrelsen, som stod för halva kostnaden och halv stod Säters PRO för, och kanske var det också ett litet bidrag från distriktet, berättar Gert och lämnar ut några bingobrickor för nytillkomna tipspromenaddeltagare på friluftsdagen.

— Det är trevlig samvaro och vi lär oss alltid någonting nytt och så får vi motion, svarar Ingegerd Eklöf. Hon skyndar vidare, men frågan är om hon hann i kapp maken Stig Eklöf som redan spatserat iväg.

— Det är en dag i veckan med motion och kluriga frågor, konstaterar Margareta Andersson.

— Det är trevligt att komma ut och träffa lite folk. Det är bra med en fast tid att komma iväg ut. Vi två känner varandra och sedan tidigare, vi är släkt. Efteråt fikar vi, berättar Kristina Hysing med ett leende som låter Säter News förstå att detta är en viktig del i aktiviteten.

— Jag är med för första gången. Det är kul  med lite sånt här i vår vackra stad. Här har man närheten till vänner och bekanta. Så har jag ett härligt sällskap i Jorma som är en servicehund av rasen Labradoodle, berättar Bent-Åke Johansson.

Jorma brukar vara med på äldreboende och seniorboende och är väldigt lugn. Bengt-Åke brukar cykla mycket och säger:

— Vi kan varenda gata här, jag är född och uppvuxen här.

— Om man går från Yxfabriken in mot stan minns jag hur jag som ung hörde Yxhammarens dunk, dunk. Hade spisbrödsbageriet fönstret öppet kunde man känna doften av nygräddat bröd. Från Säters väveri hade dom en lur, som lätt klockan 07.00, 12.00 och 17.00. Längre ner efter järnvägen var det Dala skinnindustri som man kunde känna doften av ny garvat skinn. Och så Säter mejeri… det är dofter och upplevelser man aldrig får tillbaka, konstaterar Bengt-Åke Johansson.

Bengt-Åke slår följe med Mats Östberg. De båda utgör underhållningsduon ”Gustaf Vasas äventyr i Dalarna”. Mats är också reserv-husse åt Jorma.

— Skönt att komma ut och få lite luft och rörelse som ger lite steg.

— Så får man använda insidan, säger Bengt-Åke Johansson , med ”adress” till skallen.

Gert Kyed överlämnar en vinst från förra tipsrundan till Rolf Nilsson i form av en skraplott.

— Det är alltid bra att man rör på sig och så är det ju alltid roligt om man vinner. Jag fick en skraplott, som man kan vinna någon miljon på, eller så, säger han om vinsten.

— Det är bra motion och en promenad i trevlig miljö samt hjärngympa. Och så är det trevliga människor och så får hunden motion, säger Britt och Stig Åsberg.

De är bosatta i Stockholm men bor i Uppbo under sommaren. Under de två pandemi åren bodde de här mycket. Stig Åsberg har också rötter i Dalarna och har bland annat bott i Husby.

— Är man stressad är det här en så bra miljö att promenera i, säger Britt Åsberg, då paret går efter Ljusterån.

I den lummiga stigen efter ån passar de också på att gå ner till kanten av ån, för att hunden Alva ska kunna få lite kallt klart vatten.

— Det är viktigt med promenaden och jag försöker komma ut varenda dag, då träffar jag folk och pratar lite. Det är upplyftande. När man är ensam är det bra. Sonen bor i Stockholm men ringer morgon och kväll sedan jag blev själv, berättar Laila Mats.

PRO:S förhoppning är att göra en nationell aktivitet som skapar engagemang och gemenskap i organisationen som motvikt till allt som organisationen har varit tvungna att ställa in under senaste åren. Och det verkar de ha lyckats med.

— Vi har sagt att alla är välkomna även om de inte är PRO:are och så har vi fått några nya medlemmar, men det är inte det viktigast, det är det sociala, det var därför vi startade och som vi fick pengar från socialstyrelsen för, säger Gert Kyed, medans han plockar ihop block och pennor vid starten på parkeringsplatsen mitt emot Willys, där han stått under förmiddagen.