Siljan News logo
Annons
Jörgen Jansson fick kommunens kulturpris vid en ceremoni vid årets sista kommunfullmäktige. Foto: Veronica Rigtorp.

Ljusdesigner som lyser upp världens scener

Jörgen Jansson har jobbat på många av världens stora scener som ljusdesigner åt en av Sveriges absolut största och internationell kända scenkonstnär, dansaren och koreografen Mats Ek. Idag är Jörgen Jansson teknisk chef på Moderna Museet parallellt med en del frilansande inom scenkonsten tillsammans med dansaren och koreografen Mats Ek.

Nyligen fick Jörgen Jansson Säters kommuns kulturpris med motiveringen: ”Jörgen Jansson tilldelas Säters kommuns kulturpris 2022 för att han med ljuset som arbetsredskap låter andras konst komma till sin rätt.”

Jörgen Jansson är född i Ludvika men uppvuxen i Säter där han gått hela grundskolan, bland annat med Mikael Lohse som är medlem i rockbandet Atomic Swing och hockeyspelaren Per Ljusteräng . Så 68:orna var en bra årskull. Han är hem till Säter ibland och hälsar på mamma, pappa och syskon som bor kvar.

Jörgen började sin karriär i Säters Folkets hus, där han lärde sig ljus, ljud och teknik. Det var avstampet till den lysande karriär han gjort inom branschen.

Annons
Jörgen Jansson fick kommunens kulturpris vid en ceremoni vid årets sista kommunfullmäktige. Foto: Veronica Rigtorp.

— Jag är ju gammal ljusdesigner, men jobbar inte så jättemycket som det just nu. Jag har jobbat med teater och dans ljus hela livet, jag är uppväxt med det kan man säga. Jag var ju som liten pojkspoling på Folkan och hängde.

Han hade också ungdomsjobb på Dalateatern under tiden Figaros bröllop gick i Säterdalen. Därefter har har läst vid Dramatiska institutets teaterteknikerutbildning 1987–89. Sedan har han varit aktiv på Riksteatern och Cullbergbaletten under hela 1990-talet.

— Sedan frilansade jag som ljusdesigner och så jobbade jag en period mycket med film. Så under tolv år var jag mer med filmljus än teater tillsammans med Mats Ek (son till Birgit Cullberg).

Samarbetet mellan Mats Ek och Jörgen har gått som en röd tråd genom kariärren sedan 1992, och än idag.

— När jag började ju på Cullbergbaletten 1992 och då var ju Mats fortfarande kvar som konstnärlig ledare. ”The good old days”, då Companiet var stort. Då var det stort i hela världen, vi turnerade med dom i många år. Det är ett privilegium som är få förunnat. Att både få vara med den perioden Mats var konstnärlig ledare och chef, men också jobba med honom när han lämnade kompaniet.

Numera jobbar Jörgen Jansson som teknisk chef på Dansens Hus, och innan dess deltid som teknisk chef på Moderna museet.

— Så är det lite familjen det beror på också, man reser så mycket som frilansare och är på resande fot så pass mycket. Så familjen behövde att jag trappade ner flängandet, för att vara hemma mer. Det var anledning, men som person hade jag ju föredragit att åka runt. Men man får ta sitt ansvar där och vara en del av familjen.

Jörgen Jansson blev tidigt blev fascinerad av ljussättning vid film, teater och andra scenproduktioner. Han har arbetat med ljussättning eller ljusdesign på scener och institutioner både nationellt och internationellt, vilket han även fortsatt med parallellt med sitt arbete som teknisk chef på Moderna Museet i Stockholm. Foto: Veronica Rigtorp.

Kan du beskriva hur din arbetsdag kan se ut?

— Om vi plockar ut en föreställning, så är ju processen ganska lång och det kan ju vara, men den är ju inte heltid hela tiden. Först kan det vara en tankeprocess tillsammans med antingen koreograf eller scenograf och regissör. Så har man en skapande process virtuellt, där man pratar om föreställningen och hur man ser på saker och planerar hur det ska se ut och ritar på scenografi och diskuterar vad som händer i föreställningen om det är speciella känslor som man ska ha fram och tidsrymd där man måste följa. Så är det en process kring det. En inför process.

— När man är tillräckligt långt in i den då börjar man kolla på att skapa förutsättningar för teatern att börja rigga och så gör man ritningar och stämmer av med teatrarna var de har för utrustning och vad man har för tidsplan och hur mycket tid man har på sig, hur repetitionstid er ut. Då är det en planerande process.
Sen kan det till och med vara så att det är tomt i flera månader och till och med i år. På Parisoperan kan hela produktionscykeln vara 2–3 år, för att det ska planeras i tid och allt, det är mycket som ska passa ihop.

— Men sedan när man väl är på plats och ska börja göra det fysiska jobbet då brukar det oftast vara väldigt komprimerat. I princip är man på teatern från 8–23 i två, tre veckor, då man sätter ihop föreställningen. Då man sätter lampor och ändrar och ”har sig”. Så är det klart till premiären och då får man åka hem.

Jörgen Jansson tackade för kulturpris. Foto: Veronica Rigtorp.

— Jag var med och jobbade där vi gjorde ett Bergmans program 2018. Vi hade premiär i Oslo, så var vi i Paris på teater Champs-Élysées, på operan i Monaco och på Dramaten i Stockholm. Då var jag med som ensam tekniker, för det var lite lågbudget, eller om man säger så komprimerat som det går. Då var jag tekniker, ljussättare och turnéledare och alltihopa och kuskade runt med det här sällskapet och det var väldigt speciellt.

— Jag och Mats och Anna har ju varit runt och gjort den här föreställningen med olika konstellationer lite överallt i världen, bland annat på Mariinskijteatern, så det kan man ju stryka på listan. Senast vi gjorde den var vi faktiskt i Sverige i Skellefteå.

Från litet till stort?

— Ja, det blir stora kontraster.

Är det här ditt drömjobb?

— Det vet jag inte (skratt). Jag har bara gjort det här, det har alltid varit något drömjobb, det är det enda jag hållit på med sedan jag var liten. Jag kan väl inte säga att det är ett drömjobb, men det är ett roligt och det är det jag har gjort.

Nu för tiden gör han väldigt lite ljussättningar, i princip bara de som Mats Ek vill ha och till gamla föreställningar som han jobbat med tidigare.

Från vänster Jörgen Jansson fick kulturpriser, Sandra Walldén fick ungdomsledarstipendium, Agnes Färnvik fick ungdomskulturpriset och Johanna Hästö fick kulturpriser som hämtades av hennes far Torbjörn Vidner. Foto: Veronica Rigtorp.