”Vi behöver vara den värme som människor möter när de kommer hit”

Hur skapar man ett välkomnande samhälle för människor som tvingats börja om i ett nytt land? Genom projektet ”Tillsammans för ett effektivare mottagande” arbetar Länsstyrelsen i Dalarnas län tillsammans med kommuner och civilsamhälle för att stärka mottagandet av nyanlända.

I Smedjebacken är Monica Popescu en av de utbildade välkomstguiderna. Med egna erfarenheter av att flytta till Sverige och ett starkt engagemang för integration visar hon hur språk, gemenskap och mänskliga möten kan göra stor skillnad.

I ett län med långa avstånd och små kommuner är det inte alltid enkelt att skapa ett mottagande som ger nyanlända de bästa förutsättningarna att bli en del av samhället. Därför driver Länsstyrelsen i Dalarnas län projektet Välkomstguider, med målet att skapa ett mer resilient mottagande genom tidiga insatser och starkare samverkan mellan kommuner och civilsamhälle.

— Vi behöver skapa förutsättningar för att kunna hantera variationer i flyktingmottagandet över tid och samtidigt bygga långsiktiga samarbeten mellan olika aktörer i länet, berättar projektledaren Valentina Söderberg.

Projektet, som pågår mellan 2024 och 2026 och medfinansieras av Europeiska unionen, genomförs tillsammans med Vansbro, Säter och Smedjebackens kommuner samt Falun-Borlänge Regionen. En viktig del av arbetet är att stärka civilsamhällets roll i mottagandet.

— Civilsamhället är en avgörande resurs. Här finns ett stort engagemang, men aktörerna behöver också stöd och bättre förutsättningar för att kunna bidra långsiktigt, säger Valentina Söderberg.

I samtliga samverkanskommuner har så kallade NAV etablerats – mötesplatser där nyanlända och lokala aktörer kan mötas för social samvaro, språkutveckling och samverkan. Samtidigt har ett antal välkomstguider utbildats för att fungera som stödpersoner åt nyanlända under deras första tid i Sverige.

En av dem är Monica Popescu i Smedjebacken.

Monica kom till Sverige från Rumänien år 2010 tillsammans med sin familj. Erfarenheten av att själv vara ny i ett land har präglat hennes syn på vikten av mänskliga möten.

— Jag vet hur stort det är att flytta till ett annat land, även om jag själv kom från Europa. För den som kommer från ett land utanför Europa kan det vara ännu svårare att förstå hur samhället fungerar, säger hon.

När familjen kom till Sverige möttes de av människor som hjälpte dem att hitta rätt i vardagen.

— Vi hade några familjer som blev väldigt nära oss. De bjöd hem oss, berättade hur man söker förskoleplats, vart man vänder sig med olika frågor och hjälpte oss att förstå samhället. Utan den hjälpen hade det tagit mycket längre tid för oss att komma in i det svenska samhället.

För Monica och hennes man blev det därför självklart att själva hjälpa andra när möjligheten gavs.

— Det handlar egentligen bara om medmänsklighet och ett intresse för andra människor. När någon kommer ny till vårt samhälle tycker vi att det är naturligt att ställa upp.

Det är dock inte första gången som Monica engagerar sig för att underlätta integration och välkomna nyanlända.

Redan när kriget i Ukraina ledde till att människor sökte skydd i Sverige kom Monica och hennes man i kontakt med flera familjer som behövde stöd. Erfarenheterna ledde till att de startade ett språkcafé i Allékyrkan i Smedjebacken.

— Vi såg hur isolerade många var. De umgicks mest med personer från samma land och hade få möjligheter att träna svenska eller lära känna människor här, säger Monica.

I dag samlas människor från många olika länder varje torsdag kväll för att prata svenska, spela spel, fika och bygga relationer.

— Vi försöker alltid ha en plan för kvällen, men det viktigaste är att skapa en trygg och välkomnande miljö. Målet är att alla ska gå härifrån och känna att de har lärt sig något och blivit lite tryggare med språket.

Fikapausen har blivit ett särskilt uppskattat inslag.

— Många tar med sig bakverk från sina hemländer. Det blir ett fint sätt att dela med sig av sin kultur och lära känna varandra.

För många deltagare är språkcaféet den enda platsen utanför skolan där de får möjlighet att prata svenska.

— När de kommer hem talar de oftast sitt modersmål. Därför blir språkcaféet väldigt viktigt för att hålla språket levande.

Monica vet av egen erfarenhet hur avgörande språket är för att kunna etablera sig i ett nytt land.

— Vi hade tur. När vi kom till Sverige arbetade och bodde vi bland svenskar och hörde svenska hela tiden. Vi insåg snabbt att man måste bada i språket för att kunna lära sig det.

Hon ser samtidigt att många nyanlända i dag har betydligt färre möjligheter till naturliga språkmöten.

— Många har bara SFI. Sedan umgås de med familj och personer som talar samma språk. Då blir det mycket svårare att lära sig svenska.

Men språkcaféet handlar om mer än bara språk. Det skapar också förståelse mellan människor.

— De äldre som kommer till kyrkan får en större förståelse för hur svårt det faktiskt är att lära sig ett nytt språk som vuxen. Samtidigt får de som är nya i Sverige lära känna människor här. Det är värdefullt för alla.

Även om Monica ännu inte har blivit matchad med någon nyanländ genom välkomstguideverksamheten, känner hon att hon redan utför uppdraget i vardagen.

— Det är mycket guidning hela tiden. Många behöver stöd för att förstå hur samhället fungerar, hur man kontaktar myndigheter, söker arbete eller till och med hur man sorterar sopor.

Hon beskriver rollen som välkomstguide som att vara en vän och en kontaktperson.

— Man kan finnas där, hjälpa till att ta de första stegen och kanske uppmuntra någon att komma ut, promenera eller upptäcka samhället. Det handlar inte om att göra något stort, utan om att finnas till.

För Monica är behovet av mänsklig värme och gemenskap tydligt.

— Efter utbildningen om flyktingars situation förstod jag ännu mer hur traumatiskt det kan vara att lämna sitt land. Många har inte valt att hamna här. Då behöver vi vara den värme och den trygghet som de möter när de kommer hit.